Mycket att göra.

Det har varit en del att stå i så bloggen har fått vänta lite, jag har bl a klarat av mitt första kommunfullmäktige. Måste säga att det faktiskt kändes lite högtidligt vid upproppet. Under budget debatten försvann dock den högtidliga stämningen och debatten blev stundtals lite långdragen. Ett par saker i oppositionens förlsag fick mig dock att fundera: För det första varför tycker man som vänsterpartist att det är ok att privata företag tjänar pengar på att lägga asfalt (betald med våra gemensamma skattepengar) men inte att privata företag tjänar pengar att bedriva högkvalitativ vård (betald med våra gemensamma skattepengar)? Jag skulle förstå logiken (även om jag inte skulle tycka det var klokt) om v ville att kommunen skulle införskaffa ett eget litet kommunalt asfaltsverk.

Det andra som slog mig var miljöpartiets ideologiska dikeskörning. I vart fall uppfattadet jag att det var det de var frågan om i nästan alla deras inlägg. Texten nedan författade jag under pågående möte men vald att inte gå upp med den för att jag tror att det bara hade förlängt en redan lång debatt utan att då tillföra något nytt i budgetfrågan. Tycker dock den kan lyftas fram här på bloggen som ett idépolitiskt debattinlägg.

"Miljöpartiets gruppledare i Linköping, Annika Lillemets och andra miljöpartister lyfte under budgetdebatten begreppet lycka som ett viktig, om inte det viktigaste syftet med kommunala beslut. Enkelt och lätt att hantera kan tyckas. Jag vet att en del moralfilosofer skulle protestera men jag tycker det luktar utiltarism i en radikal eller extrem tolkning. Men att ta en extrem utelitarismen som utgångspunkt för sin politiska ideologi, som mp tycks ha gjort, leder in på en besvärlig och farlig väg. Om man bortser från det inte helt triviala i att definiera lycka så kommer man alltid att hamna i det stora problemet som extrem utelitarism leder till. Vilka individers behov och rätt ska prioriteras bort till förmån för alla andras lycka. Det får stora konsekvenser och utmanar ofta grunderna för ett samhälle byggt på humanistiska grunder. Singers tankar om eutanasi för svårt funktionshindrade barn må vara extrema men utgår från utelitarismen. Personligen anser jag att utelitarismen i en så extrem form inte håller som etisk/ filosofisk grund i det samhälle jag vill vara med och skapa. För mig handlar det om att vi politiker måste bära och värna värderingar som t ex alla människors lika värde och möjlighet till utveckling. Det känns som mp i sin näst intill fundamentalistiska avståndstagandet från traditionella politiska idelogier har gjort en rejäl dikeskörning i sökandet efter en politisk idelogiskbas."

Kultur och fritidsnämnden, nytt spännande uppdrag.

I går kväll spikade vår fullmäktigegrupp nomineringarna till nämnder och styrelser i kommunen under den kommande mandatperioden. Jag har fått förtroendet att ta ordförandeskapet i kultur- och fritidsnämnden. Det känns oerhört spännande, ett delvis nytt område, även om jag skulle vilja påstå att jag har ganska god erfarenhet av framförallt förenings -aktiviteter och -arbete i olika former, så har jag inte sett området från den "kommunala sidan" tidigare. När det gäller kultur så ska jag villigt erkänna att jag inte har samma erfarenhet som utövare, även om jag har en medioker karriär som tubaist under gymnasietiden bakom mig. Att ta del av eller konsumera kultur (antar att man får passa sig för hur man uttrycker sig) är ju också något som man gör med jämna mellan rum. Just tillgängligheten och vilka vilkor som gäller för tillängligheten, för olika kulturyttringar kopplat till eventuellt kommunaltstöd tror jag personligen kommer vara en viktig fråga att hantera under de kommande åren. Så det kommer jag säkert återkomma till när jag har lite mer kött på benen på det området.

Vad är konst?

Nej jag ska inte försöka definera konst. Tror ingen skulle orka sig på att läse en litania från min sid. Däremot hade jag tänkt att reflektera lite över vad det betyder för oss att kunna få uttrycka oss med olika former av uttrycksmedel. Själv anväder jag ofta text eller tal för att förmedla vad jag tycker/känner/vill. Andra föredrar andra medel. Det är därför jag tycker det är så roligt att följa den senaste allmänna kultur yttringen; Rondellhunden. För linköpingsbor är ju historian bakom dem välkänd, den som har missat bakgrunden kan läsa mer här och här .

Jag tycker det är farsinerande att se alla skapelser som människor tagit sig tid att skapa och fundera lite på vad de vill förmedla. Är det protester mot skadegörelse? Vill man kritisera kulturpolitken som använder pengar till låta vissa skapa sådant som andra också kan göra? Eller vill man bara få utlopp för sin egen kretivitet? Personligen tycker jag att svaren kan vara ja på samtliga frågor och det är det jag tycker är farsinerande. Det är också kul att se hur något så "gräsrotsbetonat" som rondellhundarna har haft styrka att stå emot myndigheter och "etablisemangets" inblandningar. Vägverket har fått backa och tanken att samla in och göra en musee utställning har mötts med motstånd. Personligen hoppas jag dock att något av våra muséer tar tillfället i akt och dokumenterar rondellhundsföreteelsen även om hundarna i sig ska få stå kvar. Jag skulle till och med vilja dra så höga växlar på rondellhunden som "gräsrotsfenomen" att jag ser den som ett positivt uttryck för människor önskan om frihet och möjlighet till inflytande. Kort sagt vi behöver fler "rondellhundar" även på andra områden är kulturens.

Äntligen framme!

Jag har inte lyckats/hunnit/kunnat få till en blog-post på en månad men nu är det dags för idag är det officiellt: Linköpings kommun får ett borgeligt styre under de kommande fyra åren. Det känns mycket bra tycker jag. Jag har haft förmånen att vara med i förhandlingarna hela tiden och efter tuffa men respektfulla förhndlingar från alla sidor så ser jag nu fram emot ett kommande bra sammarbete. Vi har fått fram en bra och tydlig plattform för vår gemensamma politik och personligen tycker jag det "doftar" grön, socialliberal politik om hela plattformen så som Centerpartist känner jag mig nöjd. Pressen har inte hunnit kommentera så mycket ännu men jag får väl återkomma med länkar när de gör det.

Fortsatt fokus på miljön

Tyvärr fick inte miljöfrågorna så stor genomslag i årets valrörelse. Lite märkligt kan jag tycka eftersom det känns som att miljöfrågor i en eller annan form är sådant som många männsikor vill prata med en om när man berättar att man har ett politiskt angagemang. I vart fall tänker jag fortsätta att stångas för att hålla uppe trycket i dessa viktiga frågor. Jag och Muharrem fick i förrgår en debattartikel på temat fossibränslefri innerstad i Linköping publicerad i Corren, och det är faktiskt en av få debattartiklar som jag fått direkt respons på av flera personer från "allmänheten". Det känns både kul och ansvarsfullt och sporra garranterat till att fortsätta driva dessa frågor.

Ny regering ny utnämningspolitik?

Kritiken av den gamla socialdemokratiska utnämingspolitiken var med rätta hård innan valet, nu har man fått ett mandat att göra något åt saken. Hoppas bara att man vågar stå för sin linje. Först ut är ambasadörs posten i Oslo som bl a Margareta Winberg söker och med tanke på att hon i en intervju i rapport uttrycker att hon tycker Oslo är ett trevligt land så kan väl hennes kompetens ifrågasättas... Undrar vad region Norge tycker om en ambasdör som reduserar hela landet till en stad. Missförstå mig rätt, Oslo är en mycket trevlig stad men Norge är värd en kompetent svensk ambasadör, hoppas att alliansregeringen kan stå rakryggad i sin tillsättning.

Nu börjar jobbet

Vi fixade det. Efter månader av hårt arbete och veckor av slit större delen av dygnet känns det oerhört skönt att vi tog hem en valseger. Att vi dessutom lyckades med att bli tredje största parti och att procentmässigt gå ordentligt framåt gör ju det hela bara bättre. I går var det fest och valvaka hela natten och idag börjar jobbet. Kanske framförallt på den kommunala nivån i Linköping. Det är många som är vill veta hur vi förvaltar våra mandat i Linköping och efter kvällens möte så kan jag bara säga att det blir en presskonferens i morgon kl 13.

Sverige behöver en ny arbetsmarknadspolitik.

Vänsterkartellen brukar retoriskt undra varför vi vill göra om den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det är ju tydligt att Persson och kompani tycker att det är bekvämt med ett AMS som räknar arbetslöshet lite som det passar regeringen i stället för att matcha arbetssökande mot jobb.

För den som tvekar om behovet att göra något åt arbetsmarknadspolitiken vill jag bara visa på två exempel från morgonens nyhetsrapportering. På ekot deklarerar Bylund (AMS chef) stolt att varje byggnadsarbetare ska kompetensutvecklas eller matchas mot ett nytt jobb, här accepteras ingen arbetslöshet inte. Gott så men när han får en fråga om andra yrken, t ex sådana som kräver en akademisk utbildning då konstaterar han helt kort att den kompetensen har inte AMS... Inte ett ord om att AMS kanske borde skaffa sig den kompetensen.

Exempel två, hämtar jag från Corren, som berättar om frisören som är anställd på halvtid och som vill fortsätta jobba, om möjligt mer om jag tolkar artikeln rätt. Samtidigt vill hennes arbetsgivare ha henne kvar men kan inte p g a sin ekonomi öka anställningen till helttid. Nu tvingas hon säga upp säg för att stämpla på helttid i tre månader samtidigit som hon ska söka jobb som inte finns. Efter tre månader kan hon sedan åter anställas av sin gamla arbetsgivare som vill ha henne kvar hela tiden. Kontentan blir en arbetsgivare som måste tacka nej till kunder, en frisör som tvingas gå hemma i stället för att jobba, ett samhälle som missar skatteintäkter och en a-kassa som får stå för hela i stället för halva månadsförsörjningen. Men alla ska med...

Vem ska bestämma i skolan?

Här om dagen fick jag en intressant fråga när jag stod i valstugan. Vad är det som gör Centerpartiet unikt som parti i Sverige? Efter lite fundering så svarade jag synen på maktfördelning och var besluten ska fattas. Det hela utvecklades till en mycket intressant diskussion om federalismen och dess för- och nackdelar. Initialt menade min diskussionpartner att det rådde en stor samsyn på t ex kommunaltsjälvstyre i Sverige, något som jag hävdar inte är fallet.

Skolministernas förslag om ett nationellt förbud mot godis i skolan tycker jag tydligt illustrera att det finns en skillnad mellan synen på var makten ska ha sin utgångspunkt. Jag håller med Baylan om att det är ett stort hälsoproblem med en överkonsumtion av läsk och godis, men socialdemokraterna reagerar reflexmässigt med att vilja införa ett nationellt förbud. Jag är fullständigt övertygad om att dessa frågor lättast och bäst löses på de enskilda skolorna. Kanske genom ett gemensamt beslut bland lärare, föräldrar och elever eller genom utbildning som gör att eleverna förstår sambandet mellan kost och hälsa. Förbud är sällan en lösning och dessutom är barn och ungdomar alltid kreativa nog för att komma runt ett förbud. Om inte annat så är jag säker på att man går och handlar sitt godis någon annan stans. Kanske bra för det lokalanäringslivet men inte för elevernas hälsa.

Linköpings innerstad- fossilbränslefri 2015

Miljöfrågorna har inte fått mycket uppmärksamhet i den här valrörelsen. Synd för även om företagande och jobb är oerhörtviktigt så är det ju faktiskt så enkelt att om vi fortsätter sabba vår miljö så har vi ingen framtid alls. Igår släppte vi ett förslag för att nå vissionen om att Linköpings innerstad ska vara en fossilbränslefri zon 2015. För att nå målet vill vi bl a införa en bilbytarpremie på 10000 kr för den som köper en miljöbil. Behålla momsbefrielsen på alternativa bränslen. Öka möjligheterna till fri parkering med miljöfordon och bygga ut infartsparkeringarna i anslutning till en utbyggd kollektivtrafik. Vi vill också införa ett system med samdistribution till den kommunala verksamheten vilket är ett effektivt sätt att minska den tunga trafiken i staden.

550 000 000 kr gav 9 nya jobb...

Senast igår hörde jag Göran Persson tala om hur lätt det är för akademiker att få jobb efter avslutad utbildning och att det därför är viktigt att fortsätta utöka högskoleutbildningarna.
Jag kan väl säga att jag inte riktigt delar Perssons världsbild när det gäller akademikerarbetslöshet. Min erfarenhet är att det är ganska svårt att hitta ett jobb som nyutexaminerad akademiker och att en fortsatt expantion av grundutbildningarna inom högskolan skulle innebära en ytterliggare kavlitetssänkning av utbildningen om inte mycket stora resurser skjuts till samtidigt och det är inget jag hört Persson prata om.

Uppenbart är det också svårt för AMS att hitta jobb åt akademiker, enligt Aktuellt har AMS använt 550 miljoner kronor i ett projekt vilket gar nio stycken nya jobb åt akademiker. Stämmer dessa siffror så innebär det att varje nytt jobb kostade 61 miljoner att förmedla... För min del är det ett tydligt tecken på att det är dags att göra något radikalt åt AMS och se till att den arbetsmarknadspolitik behövs bedrivs på ett professionellt sätt med ett huvudmål; att se till att arbetslösa snabbt får riktiga jobb. Mer om AMS sätt att räkna statistik kan du läsa om här.

Full fart i valrörelsen, då är det surt att jobba helg.

Men även helgerna måste ju vara bemannade så det är bara att hugga i. Annars har det varit ett par hektiska dagar. Fick ta en debatt på kort varsel på Folkungaskolan i torsdags em. Kul med en så insatt och intresserad publik. Det vart väldigt tydligt vilka alternativ som finns att välja på. Att vi i alliansen har en samlad politik och kan komma överens är tydligt men när man lyssnar till Ida Gabriellssons (ung vänster) retorik om 200 000 ofinnansierade arbeten, statens rätt att efter eget gottfinnande dela in människor i de "rätta" grupperna mm, så förstår man att sossarna har ordentligt ont i magen när de vet att de måste släppa in vänstern i en ev rödgrön regering.

Igår så var det mycket praktiskt arbete på em men lite flygblad fick jag i vart fall ut i Ryd. Sedan var det en hel del styr för att fixa med en manifestation mot nazismen under lördagen. Det var lite annorlunda att behöva flytta fokus från partipolitk till demokratimanifestation så här mitt i valrörelsen men utan demokrati ingen politik så det kändes oerhört angeläget att följa upp förra lördagens nazist-aktiviteter med att visa på de demokratiska alternativ som vi värnar. Tyvärr kunde jag inte vara med under själva manifestationen p g a jobbet men det känns bra att veta att vi var representerade via CUF. Tack till alla CUF:are som ställde upp med kort varsel.

Fick en fyra små rätters-bloggutmaning av Maria Carlsson.

Fyra arbeten jag haft i mitt liv:

Sjuksköterska
Vårdare (kriminalvården)
Universitetsadjunkt
Fritidsledare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:

Schindlers list, välgjord och berör något vi aldrig får glömma.
Sagan om ringen triologin, en fantastisk saga...
Något med u-båtar, t ex Jakten på röd oktober. Är nog lite barnslig farsinerad av u-båtsfilmer.
En välgjord tecknad kommedi. Man måste helt enkelt få skratta ibland.

Fyra låtar jag gärna hör:

Californaction (Red Hot Chili Peppers), bra riv
Sverige (Kent), sentimentalt skön men med en allvarlig underton
Dansa på min grav (Bo Kaspers), lagom kaxig attityd
Människor som ingen vill se ( Bo Kaspers), kan man behöva lyssna på på väg hem från jobbet...

Fyra städer jag har bott i:

Södertälje, har helt klart bästa hockeylaget i Sverige oavsett vilken serie de råkar spela i just nu
Hölö, kanske inte stad men helt klart väldigt mycke hemma fortfarande
Linköping, en lagom stad som gärna får fortsätta att växa
Oslo, kanske nordens trevligaste huvudstad om du frågar mig

Fyra tv-serier jag gärna ser:

Hinner inte med TV på kvällarna och TV4 har ju slutat med Kvinnofängelset på nätterna, annars var den serien kult när man jobbade natt...

Fyra ställen jag vill åka till:

Segla i söderhavet någon stans, t ex Tonga
Australien
USA, jag har så mycket fördomar om det landet så en längre resa dit vore kanske bra.
Sydamerika

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:

www.dn.se
www.lio.se / www.liu.se beroende på var jag jobbar för dagen
www.expressen.se
www.corren.se

Fyra favoriträtter:

Något grillat med en vinegrett-potatissallad
Klyftpotatis med guaqmole
Ostfondue
En vällagad gryta

Fyra ställen där jag trivs:

I skogen
På vattnet
I en debatt
Framför en lägereld

Fyra personer jag vill träffa:

Nelson Mandela
Angela Merkel
Kofi Annan
Al Gore, ska ju vara grå och tråkig, men miljöangagemanget imponerar

Partiledardebatt Reinfeldt vs Persson i TV4

"Alla ska med" sa Persson men han presenterade inte ett enda förslag för hur de ca 170 000 ungdomar som står utanför arbetsmarknaden ska kunna komma in på den. Och inte ett enda förslag på hur fler barn än idag ska klara av att nå målen i skolan.

Intressant att lyssna till. Kanske inte så mycket nytt men väldigt slående hur deffensiv Persson är. Särskillt i sjukvårddebatten. Inte ett ord fick han iväg om vad han och vänsterkartellen vill göra men en massa skrämsellpropaganda om vilken "katastrof" en borglig regering skulle innebära. Ställ dig frågan är valfrihet farligt och varför skulle alliansen skattefinnansierade vård stänga ute människor från vård till skillnad från vänsterns? Personligen väntar jag fortfarande på en hållbarförklaring av Persson eller någon annan sosse varför det är ok att tjäna pengar på bygga gemensamma vägar men inte på att bedriva en gemensam vård.

Såg att jag blivit bloggutmanad av Maria Carlsson. Lugn Maria, svaren kommer snart.

Rädd NEJ, kränkt JA!

Valarbete är kul men idag var vi med om en händelse som var otäck men samtidigt visar hur viktigt det politiska arbetet är. Under vårat valarbete på Stora torget idag kom helt plötslig Nationalsocialistisk front (NSF) och bredde ut sina sköldar och flaggor och började skandera mitt där vi stod och försökte dela ut vår valinformation. NSF uppmanade oss att flytta på oss, vilket vi givet vis inte hade någon anledning att göra eftersom vi hade tillstånd för vår verksamhet. Polisen var oss snabbt behjälpliga med att flytta Nazisterna. Tack till polisen för ett professionellt och snabbt aggerande. Det som var riktigt otäckt var den upplevese av ilska och kränkning jag kände när nazisterna kom och försökte köra bort oss. Men samtidigt känner man så här i efterhand att det kändes riktigt bra att kunna få stå upp för demokrati på ett handfast sätt. Jag hoppas att vi slippe se fler nazister i valrörelsen i år, oavsett vilket som sker kommer Centerpartiet i Linköping fortsätta att stå upp för demokrati och vi kommer fortsätta att bedriva vårat valarbete.

Sänkt rösträttsålder, ett bra förslag!?

Valkampanjen rullar på för fullt. Fritidspolitik har sina dalar och toppar och man kan ju fråga sig om det är dal eller topp när man åker ner till partiexpeditionen och sätter sig för att klistra adressetiketter kl 22.00 efter att ha jobbat ett kvällspass på jobbet...

Men det var inte för att beklaga mig över en självpåtagen uppgift som jag började den här posten uten för att försöka förmedla hur kul och positivt jag tycker det känns med alla ungdomar som kommer och besöker vår valstuga. Nu inser jag också att många av dem kommer för att de fått en uppgift i skolan att lösa men det känns ändå väldigt bra när man ser det engagemang som många ungdomar visar upp när de kommer med sina frågor. Det funkar inte bara att komma med gamla invanda klychor utan de flesta ungdomar kräver även svar på varför vi vill föra en viss politik. Samtidigt är många inte så fastlåsta i gamla vanor och "så har det alltid varit" tänkande. Jag tror att en sänkt rösträttsålder skulle vara en nyttig vitamin injektion i svensk politik. Och i väntan på det så hoppas jag fler av oss som har lite svårt att fortfarande definiera oss som ungdomar tar fram lite av den där trotsiga och kaxiga 16-åringen som vi har inom oss och faktiskt ställer den där viktiga varförfrågan. T ex varför ger höjda bidrag fler arbeten eller varför ger mer och krångligare regler fler företag?

Nu är det hög tid att väcka bloggenur sin semestervila. Valrörelsen rullar på och det har handlat en hel del om att lösa den praktiska organisationen och planera för att inte glömma att packa utskick... 69000 utskick har centerpartister i Linköping packat. Bra jobbat och tack till alla som varit med och packat.

Dagens politiska referat får bli till Centerpartiets rapport om diskriminering. Hela rapporten hittar du här. Och Muharrem, hjärnan bakom stora delar av rapporten kan ni läsa mer av här. Bra och konkreta förslag som jag hoppas kan ha god effekt på det stora problemet som diskriminering är. För det är ju som så att fördomar är gratis men diskriminering kostar.

Nu är det hög tid att väcka bloggenur sin semestervila. Valrörelsen rullar på och det har handlat en hel del om att lösa den praktiska organisationen och planera för att inte glömma att packa utskick... 69000 utskick har centerpartister i Linköping packat. Bra jobbat och tack till alla som varit med och packat.

Dagens politiska referat får bli till Centerpartiets rapport om diskriminering. Hela rapporten hittar du här. Och Muharrem, hjärnan bakom stora delar av rapporten kan ni läsa mer av här. Bra och konkreta förslag som jag hoppas kan ha god effekt på det stora problemet som diskriminering är. För det är ju som så att fördomar är gratis men diskriminering kostar.

Nu är det hög tid att väcka bloggenur sin semestervila. Valrörelsen rullar på och det har handlat en hel del om att lösa den praktiska organisationen och planera för att inte glömma att packa utskick... 69000 utskick har centerpartister i Linköping packat. Bra jobbat och tack till alla som varit med och packat.

Dagens politiska referat får bli till Centerpartiets rapport om diskriminering. Hela rapporten hittar du här. Och Muharrem, hjärnan bakom stora delar av rapporten kan ni läsa mer av här. Bra och konkreta förslag som jag hoppas kan ha god effekt på det stora problemet som diskriminering är. För det är ju som så att fördomar är gratis men diskriminering kostar.

Att få alla sina behov tillgodosedda utan att man själv behöver göra något kan vi nog alla dröma om ibland, och under en semester så kan det ju vara precis vad man behöver för att vila upp sig. Att ha det så under en längre tid tror jag att många av oss skulle tycka verka tråkigt, det skulle ju innebära en total avsaknad av variation i livet. Man kan ju lägga till att forskning visar att människor som inte får möjlighet att använda sin förmågor också tappar dem, inom det område jag jobbar professionellt med kallar vi det ibland för hospitalisering.

Med det för ögonen kan man ju fundera över vad som händer med oss när vänsterkartellen vill bygga bort allt vad egenansvar heter genom att samhället i varje given situation ska ta hand om oss. För mig är det självklart att samhället ska stå för en grundtrygghet men utan att vår egen initativförmåga kvävs. Därför är det intressant att ta del av IAF:s rapport om vad som händer med folk som blir utförsäkrade från A-kassan.

Muharrem bloggar också om rapporten, hans post hittar du här.

Tankar kring, ansvar, brott och psykiatri.

Under senare år har det av och till varit mycket skriverier om psykiatri och rättspsykiatri, ofta när något tragiskt har inträffat. Personligen tror jag det i grund och botten är positivt att mer ljus hamnar på psykiatrin som på många områden har varit eftersatt. Men eftersom jag själv jobbar inom området så känner jag ibland att debatten blir lite väl skev, allt förmånga pekar ut människor med psykiskafunktionshinder som en grupp som samhället behöver skydda sig ifrån. Det kan då vara intressant att vet att kriminalitet är betydligt ovanligare bland personer med schizofreni än om man jämför med en "normalpopulation". Även om mycket behöver förändras kring hur så väl psykiatrin som rättspsykiatrin arbeter så är det också intressant och viktigt att fundera över inom vilka ramar framförallt rättspsykiatrin har satts att verka inom. Maciej Zaremba har på DN:s kultursidor skrivit om detta i en artikelserie. Som jag tycker välskrivet och mycket tänkvärt, där han pekar på en rad problem som vi som arbetar professionellt inom området så väl som kanske främst ansvariga politiker bör fundera över. Läs gärna artiklarna här, här, här, här, här och här.

Vem ska ansvara för skolan?

Idag är så väl grundskola som gymnasium kommunalafrågor, och att det ska finnas en stor lokal förankring i våra skolor tror jag är ett måste för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. Förutsättningarna för undervisning ser olika ut på olika ställen i landet så att, som folkpartiet vill, förstatliga hela den svenska skolan det tror jag inte på. Däremot måste vi våga börja fundera på om det alltid är kommunerna som är rätt "nivå" för att ansavar för våra skolor. Som aktiv skolpolitiker i en kommun ser man ibland att det finns luckor i skolorganisationen som jag tror skulle kunna fyllas igen bättre om man t ex lät en region ta ansvar för skolan.

Jag har tidigare föreslagit att Centerpartiet borde utreda frågan. Nu är det ju så, som den med lite inblick i Centerpartiet vet, att föreslå att flytta ansvar från kommunen är lite som att svära i kyrkan inom Centerpartiet. Som federalist tycker jag dock att vi måste våga ifråga sätta gamla sanningar kring vem som ska ansvara för vad. Det kan innebära att ansvar kan och ska flyttas såväl till mer lokala nivåre som mer centrala nivåer. Det som måste vara avgörande för vilken "maktnivå" som ska vara ansvarig måste vara att uppgiften, i det här fallet grundläggande utbildning, kan lösas på bästa sätt.

Utifrån dessa tankar är det intressant att se att frågan även belysts under den intesiva politikerveckan i Almedalen. SACO:s Gunnar Wetterberg föreslår där ganska drastiska förändringar inom den svenska gymnasieskolan. Läs mer om hans förlsag här. Även om jag inte håller med om allt som Wetterberg föreslår så sätter han fingret på en rad viktiga frågor som måste lösas för att den svenska gymnasieskolan ska bli en skola med god kvalite. Något som jag tycker Centerpartiets partistyrelse kan titta lite på när de inför nästa stämma, eller för min del gärna tidigare, funderar på vem som ska vara huvudman för den svenska grund- och gymnasieskolan.

Intressant läsning i Aftonbladet.

Det är sällan jag läser aftonbladet, tycker oftast att det mesta handlar om så kallade nyheter som skapats av något produktionsbolag, typ bigbrother... Men när man jobbar natt så hinner man läsa ibland. Hittade följande intressanta debattartikel i aftonbladet som Kent Eriksson skrivit, den finns också på webben så det går bra att läsa här. Hans kritik kan sammanfattas som följer:

• Sveriger har ingen författningsdomstol, vilket får till följd att så väl riksdag som regering bl a kan vältra över kostander och uppgifter på t ex kommunerna.
• Utnämingsmakten används för att hitta lämpliga reträttposter för främst f d socialdemokratiska politiker.
• Nästan alla myndigheter (och de är många) ansvara mot regeringen, vilket gör dem ofria i sin roll mot regeringen.
• Statsministern och därmed regeringen behöver inte ha något aktivt stöd av riksdagen, bara ett "tyst godkännande".
• Sverige har en stor andel riksdagsledamöter per invånare.

Jag vill nog hålla med Eriksson på samtliga punkter, när det gäller frågan om antalet riksdagsledamöter så vill jag dock betona att för mig är en minskning av antalet riksdagsledamöter sammankopplat med strakare regioner och kommuner med mer att säga till om.

Kloka tankar från lokala socialdemokrater

Att införa skatteavdrag för hushållsnära tjänster har varit något som vi inom Centerpatriet drivit länge. Förslagen har mötts med kritik från vänster sidan om att det skulle innebära en återgång till pigsamhället och kvinnofällor. Personligen är jag övertygad om att det skulle innebära en välbehövlig stimulans av servicesektorn och därmed fler jobb. Jag har heller aldrig förstått varför det skulle vara mindre "fint" att städa golv än att lägga in dem. Det senare har vi ju omgångar haft s k ROT-avdrag för i flera år.

Glädjande nog har nu två lokalt ledande socialdemokrater, Lena Micko och Mattias Olsson, deklarerat att de är positiva till avdrag för hushållsnära tjänster. Det gör de på dn debatt, som du kan läsa här. Tyvärr är de inte helt tydliga med om de vill se ett avdrag för alla som köper denna typ av tjänst eller bara för vissa grupper men deras tydliga ställningstagande mot "pigargumenten" är glädjande att ta del av. Och för Linköpingsborna borde det innebära att oavsett hur majoriteterna ser ut på så väl riks- som kommunnivå så har chanserna för att skatteavdrag för hushållsnära tjänster ska bli verklighet efter valte ökat betydligt.

Inspirerande med en aktiv kretstyrelse.

För den som är lite orienterad i centerrörelsen för kanske ordet kretstyrelse tankarna till praktiska och organisatoriska frågor. Även om vi givet vis har vår beskärda del av dessa frågor att ta hand om även i Linköping känns det både kul och inspirerande att få leda en aktiv och "hungrig" kreststyrelse. För det är det jag tycker vi har i Linköping just nu. Den politiska diskussionen går lätt i gång och det känns nästan lite tråkigt när man som ordförande måste påpeka "att vi kanske ska behandla färdigt den ekonomiska rapporten innan vi fortsätter den här intressanta politiska diskussionen". Det mest konkreta politiska resultatet efter gårdagens kretsstyrelse var att vi fattade beslut om ett integrations politiskt program. Muharrem har redan bloggat om det så läs gärna hans post här.

Centerpartiet bästa borgliga miljöparti!

Så törs man nog sammanfatta svenska naturskyddsföreningens (SNF) granskning av partiernas aggerande i riksdagen och EU-parlamentet under den gångna mandatperioden. Centerpartiet kvalificerar sig enligt undersökningen med god marginal som tvåa knappt efter Mp. Läs gärna mer om undersökningen på SNF:s hemsida, här.

Alliansens skamfläck är tyvärr moderaterna som verkligen behöver skärpa till sig på miljöområdet! Jag tycker också att undersökningen visar på vilken stor betydelse det har att lägga sin röst på det parti man tycker för den politik man vill se inom alliansen. Vill man ha en tydlig miljöprofil i en ny regering så ska rösten ligga på Centerpartiet.

Smutsig valkampanj!(?)

Några tankar med anledning av LO:s kampanj på Hultsfredsfestivalen där festivalbesökarna uppmanades att spika spikar i ansiktet på de borgliga partiledarna. Du kan läsa mer om det här.

Att det kan bli tuffa debatter och ibland hårda ord om motståndarens politik är nog något som alla som sysslar med politik är väl medvetna om och räknar med. Vi tycker ju helt enkelt olika. Att det dessutom finns extremister på både höger och vänsterkanten som inte drar sig för att använda våld, då de inte tycker att demokrati är något att sträva efter har vi också lärt oss. Men när etablerade partier och organisationer gör övertramp då blir jag både arg och oroad. Vad hjälper det om vi som representera demokratiska partier går ut och försöker stå upp för parlamentariska och demokratiska metoder om man sedan hänfaller till någon typ av våldsglorifierande kamppropaganda i nästa andetag. Jag kan bara tolka LO:s tilltag enligt principen "när argumenten tryter höjer man rösten".

Låt oss få en renhårig debatt inför valet; där LO tillsammans med S, V och Mp kan förklara varför ca 140 000 unga ska stå utanför arbetsmarknaden och sätta sitt enda hopp till ett par tusen plusjobb. Så ska jag förklara varför jag tro det behövs ordentliga reformer som gör det lättare att starta fler företag och möjliggöra en öka rörlighet på arbetsmarknaden.

Många vuxenpoäng blir det...

Var i fredagskväll ute och nattvandrade i en lite annorlunda form än vad man kanske först tänker på när man hör ordet. Ofta brukar det ju vara engagerade föräldrar som gör en vällovlig insatts genom att vara ute i områden där yngre ungdomar kan tänkas vara på helgkvällar. Nu var vi ett gäng c-politiker som var ute och på stan för att få lite bilder av hur nattlivet i Linköping ser ut. Ska väl erkänna att första tanken när jag fick höra om idé var, "det vet jag väl hur det ser ut på Ågatan kl 03 en lördag- eller söndagmorgon" och att det känndes som att nattvandra skulle innebära otäckt många vuxenpoäng. Jag har ju trots allt inte hunnit fylla tretio ännu på ett tag...

I vart fall blev det en trevlig kväll i ett lungt Linköping. En del glada gymnasiestudenter på många av ställena efter Ågatan och lite äldre folk på Harrys. Givande samtal med en del Linköpingsbor, ordningsvakter och polis.

Med från kvällen tar jag att fortfarande tycker att Ågatan de allra flesta sena kvällar känns ok att vara på men givetvis ska vi tillsammans, kommun, polis och krogägare försöka hitta lösningar som kan göra att alla kvällar på Ågatan blir bra kvällar. Annars var nog den hetaste diskussionen frågan om överservering. En inte helt lätt fråga. Ska man läsa lagboken så ska man nekas att köpa alkohol så fort man är "synbart påverkad". Utan att vara jurist så tror jag att de flesta som ibland är ute på krogen håller med om att så är det inte idag. Personligen vet jag inte om jag tycker att det är rimligt att ha det så heller. Därmed inte sakt att folk ska kunna supa sig redlösa på krogen. Kanske skulle det hjälpa om det vart lättare för barpersonalen att ha lite mer koll på vem som dricker det någon köper, att hiva ut helrör över bardisken kanske inte är nödvändigt?

Kan läxor bli ideologiska....

Uppenbarligen eftersom Vänsterpartiet vill förbjuda dem av ideologiska skäl. Kan väl säga att jag inte riktigt ser på likadant på saken. Här om dagen tyckte jag till om det hela i en liten debattartikel i Extra Östergötland. Eftersom den inte finns på nätet hittar du texten här nedan.

Ta vara på föräldrars engagemang och kunskap.

Tyvärr lämnar en allt för stor del av eleverna den svenska
grundskolan utan att nått målen för den. För att komma tillrätta med det
problemet har vi i Linköpings kommunala skolor gjort mycket, men så länge det
finns elever som inte klarar att nå grundskolans mål måste arbetet med att
förbättra grundskolan fortsätta. Detta kan ske genom pedagogiskt
utvecklingsarbete eller genom bättre förvaltade och i vissa fall ökade resurser.
Att i detta läge som vänsterpartiet föreslår förbjuda föräldrar att hjälpa sina
barn genom att t ex arbeta med läxor är inget annat än rent resursslöseri.

För att eleverna i skolan ska lyckas krävs både ramar och kramar.
Till skillnad från vänsterpartiets kravlösa skola vill centerpartiet att alla
elever i den svenska grundskolan ska ges möjlighet att nå grundskolans
kunskapsmål. Det innebär att vi både behöver fler ramar i form av tydlig
uppföljning och utvärdering och fler kramar så att varje elev blir sedd för vem
den är och mår bra i skolan. Vänsterns låt-gå-mentalitet går tvärt emot de här
tankarna.
Vänsterpartiet har i ett avseende rätt, det är ett problem att
inte alla föräldrar har möjlighet att hjälpa sina barn med läxor. Det naturliga
för oss i Centerpartiet är givet vis inte att förbjuda de föräldrar som kan och
vill hjälpa sina barn i skolarbete utan att arbeta för att fler föräldrar ska ha
möjlighet att vara ett viktigt stöd åt deras barn i
skolarbetet.

Ordningsfrågor i skolan

Corren rapporter i dag i en liten notis att de flesta elever i årskurs 9 inte tycker att lärare ska få ta om han om mobiler eller mp3-spelar även om eleverna inte följer de regler som finns för användningen av dessa i skolan.

I första vevan är det lätt att bli lite "konservativt" förvånda över att ungdomarna inte förstår bätter.... Regler är ju regler och brott mot dessa bör ju få konsekvenser.

I grund och botten tycker jag nog så att regler är regler och följer man inte dem så får man ta konsekvensen av det. Men för att detta resonemang ska fungera så måste faktiskt flertalet förstå vittsen med en regel och tycka att den är ok.

Så i stället för att "förfasas" över regellösa ungdomar är det nog betydligt mer fruktsamt att fundera över varför dagens niondeklassare inte tycker att man måste följa regler kring mobiler och annat. Jag tror en viktig del är att man som människa behöver uppleva att man är synlig, tas på allvar och lyssnas till. Därför blir frågor om elevinfyltande så viktigta. En skola med vuxna som vågar stå för sina värderingar och även kan svara på varför de tycker som det gör i kombination med ett stort elevinflytande tror jag borgar för att eleverna ska uppfatta reglerna som riktiga och viktiga att följa.

Om rättvisa...

Allt fler arbetsgivare har insett att det är en god investering att uppmuntra sina anstälda att motinera och ägna sig åt friskvård. Systemen ser lite olika ut på olika ställen, en del arbetsgivare betalar t ex gymkortet, andra låter sina anstälda träna på arbetstid. Nu har landstinget i Östergötland kommit på att inte alla deras anstälda (11 200 st) kan utnyttja möjligheten att träna på arbetstid. Det är inte rättvist tycker den styrande vänstermajoriteten så därför ska ingen landstingsanstäld få träna på arbetstid från halvårskskiftet. Det är nämnligen mer rättvist. Analogt med detta kan man ju fundera på hur rättvist det är att alla landstingsanstälda inte börjar lika tidigt på morgonen eller varför inte alla behöver jobba helg... :-)

Det känns lite som ett gammalt utslitet (och ganska dåligt) skämt om hur man kan skilja en kommunist från en socilademokrat genom att fråga vilka klasser det bör finnas på tåget... Kommunisten ska då säga en, 3:e klass så att alla ska ha det lika dåligt.

Nej det vore bättre om landstinget tog till vara på sin storlek och insåg att det måste finnas olika lokalt anpassade lösningar till olika problem. Då skulle man också kunna ta bättre vara på den kompetens och mångfald som finns bland de anstälda.

Skrämmande syn på våra grannländers befolkning

Vår nya och öppna arbetsmarknad ställer nya krav på oss alla. TV 4:s Drevet sände i veckan en som jag tycker bra program om detta. Vill faktiskt passa på att ge programmet lite beröm för inslaget. Inga dolda kameror eller stenhård konfrontations journalistik och för den tålmodige finns hela oklippta intervjuen med Transports ordförande Per Winberg på deras hemsida så att man själv kan bedöma om det handlar om seriös journalistik eller inte...

Jag tycker då att det är synd att stora LO-fack som nu senast Transport öppet går ut för att sprida obekräftade uppgifter och rykten kring människor från våra grannländer som jobbar här i Sverige. Jag kan förstå att man lite till mans ibland tycker att det känns lite märkligt eller till och med oroligt med nya typer av lösningar på arbetsmarknaden. Man vet ju vad man har men inte vad man får så att säga. Personligen tycker jag då att facken borde jobba för att en korrekt bild av vad som händer är på deras del av arbetsmarknaden är det som sprids, inte rykten.

En del av Transports krav tycker jag är rimliga, t ex kan jag inte förstå varför det ska finnas rabbater på böter och straffavgifter för utländska åkare och givet vis är olaglig försäljing av alkohol lika oförsvarbart oavsett om det sker från en polsk lastbil eller ett svenskt garage. Men om nu olaglig försäljning är så vanligt förkommande som Transport gör gällande kan man fråga sig varför polisen säger sig inte kunna bekräfta dessa misstankar.

Slutliggen några postitiva ord om Per Winberg, han hymlar i vart fall inte med vad han står och jobbar för. Han jobbar för bättre vilkor för sina medlemmar, i just det här fallet på bekostnade av de polska chaufförerna.

Ny lag för att starta förskolor?

Riksdagen är på väg att stifta ny lag som gör det enklare att få starta fristående förskolor. Valfrihet är bra så i grund och botten tycker jag det är positivt. Förändringen hänger dock på en mycket skör tråd eftersom Nyamko Sabuni (fp) vill rösta ner förslaget och majoriteten består av endast en röst övervikt. Debatten på riksnivå har kommit att handla om att det skulle bli fler religiösa förskolor. Sabuni utvecklar tillsammans med Pekgul och Carlberg sina argument på DN-debatt som du kan läsa här.

Om man tittar lite närmare på förslaget så förstår man att det kan bli fler fristående förskolor, såväl sådana där huvudmannen har en religiös grund som någon annan grund. Kraven höjs dock så att alla förskolor måste följa läroplanen för förskolan. Gör förskolorna inte det ska man kunna dra in tillstånden. Det gör att jag inte tror att vi kommer få stora problem med konfusionella förskolor som skulle innebära en isolering av barnen som går där.

Personligen tycker jag istället att det är mer problematiskt hur man ska hantera kvalitén i hela förskolan. Valfrihet är bra men vi måste vara medvetna om att den till viss del kostar. Med det nya förslaget gör man den klassiska missen att man spittrar beslut och pengar. D v s en instans beslutar och en annan betalar. För tydlighetens skull ska jag väl säga att jag kommer att vara frikostig med att rösta för tillstånd i Linköpingskommun om det även i fortsättningen är vi som ska det faktiska beslutet.

Det jag invänder mot är det klassiska brottet mot de federalistiska principerna som jag värnar. Jag tycker att vi som politiker får bestämma oss antingen så tar staten ansvar för de kostnader som en ny lag medför eller så låter man lokalpolitiker bestämma över hur de lokala skattepengarna ska användas.

Som man fråga får man svar...

Ägnat del av kvällen åt lite bloggläsande. Fredrik Federley är som vanligt läsvärd och det var även där jag hittade vägen till "Unga sossars" själv test för om man är röd eller blå. Riktigt underhållande men lite skrämmande också. Kan man rimligen tro människor är så naiva så man inte ser igenom ett sådant test. Var enda fråga är väl i stil med; vill du försöka vara en bra medmänniska är du röd, vill du vara dum och direkt elak så är du blå.

Testa gärna själv. Har en känsla av att blir man inte "röd" när man gör detta test så ska man ta sig en riktigt funderare över vad man vill göra i livet...

Men ser man det från den positiva sidan så måste jag som uppenbarligen är sååå röd lätt kunna utgöra ett trovärdigt alternativ för väljar som tidigare röstat s men fått nog av s-regeringens ihärdiga blundande för arbetslöshet, vårdköer, skolelever som misslyckas i skolan och utanförskap.

Måste fortsätta gnälla...

Här om dagen ondgjorde jag mig över regler och lagar som mest bara slår fel. Temat blir kanske lite tradigt men jag tycker att det är pricipellt viktigt att vi faktiskt tänker oss för innan vi skapar massa regler. Dagen efter min post så hade Corren en artikel om hur våra byggregler slår mot människor som letar efter små och billiga människor. Här kan du läsa hela artikeln.

Jag tycker i och för sig att vi ska ha lagara och regler som garanterar att de hus som byggs i Sverige är säkra och att man inte blir sjuk av att bo i dem. Men nog måste det vara rimligt att den som vill hyra en lägenhet själv avgör om man vill ha en lägenhet där det får plats fyra personer runt matbordet eller om man vill lägga pengar på något annat.

Arg men inte förvånad

Sossarna brukar säga "stolt men inte nöjd" och även om jag kanske inte alltid tycker att det sossarna är stolta över är så mycket yvas över så är det ju i vart fall hedrande att man med sin devis signalerar att det finns mer att göra. För det finns verkligen mer att göra för att man ska kunna vara både stolt och nöjd över dagen samhälle. Och det verkara inte vara sossarna som är sugna på att göra det. Det senaste exemplet på det tyckter jag blev tydligt vid en frågestund i riksdagen som svt24 sände idag på em. Sven Bergström diskuterade ungdomsarbetslöshet med Göran Persson. Perssons samlade svar på varför sossarna inte gör mer för de arbetslösa ungdomarna, än att ägna sig åt att såga konstruktiva förslag från andra partier, kan sammanfattas med. Det går bra för Sverige och det är inte så många ungdomar som är arbetslösa så det vi gjort räcker.

Personligen tycker jag att det är ganska hånfullt att uttrycka sig så mot de 140 000 ungdomar som idag står utanför arbetsmarknaden. Inte ens om man skulle tillåta sig att använda de siffror som sossarna vill använda över arbetslösa ungdomar, så räcker de åtgärder som regeringen föreslår särskillt långt. Per Nuder talar själv om 2300 öppet långtidsarbetslösa ungdomar (då har han helt räknat bort alla som på något vis finns i en åtgärd, pluggar bara för att kunna lyfta CSN et c). Regeringens eget förslag på lösning för dessa är att mindre än hälften (1000 st) ska få ett plus-jobb. Vad de andra ska göra det verkar inte regeringen bry sig om. Men det är en politik som Nuder kallar kraftfull och Persson är stolt över. "Regeringstrött och likgilltig" kanske skulle vara en bättre devis för s inför valet?

Kummunpolitiskt byråkratkrångel...

Drog en ny lärdom under dagens möte med vår grupp av kommunpolitiska förtroendevalda. Vi kunde konstatera att det faktiskt gått ganska bra för Linköping ekonomiskt, till och med så bra att det blir ett litet överskott från förra året. Då känns det ju naturligt att dessa pengar går tillbaka till skattebetalarna i en eller annan form, men det är här kruxet kommer in.

För något år sedan så ändrade staten i kommunallagen så att kommunerna fick minder rörelseutrymme vad gäller hur ekonomin ska hanteras. Intentionen var kanske god, då syftet var att sätta press på kommuner att inte gå med underskott år efter år. Därför är det numera förbjudet för kommuner att göra något som "påverkar ekonomin bakåt i tiden". Jag antar att tanken från början var att man inte skulle kunna trolla bort ett ekonomiskt underskott i kommunerna. (Man kan ju tillägga att det brukar vara ungefär vad regeringen gör med pensionskostnaderan för att klara budgettaket.)

Nu visar det sig att detta även gäller positiva resultat för kommunen. Vi kan alltså inte använda det pengar som blev över från förra året, utan att krångla med massa kryphål. I stället ska pengarna läggas till kommunenskapital. Jag passade därför på att fråga Roland Larsson (som jag uppfattar som oerhört kunnig på detta område) när kommunen kan använda sitt egna kapital. Svaret var att ska man hålla sig strikt till lagen så kan vi aldrig det.
Linköpingsbornas pengar ska alltså ligga inlåsta för all evighet för att den kommunala verksamheten lyckades bättre med att hushålla med pengarna än vad vi kunde förutse när budgeten lades fast. Mycket märkligt tycker jag, en kommun som sköter sin ekonomi bord ju få uppmuntras inte bestaffas. Nästan så man har lust att slänga fram den hederligga politikerklychan: Här behövs en lagändring.

Nyheter i skolvärlden

Skolan får ofta leva med epitet som att den är konservativ. Vist kan det stämma men nog händer det saker som gör att skolan blir bättre för våra elever. Tänkte skriva ett par rader om två av dessa förbättringar. Nr 1 från den 1 april har vi en ny lag som bättre skyddar elever som utsatts för kränkande behandling eller diskriminering. Nu är lagen skärpt så att skolan har skyldighet att utreda och åtgärda felbehandling av elever och gör de inte det så ska även elever kunna vända sig till respektive diskriminerings ombudsman eller till en särkild ombudsman som nås via skolverket. Principen tycker jag är bra det enda man kan invända emot är att jag tycker att man borde samla alla ombudsmänn i samma myndighete så att inte folk riskerar att hamna mellan stolarna.

Nr 2 bland positivta nyheter i skolvärlden är att Centerpartiet tillsammans med överig partier i alliansen och mp lagt ett förslag om flexibel skolstart i riksdagens utbildningsutskott. S och v surar och hävdara att det blir svårt att överblicka konsekvenserna för systemet. Jag hävdar att det är givet att det måste vara individens (i dessa fall eleven) intressen som måste prioriteras före systemet. Det krävs inte mycket erfarenhet av barn för att veta att det kan vara stora skillander mellan mognaden hos 6-7 åringar, då borde det också vara självklart att föräldrarna har möjlighet att välja när deras barn ska börja skolan så att det kan ske när barnet är moget och motiverat för det.

Skilda världar...

På väg till jobbet idag så lyssnade jag på riksdagsdebatten om vårbudgeten. Och ibland är det så det kryper efter ryggen på mig, om det är av upprördhet, ilska eller rent av förvåning vet jag inte. Men när Per Nuder idag målade upp en bild av Sverige så är det så jag vill skrika rakt ut: vakna och välkommen till verkligheten. För Nuders och min världsbild är inte den samma. I min värld är det ett enormt problem att ca 1 miljon svenska står utanför arbetsmarknaden trots att de flesta av dem skulle kunna och vill jobba. I Nuders värld kallas det att man leker med statestik från Alliansens sida. I min värld är det katastrof att 140 000 ungdomar står utanför samhällets trygghetssytem och förutom att de inte har arbete har svårt att få bostad, inte får sjukpening et c. I Nuders värld har 140 000 blivit 2300 genom att låta ams räkna lite och se till att hålla kvar en mängd studenter i studier trots att de är färdiga med sina examina. På det här området kalla Nuder det för en kraftig satsning att dirigera om 1000 gamla plus jobb från allmänna plusjobbspotten till en ny pott enbart för ungdomar, det kallas för nya plusjobb av Nuder.

För mig blir det tydligt Sverige behöver en ny regering. En regering som tar folks utanförskap på allvar som är beredd att se enskilda människor före system och som vågar göra något radikalt åt de systemfel som finns i dagens Sverige.

Bloggångest och påsk

Antar att det drabbar de flesta som skriver men just nu känns det som jag är den enda som har bloggångest. Det händer en massa som man tänker att det där ska jag skriva några rader om men sedan hinner man inte eller så känner man sig inte motiverad. Jag vill dock se det från den positiva sidan. Jag har en hel del annat som jag tycker är viktigt så jag sitter inte framför datorn hel tiden... Och en sak vet jag att nu under påsk så kommer det inte hända mer här på bloggen för nu ska jag snart ut på landet. Hoppas att det blir en trevlig helg och att jag slipper den roliga leken "leta söderfrusna vattenrör" i annat fall kanske nästa post här handlar om bristande konkurens i den svenska byggvaruhandeln.

Glad Påsk

Budgetprop

Ja, då var de överens om hur valfläsket ska fördelas, s, mp och v alltså. För det känns faktiskt lite så. Man kan fråga sig varför offentlig ekonomi alltid blir bätter vart 4:e år. Men jag måste säga att jag tycker att det hela var en ganska tam proposition, inte för att jag har läst den i detalj men får man tro några av våra större medier så... Lite ökade bidrag här och lite speciallösningar för vissa grupper där, allt i vanlig socialdemokratisk lappa och laga ordning.

Nuder uttryckte att han tyckte att "sattsningen" på studenter var bra och i rimlig proposition till andra reformer. Det är farsinerande när en höjning av den totala summan en student har att röra sig med höjs med 300 kr, 100 i bidrag och 200 i lån. Nej det hade varit bättre att öka bidragsdelen så att den närmara sig den summa man får låna, målet borde vara 50% bidrag och 50% lån. På så vis minskar man både skuldbördan för studenterna och höjer totalbeloppet, nu går vänsterkartellen åt helt andra hållet och ökar lånedelen i högre grad än bidraget. Och för den som undrar hur man skulle kunna finnasiera 50-50 systemet så kan ett förslag vara: lägg ned AMS och konkurent utsätt arbetsförmedlandet.

Till sist måste man fundera på hur vänsterkartellen kan tro att ytteliggare 1000 plusjobb ska lösa ungdomsarbetslöheten som idag berör ca 140 000 unga...

Förresten varför rasara inte facken mot anställningsförhållanden som innebär att LAS inte gäller, man har 14 dagars uppsägningstid och inte kvalifiserar sig för a-kassa medans man jobbar? Kan det bero på att förslagen om denna sysselsättningsform kom från den socialdemokratiska regeringen? När Centerpartiet föreslog en ungdomsavtal som innebar att arbetstagare och arbetsgivare kan komma överens om ett avtal som innebär 1-2 månaders uppsägnings tid (berodende på anställningstiden), att man jobbar in rätten till a-kassa som vid vilket annat vanligt jobb som helst, och att man gör undantag för LAS under de första två åren, så skrek ju facken högt. Kan någon förklara detta för mig?

Kollektivavtal eller lagstiftning?

LO kör just nu en tämligen hetsk kampanj, vill man vara lite sarkastisk kan man fråga sig om syftet är att förtydliga hur hemska alla företagare är eller om syftet är att tala om hur viktigt LO tycker kollektivavtal är. Även om jag tycker att kampanjen är sned så utgår jag från det senare och jag kan också förstå varför LO vill driva på kollektivavtalen, det är ju deras levebröd.

Själv tycker jag att kollektivavtalen innehåller både plus och minus. Ibland så tycker jag att fackförbund verkar skrika på kollektivavtal mer för sin egen skull än för de arbetstagare det gäller, det mest skrämande exemplet är väl Vaxholm och skolbygget där. Samtidigt har vi idag ingen lag som reglerar minimilöner och en hel del försäkringar på arbetsmarknaden, kollektivavtalen har därför bidragit med trygghet för många svenska anställda. För många så väl anställda som företag tror jag att kollektivavtal uppfattas som ett smidigt system att hantera anställningar på.

Det jag tycker är viktigt att komma ihåg är att det rör sig om just avtal som ingås mellan två parter, arbetsgivare och fack. Väljer man en sådan lösning så innebär det att vi som politiker inte ska lägga oss i om dessa avtal tecknas det är något som ska lösas av arbetsmarknadens parter. Man måste inse att kollektivavtal inte passar alla arbetstager eller företag. Att som t ex kommun begära kollektivavtal vid upphandling innebär då att vi sätter marknadens parter ur spel och hindrar vissa företag att lägga anbud, kommunen är vid en upphandling ingen arbetsgivare.

Problemen börjar när s-regeringen inte kan hålla i sär sitt parti från LO-facken och avtal från lag. Exemplena på detta problem har blivit fler med tiden. S kräver kollektivavtal vid offentliga upphandlingar, arbetslösa hotas med indragen a-kassa om de inte demosterar för kollektivavtal och nu senast: Arbetslivsminister Hans Karlsson vägra besöka företag som inte har kollektivavtal. Föga förvånande tycker jag men mycket problematiskt. Hans Karlsson är faktiskt ansvarig minister för det svenska arbetslivet. Ett område där det folk både arbetar och driver företag så väl med som utan kollektivavtal. Att då blunda och inte våga se delar av detta "arbetsliv" bara för att Hans Karlsson personligen tycker kollektivavtal är den bästa lösningen är oansvarig. Man måste fråga sig vad är han rädd för? Att se att en del verksamheter fungerar alldelse utmärkt även utan kollektivavtal?

Nej sätt ned foten och bestäm er i S, antingen gör man politik av det hela och lagstiftar, då kan också kraven och vilkoren i lagen påverkas genom demokratiska val, eller så låter man det hela skötas av arbetsmarknadens parter utan otillbörliga påtryckningar från politiskt håll. Själv tror jag på den enskildes förmåga att ta ställning till vad som är acceptabla vilkor för just honom/henne och som stöd på vägen till detta beslut kan samarbete inom ett fack vara en väg.

Grönt och socialliberalt med starkt centerinflytande.

Så vill jag att Linköping ska styras efter valet. Idag har jag och Johan Gransten en debattartikel inne i Corren där vi svara på m, fp och kd:s funderingar kring en allians i Linköping. Hela artikeln hittar du här.

Posten och Nationa Demokraterna

National Demokraterna (ND) ett i mina ögon rassistiskt med i vart fall delvis nazistliknade retorik har bestämt sig för att göra ett grupp utskick i Stockholm och Uppsala. Jag är tacksam att jag slipper få deras propaganda i min brevlåda men det visa på ett problem som inte är så lätt att ta ställning till. Att medlemmarna i ND inom ramen för vår yttrande frihet har rätt att sprida sina åsikter är något som jag vill understryka. I en demokrati får man tåla att det sprids budskap som man rent utsagt avskyr, man får helt enkelt bemöta dem med sakliga argument. Men posten har ingen skyldighet att distrubuera oadersserade grupp utskick åt alla. Postens ledning gör alltså ett aktivt val när det väljer ND som kund. Nu kan man ju fråga sig vad vi som vanliga människor kan gör åt detta. När ett förtag som man anlitar inte uppfyller de krav man som kund ställer brukar man ju välja att gå till ett annat förtag. Tyvärr är Postens ställning i mångt och mycket en monopolställning varför det blir svårt för oss andra kunder att välja ett annat företag för distubiton av våra brev och utskick. Men jag tänker i vart fall försöka dra mitt strå till stacken och protestera mot Postens dåliga beslut genom att föreslå att Centerpartiet i möjligasta mån inte ska anlita Posten i frotsättningen, förhoppningsvis kan några andra och kanske större organisationer och företag fatta samma beslut så att det blir lite press på Posten.

Fler vill bosätta sig i Linköping

Linköping har under de sensate åren haft en stadig befolkningsökning. Kul tycker jag för Linköping är en trevligstad att bo i och om fler hittar hit tror jag att vi har ännu bätter chanser att utveckla kommunen till Sveriges bästa kommun att bo och jobba i. Vissa har uttryckt att ökningen av Linköpings strolek är ett mål i sig och föreslagit att man ska sätta upp mål för hur mycket kommunen ska växa på en viss tid. Det resonemanget har jag aldrig förstått vitsen med. Som kommunpolitiker tycker jag att min uppgift är att se till att alla som vill bo i Linköping har bra möjligheter att göra det, sedan spelar det ingen roll om det är 138 000 eller 200 000.

Befolkning ökningen betyder också ett ökat tryck efter nya områden att bygga på. I Linköping, sett till staden, är det inte helt lätt eftersom vi ligger inklämda mellan två flygfält. Dessutom utgörs vissa delar av området söder om staden av världsunikt Eklandskap. Nu är det i vart fall dags att ta ställning till hur och om man kan bygga bostäder på vissa delar av området söder om Ullstämma och Möjetorp samt norr om Sturefors. Det är inte en helt lätt fråga att ta ställning till eftersom vissa delar av detta område är eklandskap. Jag tror dock att om man gör det på ett försiktigt vis och med eftertanke så kan man bygga på vissa delar av området. Dessa tankar utvecklar jag tillsammans med några andar Centerpartister i Linköping på Correns debattsida igår.

Borgligt styre i Linköping

M, fp och kd hade här om dagen en debattartikel publicerad i corren där de vill ha med oss i Centerpartiet i ett allianssammarbete inför kommunalvalet i Linköping. Allt under devisen att Linköping behöver ett borligt styre. Så som varande borlig politiker (i form av centerpartist) håller jag med. Linköping mår bra av ett borgligt präglat styre. Jag vill hävda att Linköping, just tack vare att vi i centerpartiet regerar Linköping tillsammans med s, också har borglig politisk prägel. Givet vis skulle den borliga prägeln vara större i fall det fanns en borlig majoritet men i dag finns ingen sådan. Faktum är i stället att vi genom vårt samarbet med s ser till att kommunister inom v inte får inflytande i Linköping, s, v och mp skulle faktiskt, om de ville bilda styre, ha egen majoritet och i det avseendet är jag faktisk tacksam för att sossarna i Linköping sätter linköpingsbornas intressen före hårdnackad blockpolitk.

Centerpartiet har ingått en allians med socialdemokraterna under den mandatperiod som vi nu är inne i. Jag ser ingen anledning till att bryta den i förtid. Det skulle bara innebära att Linköpings kommun och dess invånare skulle drabbas av ett paralementariskt kaos som förmodligen skulle kosta en hel del skattekronor och det är en politik som inte jag kan stå bakom (som centerpartist tar jag mig rätten att vara lite tråkig och ansvarstagande i bland).

Inför nästa mandatperiod kommer vi gå till val på vår politik. En politik med tydliga social- och marknadsliberala värderingar.Vilka partier som styr Linköping efter nästa val är upp till väljarna, men jag hoppas och jobbar för att Centerparitets socialliberala politik ska vara en viktig del i det styret. Vilka partier som kommer att ingå i den styrande sidan nästa mandatperiod vet vi inte men om det finns en borglig majoritet ser jag idag ingen anledning till att centerpartiet skulle spräcka en sådan.

Ansvar och politik

Tillslut insåg till och med Laila Freivalds att det var dags att gå, eller om det nu var så att Göran Persson sparkade henne. Vi lär väl aldrig få reda på hela sanningen när det gäller just det men det tycker jag spelar mindre roll. Det är viktigare att det faktiskt blir tydligt i svensk politik att det finns ett personligt ansvar för det man gör som politiker.

Vist har ju flera politiker valt eller tvingats avgå tidigare men ofta har det då handlat om att de gjort saker som ansetts oförsvarbart men inte i gentligen handlat om politik, t ex när bort har begåtts. Det som gör Freivalds avgång speciell är som jag ser det att den är kopplad till vad hon faktiskt gjort och inte gjort i egenskap av utrikesminister. Hon får helt enkelt ta ansvar för den politik hon fört, det är bra. Synd bara att miljöpartiet kom så billigt undan genom att de nu slipper visa vad det går för vid en misstroendeförklaring i riksdagen. Det hade varit mycket intressant att se om mp vågat utkräva ansvar när det slutligen var dags.

Behövs idépolitik i den kommunala valrörelsen?

I bland kan det kännas som politiskideologi är långt bort när traditionella kommunpolitiska frågor diskuteras. Ofta finns en samstämmighet mellan paritföreträdare som rent ideologiskt står långt från varandra och ibland kan man funder på om det inte finns större skillander inom en partigrupp en mellan olika grupper. Som jag ser det är det nog ganska naturligt att det är just så. Kommunpolitik handlar oftast om att hantera konkreta frågor som berör oss alla. Att de flesta kommunpolitiker också är fritidspolitiker tror jag bidrar på ett positivt sätt att hålla frågorna på rätt nivå genom att man får input från fler områden än politiken. Var kommer nu det där med ideologi in? Det var ju trots allt den rubriken som sattes på den här posten. Jo politik handlar om långsiktigthet. Av flera skäl (som jag inte utvecklar just nu) tror jag inte på folkomröstnings baserade demokratier och politiska enfrågepartier. Och jag skulle aldrig idag, eller ens om jag fick varenda fram till valet i höst på mig, kunna redogöra för hur jag kommer att aggera i varje fråga som jag ställs inför under en mandatperiod.

Därför blir ideologin viktig för det är genom den som jag och andra politikter kan ge väljare besked om hur vi kommer att agera i olika frågor i framtiden, frågor som vi idag inte ens vet om att vi kommer att ställas inför. Därför är ideologi viktigt och därför känns det bra att Centerpartpiet i Linköping i går tog en valplattform på kretstämman, en valplattform där värderingar står tydliga. Som ordförande i kretsstyrelsen och kandidat till kommunfullmäktige kommer jag att arbeta för att dessa gröna socialliberala värderingar blir tydliga i vår politk och förhoppningsvis en viktigt del av de värderingar som är med och styr Linköping även efter valet i september.

Den statliga matavgiftsutredningen eller varför det är dags att byta konstitution...

Nu har staten tänkt, igen... Den här gången ska, om utredarna får som de vill, kostnaden för mat till äldre regleras. Tidigare har staten tänkt om maxtaxor i både äldreomsorgen och barnomsorgen. Vist är det behjärtansvärda frågor som berörs. Jag tycker att alla i det här landet borde kunna få äta sig mätta utan att behöva ruinera sig, alla gamla och sjuka med behov ska få ett bra omhändertagande av hemtjänst eller på ett boende som kan möta deras behov och vi behöver en väl utbyggd och lätt tillgänglig barnomsorg och förskola. Men förutsättningarna för hur den här verksamheten ska bedrivas varierar över landet. Det säger sig självt att en hemtjänstorganisation som passar där det kanske är 300 meter mellan de som behöver hjälp inte ser lika dan ut som en där det är 2 mil mellan de som behöver hjälpen. Lika så kan annat än geografi spela in t ex kultur. Hur tar man bäst hänsyn till dessa lokala variationer? Jag är övertygad om att svaret är att frågor ska lösas och beslutas så nära/lokalt som det är möjligt.

Varför går inte sossarna fram med dessa vallöften i respektive kommunalval? Det är ju där frågan rimligen borde avgöras. Om jag får spekulera så är det för att (s) tror mer på system än människan och därför vill man inte överge systemet (i form av partiet) till förmån för människan (i form av lokalpolitikern). Nu ska i ärlighetens namn framhållas att det långt i från bara är (s) som gillar att göra rikspolitk av kommunalafrågor, även om jag tycker att de är svenska mästare i grenen.

Varför upprepar sig då möstret hela tiden med att staten lägger sig i typiskt lokala frågor? Min gissning är att rikspolitikerna är lite avundsjuka på kommunpolitikerna. För de frågor som borde avgöras på kommunal nivå är just sådan frågor som på ett mycket konkret vis berör alla väljare. Det är genom dessa konkreta frågor man når sina väljare. Att lova att en barnfamiljs bekymmer med barnomsorgsplats ska lösa sig är ett mycket lättare sätt att vinna en röst än att behöva diskutera systemet för hur progressionen i den statliga inkomstskatten är konstruerad.

Men det som händer när man avlövar det lokal och regionla styret makt är att man ökar avståndet mellan väljar och politiker och politikerföraktet ökar. Tyvärr är det nog ofta så att den som har vill ha mer och det gäller även makt. För att hindra maktkoncentration och centralisering behövs ett system som skyddar makten och inflytandet från (oftast välmenande) men allt för klåfingriga politiker. Mitt förslag är ett federalistisktsystem där man genom grundlagen slår fast vilka frågor som ska lösas på loka, regional respektive statlig och överstatlig nivå. Då kan statens utrednings resurser läggas där de verkligen gör nytta och folk känna att det faktiskt har betydelse om man röstar i kommunal och landstingsval eller inte.

Internationella/allmänna/särskilda dagar

De går mig oftast helt oberörda förbi. Datum som under rubirken av typen internationella; allmäna; eller skärskild vikts åt ett särskillt ändamål alltså. Idag är det dock en dag med denna typ av rubrik som jag faktiskt tycker förtjänar ordentlig uppmärksamhet. 8/3 är internationella kvinnodagen och man kan tycka vad man vill om en del radikalfeministers tolkning av världen och oss män. Faktum kvarstår dock att 50% av jordens befolkning diskrimineras och utsätts för en oacceptabel behandling betydligt oftar än andra halvan.

Själv tycker jag det ibland är svårt att acceptera att det ligger någon typ av strykturell ordning bakom detta, jag och de flesta andra män jag känner vill ju aggera och aggerar ju på ett jämställt vis. Tyvärr är bevisen runt oss i samhället lite för många för att det ska gå att vifta bort som någon extremistisk tolkning av världen. För den som ändå har svårt att ta till sig att det ligger någon typ av överordnad struktur bakom denna diskriminering så rekomenderar jag att läsa två bloggposter hos Maria och Muharrem och fundera på vad som ligger bakom det som beskrivs där.

Varför hålla på att skriva om detta? Jo därför att jag tror att det är viktigt att det finns en gemensam problembeskrivning att utgå i från. Är vi överens om hur problemet ser ut så är det lättare att diskutera lösningar på problemet. Och för att lösa ett så stort problem, som en generell diskriminering av halva vår befolkning, krävs det att vi alla hjälps åt. Hur kommer då mitt bidrag i till detta arbete att se ut? Helt ärligt så vet jag inte men jag hade tänkt att ta en del av den internationella kvinnodagen till att fundera på det.

Fri media...

Nej detta kommer inte att bli en hyllning till SVT:s egen reklamkampanj och det kommer inte heller att handla om det är rätt, fel, bra eller dåligt att publicera karikatyrer på religiösa profeter. Nej det handlar om mina funderingar kring hur lätt det är att sätta och förvränga en verklighets bild med hjälp av media.

Det hela slog mig efter att jag suttit och tittat på FAKTUM och den helt otroligt sköna satiren Freedom News Network, uppföljaren till lika sköna Kina TV. När det gäller dessa TV inslag är det ju mycket tydligt att det handlar om just satir. Men jag tycker det är intressant att se hur man använder berättargrepp och bildspråk för att lyfta fram det man vill. Jag tycker inte det är inte så svårt att tänka sig in i andra sammanhang där samma bildspråk och berättargrepp används för att lyfta fram vinklade nyheter och propaganda. I bland känns faktiskt avståndet mellan Freedom TV:s satir och Fox News inte särskillt långt. Min fundering blir ju då hur många andra, mer nyanserade, nyhetsförmedlare och granskande medier som i större eller mindre utsträckning använder sig av liknande knep för att lyfta fram "sitt scoop"?

Personligen tror jag bästa motmedlet mot att dras med i allt för snabba media drev är att använda lite sunt förnuft och ett par tre nypor salt. Och till dem som börjar mumla om gräns för yttrandefrihet och annat säger jag, det är dags att börja träna sitt kritiska tänkande, för en ökad reglering kräver granskare och vem ska granska granskarna... ?

Ps. Jag tycker att SVT och andra gärna får producera mer politisk satir... det finns få saker som får mig att skratta så hjärtligt.

Akademisk hybris?

Ibland så överträffar verkligheten det uppdiktade, jag kommer ihåg att jag vid något tillfälle i en gammal debattartikel kring hur värnpliken skulle kunna göras mer attraktiv frågade lite lagom sarkastiskt om man skulle få möjlighet att tentera 10 p kulspruteskytte. Jag kommer inte ihåg vad jag fick för svar men i verkligheten kan man i vart fall få akademiska poäng i kunskapen att "attraherar inhemska insekter, fåglar och andra djur tillsammans med växterna i trädgårdar och parker" Kursen heter "Vilda vänner i naturen" och det ingår även praktiska moment som anläggning av dammar och holkbygge.

Det var min "förbundstyrelsekollega" Karin Andersson som tipsade mig, vet inte om jag ska tolka det som att hon tycker jag borde läsa någon av dem...

Kursen ges vid Högskolan i Gävle och där kan man även hitta kursen "Fiskar och fiske". Missförstå mig rätt, innehållet i kurserna kan säkert vara mycket matnyttiga och viktigt men frågan är om det är akademiska ämnen? Det känns som att i dagens Sverige måste all kunskpa ge poäng och allra helst akademiska sådana. Det tycker jag är en mycket ororande utveckling, dels urholkas begreppet akademisk kunskap och forskning vilket riskerar att leda till en devalvering av tilltron till all forskning. Dels tycker jag att det är ett hån mot den ofta gamla kunskapstradition som finns inom vissa områden då man underkänner allt vetande och kunnande som inte har en poäng bakom sig. Nej det är dags att våga erkänna att det finns olika typer av kunskap och att vi behöver alla sorter oavsett om de lämpar sig att mätas i akademiska poäng eller inte.

Tillväxt, nyckel till välfärd

Att vår gemensamma välfärd kostar pengar vet vi väl alla (möjligen med undantag från en och annan vänsterpartist) . Trygghet och social välfärd känns som en fråga som är oerhört angelägen för många av oss. Därför är det ett gigianstiskt problem att ca 1 miljon människor står utanför den svenska arbetsmarknaden och därmed inte kan bidra till sin egen och andras välfärd trots att de skulle kunna. För att vi i framtiden ska ha råd med den välfärd vi vill ha är jag fullständigt övertygad om att fler måste arbeta och för att det ska vara möjligt att skapa fler jobb behöver vi tillväxt.

Centerpartiet har i sin jobbkampanj, du behövs, uttryckt det med orden: tillväxt, välfärd, företag, jobb, tillväxt som ett kugghjuls maskineri. Jag fick i går tillsammans med Muharrem en debattartikel publicerad i Linköpings Tidning på just detta tema. Hela artikeln kan du läsa här.

Valrörelse på gång...

Nu känns det att valrörelsen är igång. Debattsidorna i tidningarna är fulla av artiklar på valtema, vi har hunnit med de första tråkigheterna i form av smuttskastning et c. Det låter kanske inte så inspirerande men kampanjandet börjar också att gå i gång så smått och det är desto trevliggare.

Tisdagen bestod för min del av att träffa studenter vid Linköpings Universitet under CHF och CUF:s gemensamma kampanj med fokus på arbetsmarknaden. Det kändes riktigt kul att få komma ut och prata politik och det märks att arbetsmarknaden är en fråga som berör. Inte minst genom att debatten drog ordentligt med folk trots ganska kort varsel och (Murre och Christoffer får ursäkta) kanske inte de mest kända namnen. Själva debatten tyckte jag var bra även om mönstret känns bekant. Konktreat förslag från Centerpartiets sida och en mot argumentation från (s) om att vi vill skapa ökad otrygghet och sämre vilkor och att det inte är nödvändigt med förändringar, genom någon typ av trollslag ska jobben komma ändå. För på något annat vis kan jag inte tolka den totala avsaknaden av konkreta förslag från (s). Därför känns det extra bra att Centerpartiet faktiskt har ordentligt med konkreta förslag för att komma till rätta med arbetslösheten.

Christoffer Karlsson (ssu) sa under debatten att "utan trygghet tror jag inte folk vågar möta förändringar". Varför har (s) under 12 år inte lyckats skapa trygghet åt den miljon människor som idag står utanför arbetsmarknaden och vad är det för fel i att försöka hjälpa dessa människor in i den trygghet som ett arbete ger?

En nämndpolitiker funderar...

Jag blev i för ett litet tag sedan uppmärksammad på ett brev som ställts till bildningsnämnden i Linköping (den nämnd som hanterar gymnasieskola). Eftersom det inte var ställt till den nämnd som jag sitter i tänkte jag väl inte så mycket på det men sedan har både Corren och Linköpings Tidning haft artiklar om brevet och efter ett tag började jag fundera lite.

I korthet går brevet ut på att lärare på gymnasieskolan är oroliga/missnöjda med att det finns grundskoleelever på Berzelius skolan. Något som det har funnit under ett antal år och som vi i barn och ungdomsnämnden slogfast att vi skulle fortsätta med för ett tag sedan. Det är väl igentligen inte sakfrågan som fått mig att fundera så mycket. Att det finns olika åsikter om det är bra eller inte med att ha grund- och gymnasielever på samma skola kan jag förstå, även om de signaler jag har fått mig till del från grundskoleperspektivet är att det har fungerat bra. Berzan är en av de grundskolor med högstsöktryck som vi har i kommunen.

Nej snarer så är det det faktum att brevet skrivits anonymt som fått mig att fundera. Varför tar man sig tid att framföra sin oro och funderingar genom ett brev men utan att underteckna det. Är man orolig för att det ska följa surt efter om man framför kritik? Jag hoppas inte det men kanske är det så. Helt plötsligt känns den diskussion, om vad och hur mycket vi skulle behandal "Linköpingskommun som arbetsgivar" i vår valplatform, som några av oss centerpolitiker förde i kretsstyrelsen i förra veckan mycket angelägen. Vid diskussionen ska jag erkänna att jag inte såg det hela som en stor fråga, främst efter som jag inte upplevt det som ett problem. Men är det så att anställda i kommunen inte vågar framföra sina synpunkter till oss politikter så är det hög tid att prioritera upp frågan.

Givetvis är det så att det inte alltid är möjligt att tillgodo se allas synpunkter och önskemål, men har man inte fått del av dem så har man ju missat en potensiell förbättrings möjlighet. Som centerpartist sätter jag den enskilda människan framför systemet och vi måste ha ett system som tillåter och stimulerar människor att framföra sina åsikter. I det här fallet är systemet Linköpingskommun. Åter stå och se om detta är en engångsföretelse eller om fler har upplevet samma sak i systemet, i så fall behöver vi nog förändra systemet.

Wanja Lundby-Wedin har rätt!

Den rubriken trodde jag inte att jag skulle sätta på ett inlägg här men även om jag tycker mycket av det LO gör är fel ska man inte förtiga när de faktiskt gör något som är bra. LO har nämligen tillsammans med arbetsgivarna gått ut och förkastat diskrimineringskommitténs förslag om etniskt baserad kvotering på arbetsmarknaden.

Diskrimineringskommittén har lagt fram sitt förslag och man vill bl a möjliggöra positiv särbehandling på basen av etnisk tillhörighet på arbetsmarknaden. Att de flesta sossarna, vänstern och miljöpartiett är för är ju inget som direkt förvånar. Däremot är det tydligt att kd behöver rycka upp sig. Hur kan man som borglig politikter försvara kvotering och tillåta registrering av etnisk härkomst (historiens vingslag ger mig kalla kårar på ryggen när jag tänker på hur sådant har använts tidigare).

Kvotering är ingen lösning på de problem som idag finns på den svenska arbetsmarknaden. Genom att kvotera tillåter vi att saker som är helt ovidkommande för om en person kan utföra ett bra arbete tillåts bli avgörande för om man får jobbet. Man fäster också uppmärksamheten på just det man vill inte ska ha någon betydelse, den etniska härkomsten. Nej jag tror receptet är en skärpt diskrimineringslagstiftning samtidigt som vi ser till att alla diskrimineringsmål på arbetsmarknaden får en rättsäker prövning genom att avskaffa den parts sammansatta arbetsdomstolen, till förmån för behandling i allmän domstol. Detta i kombination med Centerpartiets förslag om att böterna för diskriminerande företag ska vara relaterade till företagets storlek och vinst så att det verkligen svider att diskriminera även för större företag tror jag är åtgärder som kan hjälpa.

Politik och akademi...

Slölyssnade på SVT 24 (nördvaring!!!) I vart fall så är det Allianskonvent och de olika arbetsgrupperna håller på att redovisa sina resultat. Intressant men ibland så blir man snabbt påmind om att politik inte ska blanda sig i allt. Även om samtliga Allianspartier är bra mycket bättre på att inte blanda sig i än vad andra partieter är så gör man ibland sina övertramp.

Två sådana tyckte jag kom fram när Maria Larsson redogjorde för trygghetsfrågor. Valfrihet var ledordet i mycket. MYCKET BRA. Absurditeten i att man som sjuksköterska inte kan få F-skattsedel för att det inte finns någotn marknad e tc. Men sedan kommer det, stoppa stopplagen.

Det kan man väl inte angripa som borligpolitiker? Nej man kan inte angripa tanken om etableringsfrihet och valfrihet. Det är något som vi ska slås hårt för. Men sedan kommer "men:et". För nästa steg som i vart fall Centerpartiet ställt sig bakom är en startlag.

Min fråga blir: Var ska besluten tas? Sjukvård är i dag en regional fråga i Sverige, rätt eller fel kan diskuteras men så är det. Det innebär att vi med näbbar och klor ska slås för att ta bort stopplagen men om vi ska ha en "startlag" är något som vi ska gå till val på i Östergötland, Region Skåne, Stockholmslän, Västerbotten och alla andra regioner/landsting, inte på riskplanet.

Sedan till det där med akademi. Maria Larsson lyfter fram vikten av karriärvägar i vården. Tro mig det behövs, jag jobbar ju där själv... men sedan syns det tydligt att en del saker mår inte bra av för mycket politisk inblandning. För i Larssons värld är karriär väg det samma som att undersköterskor (genom snabbutbildning) ska bli sjuksköterskor, sjuksköterskor ska (genom snabbutbildning) bli läkare och så vidare. Här missar alliasen målet. Jag tror att det beror på att man är förblindad av gamla strukturer och för liten kunskap om respektive utbildnings innehåll.

Igentligen skulle det behövas en lång utläggning om olika ämnens akademiska innehåll och struktur. Det tror jag dock skulle var ett riktigt sömnpiller så den som vill ha en detaljerad akademisk förklaring får väl maila mig... Mer förenklat skulle jag vilja säga att läkare och sjuksköterskor sysslar med två helt olika områden, läkarna fokuserar på att rätta till fel i kroppen på en naturvetenskaplig grund. Sjuksköterskors främsta område är att hjälpa sjuka människor att må så bra som möjligt och hantera de symtom som sjukdomen orsakar, det vi kallar omvårdnad.

Vad är det då för fel på Larssons tankar om snabbutbildningar? Tja kanske inte så mycket men det som gör mig orolig är dels begreppet snabb, dels det som inte lyfts fram. Snabbutbildning innebär att man tar bort något ur utbildningen, kan man hos enskilda studenter validera att dessa kunskaper finns så är det inget problem men frågan är om det är det man tänkt. För en sak är jag säker på, jag vill inte ha en lägre kvalite på våra läkare och sjuksköterskor. Sedan till det som inte nämns. Att byta yrkesbana, t ex från sjuksköterska till läkare, kan säkert vara ett attraktivt alternativ för vissa. Men kariär måste man även kunna göra i sitt eget yrke. Varför ser man det som en självklarhet med forskning och vetenskapliga meriter hos en läkare i ledanden ställning men inte hos den sjuksköterska som ansvara för omvårdnaden av kanske upp till 100 gamla och sjuka på ett äldreboende/sjukhem.

Det finns för många myndigheter i Sverig!!!

Jag hittade denna länk på den trevliga satirsidan "Göran Tänker". Länken får tala för sig själv.

Alliansens utbildningspolitik (2)

Som sagt det var 51 fullspäckade sidor att försjunka i... så lite till behöver ju funderas över.

När det gäller grundskolan så tycker jag att alliansen har lyckats bra i det mesta. Kunskapen sätts i fokus och eleverna garanteras en dräglig arbetsmiljö. Lärarnas kompetens och kunskap lyfts fram, et c, et c. Det positiva kan fortsätta att upprepas här men det är nog interssantare att titta lite på det som får en att fundera.

Betyg tidigare och i flera steg: Ja för att börja med det enkla så är väl flera steg inget att bråka om över huvud taget. Om betyg är rättvisa eller inte kan diskuteras i all evighet och min ståndpunkt blir än så länge att de är de inte, men jag har heller inget bättre förslag på hur vi ska hantera urval till högre utbildning än genom en bedömning av elevernas kunskap och är det färre platser än sökande behövs en ranking, så ledes får vi ha kvar betygen. Sen är det ju också så att betygen är ett kvitto på om eleven har uppnått målen för ämnet/kursen. Och det är väl där frågan om betyg i tidigare år kommer in. Eftersom det verkar helt omöjligt för många skolor att förmedla hur en elev klara av olika ämnen och vad han/hon behöver extra stöd med i dagens system så får vi en alldeles för stor del elever som faller igenom systemet och misslyckas. Jag kan tycka att det därför är värt att pröva betyg i lägre årskurser för att vi ska få ett tydligt signalsystem i skolan.

Målstyring och timplan: I alliansprogrammet talar man om vikten av målstyrning, något som låter mycket bra men tyvärr vågade man inte sätta ner foten kring avskaffandet av timplanerna. Synd men man lämnar dörren lite på glänt genom att säga att man är öppen för förändringar här om man kan komma överens under den kommande mandatperioden.

Fristående skolor: Alliansen är tydlig med att fristående och kommunala skolor ska ha likvärdiga spelregler när det gäller finnansiering och att det inte ska accepteras något "fulräknande" från kommunernas sida när man räknar fram ersättning till de fristående skolorna. Mycket bra och enligt min erfarenhet inte svårt att genomföra. Måste säga att Linköping är ett bra exempel på detta med tydliga och rättvisa fördelningssytem. Man kan ju också fråga sig vad kommuner som håller på att trixa tror sig vinna på det. Det är ju faktiskt så att de enda som drabbas av att friskolor får för lite pengar är de egna kommuninvånarna som går där. Håller man på med sådant tycker jag man glömt varför man valt att syssla med politik. Det som däremot gör mig lite besviken är att man inte med ett ord problematiserar kring vad etablerningen av nya skolor, må de vara fristående eller kommunala kan få för betydelse för andra skolor om nyetableringen sker samtidigt som elevunderlagen minskar. Detta valfrihetens pris vore ärligt att redovisa.

Fortsatt kommunalt huvudmanaskap och finnasiering: Inom Alliansen finns en del olika åsikter om hur finnasieringen av skolan ska se ut. Kommunal eller statlig. Här sätter man ner foten och slår fast att det inte är aktuellt att flytta finnansieringen under kommande mandatperioden. Tyvärr vågar man inte sätta tydligt stopp för den dubbla styringen genom de statliga verken och kommunen som skolan står under idag. Principen ansvar och finnasiering på samma nivå tycker jag borde vara en självklarhet. Jag tror det är ett mycket klokt beslut att inte ändra finnansieringen under den kommande mandatperioden men skulle gärna se en debatt kring, inte bara finnansieringen, utan även kring var huvudmanaskapet ska ligga. Personligen tror jag att det finns mycket att vinna på att ha kvar skolfrågorna på ett nära och lokalt plan. Samtidigt som ett bättre regionalt sammarbete vore önskvärt. Kanske skulle ett regionalt huvudmannaskap med lokla skolstyrelser vara en bra väg att gå?

Alliansens utbildningspolitik (1) eller Inga fler doktorshattar till Göran Persson

Ja då var den pressentarad, 51 sidor utbildningspolitik. Spännande läsning för en politikernörd... (som mig) men ärligt talat tror jag att de flesta kan hitta något som berör just dem eftersom Alliansen faktiskt lyckats skriva ihop sig kring all utbildningspolitik från förskoleklass till spetsforskning. Jag skulle vilja se vänster kartellen lyckas med något sådant... (Jag hör redan sossarnas mantra "de är inte trovärdiga och kan inte komma överens", tur bara att jag är fullständigt övertygad om vi människor klara av att bedöma saker och ting själva och inte behövar lita blint på Perssons orerande.)

Vad innhåller då det hela. Ja allt finns att läsa här. Men en blogg med politiskt ambiton behöver ju också kommentera en del. Så lite av mitt tyckande följer nedan.


Alliansen står på sig och vill öka högskolornas och univeristetens självständighet från staten, så Persson lär nog få se sig i stjärnorna efter fler hattar som tack för hjälpen. Självständiga lärosäten är en gammal CHF fråga så det känns ju alldeles utmärkt att detta skrivs fram så tydligt, trots Centerpartiets partistyrelses vacklande hållning i frågan. Det känns också riktigt bra att det ska vara en professionell bedöming av lärosätena som avgör om de ska få examensrätt och vetenskaps områden och inte politiskt tyckande.

Sedan skrivs det en hel del om grundutbildning och forskning men det absolut viktigast när det gäller dessa frågor är återupprättandet av begreppet kvalite i de högerstudierna. Här blir skillnaden mellan Alliansens gemensamma politik och sossarnas tydlig. Alliansen låter kvaliten styra medans sossarna använder högskolan som en arbetsmarknadåtgärd. Det borde vara det bästa argumentat för varför sveriges studenter borde vara med och välja en ny regering den 17 september.

Partiledardebatt

Ja då var TV4:s första partiledardebatt inför valet över. Det behöver man ju reflektera över. Det första intrycket av debatten var väl att man sett mer profsiga debatter. Lite väl svängigt och ostrukturerat tycker jag.

Om man ser till innehållet så kan man väl konstatera att Alliansena förmåga att hålla samman blir väldigt tydlig i förhållande till vänsterkartellens splitrade uppträdande.

En del grodor hoppar ju alltid i en sån här debatt men talande var det när Göran Persson med myndig stämma lägger fast att "man faktiskt ska vara seriös här tycker jag" strax efter att Ohly haft ett utlägg om 200 000 nya jobb i offentligsektor. Det är ju faktisk detta seriösa vänsterparti som sossarna ska förhandla Sverigs budget med.

Skolfrågorna tycker jag var intresant att följa. Centerpartiets förslag om en ordentlig refomering av gymnasieskolan och ett ärligt erkännade av behovet av välutbildad och kvalificerade människor med eller utan akademisk utbildning står sig väl. Och det ska bli interssant att höra Alliansens gemensamma förslag i morgon. Vänsterkartellen visar (som vanligt) upp en splitrad front. Mp håller sig faktiskt hyfsat på banan när det gäller skolfrågor (med lite tid kan de kanske komma till rätta med sin politik på fler områden?). Ohly ger ju närmast ett patetiskt intryck när han jämför krav på en acceptabel arbetsmiljö för våra elever i skolan med en lärare som står vid en upphöjd pulpet svingande en piska... Ja han sa faktiskt så. Själv tycker jag det är en självklarhet att elevernas skolmiljö (och därmed arbetsmiljö) har en hög kvalite. Jag vet inte hur Ohly vill ha sin arbetsmiljö men jag vet att jag vill ha lugn och ro kring mig när jag pluggar. Då måste givetvis de vuxna i skolan ha verktyg för att tillsammans med eleverna skapa det lugnet, något som man inte gör med en piska, i vart fall inte om jag får bestämma men kanske om Ohly får det.

Timplanen var också uppe som begrepp och för debatt. För min del tycker jag det är en självklarhet att att det ska vara målen som styr skolan inte antalet timmar. Varför ska elever tvingas sitta av timmar i ämnen som de redan behärskar medan de får för lite tid i ämnen som de inte är så starka i. Hoppas verkligen att det kommer ligga med i Alliansens förslag om skolan. I vart fall ska jag göra allt jag kan för att det står i Centerpartiets kommunala program för Linköping.

God morgon Göran Persson

TV4:s partiledardebatt rullar just nu och det enligt mitt tyckande största uppvaknadet stod Göran Persson för när han sa

"man får ingen första bostad om man inte ens har ett jobb"

Det känns ju bra att våran stadsminister äntligen har insett hur vardagen ser ut för tusental unga arbetslösa människor i Sverige. Vänsterkartellen har haft 10 år på sig att göra något åt det. Helt klart dags för ett maktskifte till förmån för någon som tar arbetslöhetsfrågan på allvar.

Det vore väl en överdrift att påstå att jag är någon sportfantast men vinter OS har i vart fall inte gått mig helt obemärkt förbi. Själv tycker jag nog att den svenska hockeyn (tjejerna alltså) varit den största prestationen så här långt och än är ju inte deras medalj jakt över...

Dam krononrna har ju också med rätta fått uppmärksamhet och hyllningar sedan de slog USA i går. Så långt är ju allt gott och väl men när man börjar läsa lite nogrannare i hyllningstexterna så blir jag lite fundersam. Ilband tycker jag att ett gammalt och unket manschauvenistiskt perspektiv lyser igenom. Eller varför väljer man som i Corren (18/2) att beskriva Kim Martin som den "lilla mysiga målvakten", eller när Correns sportchef Jerrvång deklarera "Trodde väl aldrig att jag skulle få sån puls under en damhockeymatch".

Även om den bild som man får av Kim Martin i olika intervjuer är bilden av en trevlig tjej så vet jag inte om min bild av liten och mysig är den av en vältränad 19 åring på 167 cm. För mig känns det mer som att man vill lägga på en förutbestämd mall på "våra" hockeytjejer. Är det så att eftersom tjejerna är framgångsrika så måste de passas in i samhällets mall av framgångsrika, men inte för utmanande tjejer för att inte några andra tjejer ska få idéer om hur saker och ting skulle kunna vara. Idag är vi många som gäran talar om feminism och vikten av jämstäldhet men ibland undrar jag hur långt vi kommit när man läser sådant här. Nej jag tycker helt enkelt att vi bara ska erkänna att hockeytjejerna är förbaskat bra på det de gör och det är spännande att titta på. Och så får vi hoppas på att det räcker hela vägen i finalen.

Tipset till Corren blir: kanske dags att satsa på en feministisk granskning av sina sport sidor vid sidan om den traditionella korrekturläsningen.