Grönt och socialliberalt med starkt centerinflytande.

Så vill jag att Linköping ska styras efter valet. Idag har jag och Johan Gransten en debattartikel inne i Corren där vi svara på m, fp och kd:s funderingar kring en allians i Linköping. Hela artikeln hittar du här.

Posten och Nationa Demokraterna

National Demokraterna (ND) ett i mina ögon rassistiskt med i vart fall delvis nazistliknade retorik har bestämt sig för att göra ett grupp utskick i Stockholm och Uppsala. Jag är tacksam att jag slipper få deras propaganda i min brevlåda men det visa på ett problem som inte är så lätt att ta ställning till. Att medlemmarna i ND inom ramen för vår yttrande frihet har rätt att sprida sina åsikter är något som jag vill understryka. I en demokrati får man tåla att det sprids budskap som man rent utsagt avskyr, man får helt enkelt bemöta dem med sakliga argument. Men posten har ingen skyldighet att distrubuera oadersserade grupp utskick åt alla. Postens ledning gör alltså ett aktivt val när det väljer ND som kund. Nu kan man ju fråga sig vad vi som vanliga människor kan gör åt detta. När ett förtag som man anlitar inte uppfyller de krav man som kund ställer brukar man ju välja att gå till ett annat förtag. Tyvärr är Postens ställning i mångt och mycket en monopolställning varför det blir svårt för oss andra kunder att välja ett annat företag för distubiton av våra brev och utskick. Men jag tänker i vart fall försöka dra mitt strå till stacken och protestera mot Postens dåliga beslut genom att föreslå att Centerpartiet i möjligasta mån inte ska anlita Posten i frotsättningen, förhoppningsvis kan några andra och kanske större organisationer och företag fatta samma beslut så att det blir lite press på Posten.

Fler vill bosätta sig i Linköping

Linköping har under de sensate åren haft en stadig befolkningsökning. Kul tycker jag för Linköping är en trevligstad att bo i och om fler hittar hit tror jag att vi har ännu bätter chanser att utveckla kommunen till Sveriges bästa kommun att bo och jobba i. Vissa har uttryckt att ökningen av Linköpings strolek är ett mål i sig och föreslagit att man ska sätta upp mål för hur mycket kommunen ska växa på en viss tid. Det resonemanget har jag aldrig förstått vitsen med. Som kommunpolitiker tycker jag att min uppgift är att se till att alla som vill bo i Linköping har bra möjligheter att göra det, sedan spelar det ingen roll om det är 138 000 eller 200 000.

Befolkning ökningen betyder också ett ökat tryck efter nya områden att bygga på. I Linköping, sett till staden, är det inte helt lätt eftersom vi ligger inklämda mellan två flygfält. Dessutom utgörs vissa delar av området söder om staden av världsunikt Eklandskap. Nu är det i vart fall dags att ta ställning till hur och om man kan bygga bostäder på vissa delar av området söder om Ullstämma och Möjetorp samt norr om Sturefors. Det är inte en helt lätt fråga att ta ställning till eftersom vissa delar av detta område är eklandskap. Jag tror dock att om man gör det på ett försiktigt vis och med eftertanke så kan man bygga på vissa delar av området. Dessa tankar utvecklar jag tillsammans med några andar Centerpartister i Linköping på Correns debattsida igår.

Borgligt styre i Linköping

M, fp och kd hade här om dagen en debattartikel publicerad i corren där de vill ha med oss i Centerpartiet i ett allianssammarbete inför kommunalvalet i Linköping. Allt under devisen att Linköping behöver ett borligt styre. Så som varande borlig politiker (i form av centerpartist) håller jag med. Linköping mår bra av ett borgligt präglat styre. Jag vill hävda att Linköping, just tack vare att vi i centerpartiet regerar Linköping tillsammans med s, också har borglig politisk prägel. Givet vis skulle den borliga prägeln vara större i fall det fanns en borlig majoritet men i dag finns ingen sådan. Faktum är i stället att vi genom vårt samarbet med s ser till att kommunister inom v inte får inflytande i Linköping, s, v och mp skulle faktiskt, om de ville bilda styre, ha egen majoritet och i det avseendet är jag faktisk tacksam för att sossarna i Linköping sätter linköpingsbornas intressen före hårdnackad blockpolitk.

Centerpartiet har ingått en allians med socialdemokraterna under den mandatperiod som vi nu är inne i. Jag ser ingen anledning till att bryta den i förtid. Det skulle bara innebära att Linköpings kommun och dess invånare skulle drabbas av ett paralementariskt kaos som förmodligen skulle kosta en hel del skattekronor och det är en politik som inte jag kan stå bakom (som centerpartist tar jag mig rätten att vara lite tråkig och ansvarstagande i bland).

Inför nästa mandatperiod kommer vi gå till val på vår politik. En politik med tydliga social- och marknadsliberala värderingar.Vilka partier som styr Linköping efter nästa val är upp till väljarna, men jag hoppas och jobbar för att Centerparitets socialliberala politik ska vara en viktig del i det styret. Vilka partier som kommer att ingå i den styrande sidan nästa mandatperiod vet vi inte men om det finns en borglig majoritet ser jag idag ingen anledning till att centerpartiet skulle spräcka en sådan.

Ansvar och politik

Tillslut insåg till och med Laila Freivalds att det var dags att gå, eller om det nu var så att Göran Persson sparkade henne. Vi lär väl aldrig få reda på hela sanningen när det gäller just det men det tycker jag spelar mindre roll. Det är viktigare att det faktiskt blir tydligt i svensk politik att det finns ett personligt ansvar för det man gör som politiker.

Vist har ju flera politiker valt eller tvingats avgå tidigare men ofta har det då handlat om att de gjort saker som ansetts oförsvarbart men inte i gentligen handlat om politik, t ex när bort har begåtts. Det som gör Freivalds avgång speciell är som jag ser det att den är kopplad till vad hon faktiskt gjort och inte gjort i egenskap av utrikesminister. Hon får helt enkelt ta ansvar för den politik hon fört, det är bra. Synd bara att miljöpartiet kom så billigt undan genom att de nu slipper visa vad det går för vid en misstroendeförklaring i riksdagen. Det hade varit mycket intressant att se om mp vågat utkräva ansvar när det slutligen var dags.

Behövs idépolitik i den kommunala valrörelsen?

I bland kan det kännas som politiskideologi är långt bort när traditionella kommunpolitiska frågor diskuteras. Ofta finns en samstämmighet mellan paritföreträdare som rent ideologiskt står långt från varandra och ibland kan man funder på om det inte finns större skillander inom en partigrupp en mellan olika grupper. Som jag ser det är det nog ganska naturligt att det är just så. Kommunpolitik handlar oftast om att hantera konkreta frågor som berör oss alla. Att de flesta kommunpolitiker också är fritidspolitiker tror jag bidrar på ett positivt sätt att hålla frågorna på rätt nivå genom att man får input från fler områden än politiken. Var kommer nu det där med ideologi in? Det var ju trots allt den rubriken som sattes på den här posten. Jo politik handlar om långsiktigthet. Av flera skäl (som jag inte utvecklar just nu) tror jag inte på folkomröstnings baserade demokratier och politiska enfrågepartier. Och jag skulle aldrig idag, eller ens om jag fick varenda fram till valet i höst på mig, kunna redogöra för hur jag kommer att aggera i varje fråga som jag ställs inför under en mandatperiod.

Därför blir ideologin viktig för det är genom den som jag och andra politikter kan ge väljare besked om hur vi kommer att agera i olika frågor i framtiden, frågor som vi idag inte ens vet om att vi kommer att ställas inför. Därför är ideologi viktigt och därför känns det bra att Centerpartpiet i Linköping i går tog en valplattform på kretstämman, en valplattform där värderingar står tydliga. Som ordförande i kretsstyrelsen och kandidat till kommunfullmäktige kommer jag att arbeta för att dessa gröna socialliberala värderingar blir tydliga i vår politk och förhoppningsvis en viktigt del av de värderingar som är med och styr Linköping även efter valet i september.

Den statliga matavgiftsutredningen eller varför det är dags att byta konstitution...

Nu har staten tänkt, igen... Den här gången ska, om utredarna får som de vill, kostnaden för mat till äldre regleras. Tidigare har staten tänkt om maxtaxor i både äldreomsorgen och barnomsorgen. Vist är det behjärtansvärda frågor som berörs. Jag tycker att alla i det här landet borde kunna få äta sig mätta utan att behöva ruinera sig, alla gamla och sjuka med behov ska få ett bra omhändertagande av hemtjänst eller på ett boende som kan möta deras behov och vi behöver en väl utbyggd och lätt tillgänglig barnomsorg och förskola. Men förutsättningarna för hur den här verksamheten ska bedrivas varierar över landet. Det säger sig självt att en hemtjänstorganisation som passar där det kanske är 300 meter mellan de som behöver hjälp inte ser lika dan ut som en där det är 2 mil mellan de som behöver hjälpen. Lika så kan annat än geografi spela in t ex kultur. Hur tar man bäst hänsyn till dessa lokala variationer? Jag är övertygad om att svaret är att frågor ska lösas och beslutas så nära/lokalt som det är möjligt.

Varför går inte sossarna fram med dessa vallöften i respektive kommunalval? Det är ju där frågan rimligen borde avgöras. Om jag får spekulera så är det för att (s) tror mer på system än människan och därför vill man inte överge systemet (i form av partiet) till förmån för människan (i form av lokalpolitikern). Nu ska i ärlighetens namn framhållas att det långt i från bara är (s) som gillar att göra rikspolitk av kommunalafrågor, även om jag tycker att de är svenska mästare i grenen.

Varför upprepar sig då möstret hela tiden med att staten lägger sig i typiskt lokala frågor? Min gissning är att rikspolitikerna är lite avundsjuka på kommunpolitikerna. För de frågor som borde avgöras på kommunal nivå är just sådan frågor som på ett mycket konkret vis berör alla väljare. Det är genom dessa konkreta frågor man når sina väljare. Att lova att en barnfamiljs bekymmer med barnomsorgsplats ska lösa sig är ett mycket lättare sätt att vinna en röst än att behöva diskutera systemet för hur progressionen i den statliga inkomstskatten är konstruerad.

Men det som händer när man avlövar det lokal och regionla styret makt är att man ökar avståndet mellan väljar och politiker och politikerföraktet ökar. Tyvärr är det nog ofta så att den som har vill ha mer och det gäller även makt. För att hindra maktkoncentration och centralisering behövs ett system som skyddar makten och inflytandet från (oftast välmenande) men allt för klåfingriga politiker. Mitt förslag är ett federalistisktsystem där man genom grundlagen slår fast vilka frågor som ska lösas på loka, regional respektive statlig och överstatlig nivå. Då kan statens utrednings resurser läggas där de verkligen gör nytta och folk känna att det faktiskt har betydelse om man röstar i kommunal och landstingsval eller inte.

Internationella/allmänna/särskilda dagar

De går mig oftast helt oberörda förbi. Datum som under rubirken av typen internationella; allmäna; eller skärskild vikts åt ett särskillt ändamål alltså. Idag är det dock en dag med denna typ av rubrik som jag faktiskt tycker förtjänar ordentlig uppmärksamhet. 8/3 är internationella kvinnodagen och man kan tycka vad man vill om en del radikalfeministers tolkning av världen och oss män. Faktum kvarstår dock att 50% av jordens befolkning diskrimineras och utsätts för en oacceptabel behandling betydligt oftar än andra halvan.

Själv tycker jag det ibland är svårt att acceptera att det ligger någon typ av strykturell ordning bakom detta, jag och de flesta andra män jag känner vill ju aggera och aggerar ju på ett jämställt vis. Tyvärr är bevisen runt oss i samhället lite för många för att det ska gå att vifta bort som någon extremistisk tolkning av världen. För den som ändå har svårt att ta till sig att det ligger någon typ av överordnad struktur bakom denna diskriminering så rekomenderar jag att läsa två bloggposter hos Maria och Muharrem och fundera på vad som ligger bakom det som beskrivs där.

Varför hålla på att skriva om detta? Jo därför att jag tror att det är viktigt att det finns en gemensam problembeskrivning att utgå i från. Är vi överens om hur problemet ser ut så är det lättare att diskutera lösningar på problemet. Och för att lösa ett så stort problem, som en generell diskriminering av halva vår befolkning, krävs det att vi alla hjälps åt. Hur kommer då mitt bidrag i till detta arbete att se ut? Helt ärligt så vet jag inte men jag hade tänkt att ta en del av den internationella kvinnodagen till att fundera på det.

Fri media...

Nej detta kommer inte att bli en hyllning till SVT:s egen reklamkampanj och det kommer inte heller att handla om det är rätt, fel, bra eller dåligt att publicera karikatyrer på religiösa profeter. Nej det handlar om mina funderingar kring hur lätt det är att sätta och förvränga en verklighets bild med hjälp av media.

Det hela slog mig efter att jag suttit och tittat på FAKTUM och den helt otroligt sköna satiren Freedom News Network, uppföljaren till lika sköna Kina TV. När det gäller dessa TV inslag är det ju mycket tydligt att det handlar om just satir. Men jag tycker det är intressant att se hur man använder berättargrepp och bildspråk för att lyfta fram det man vill. Jag tycker inte det är inte så svårt att tänka sig in i andra sammanhang där samma bildspråk och berättargrepp används för att lyfta fram vinklade nyheter och propaganda. I bland känns faktiskt avståndet mellan Freedom TV:s satir och Fox News inte särskillt långt. Min fundering blir ju då hur många andra, mer nyanserade, nyhetsförmedlare och granskande medier som i större eller mindre utsträckning använder sig av liknande knep för att lyfta fram "sitt scoop"?

Personligen tror jag bästa motmedlet mot att dras med i allt för snabba media drev är att använda lite sunt förnuft och ett par tre nypor salt. Och till dem som börjar mumla om gräns för yttrandefrihet och annat säger jag, det är dags att börja träna sitt kritiska tänkande, för en ökad reglering kräver granskare och vem ska granska granskarna... ?

Ps. Jag tycker att SVT och andra gärna får producera mer politisk satir... det finns få saker som får mig att skratta så hjärtligt.

Akademisk hybris?

Ibland så överträffar verkligheten det uppdiktade, jag kommer ihåg att jag vid något tillfälle i en gammal debattartikel kring hur värnpliken skulle kunna göras mer attraktiv frågade lite lagom sarkastiskt om man skulle få möjlighet att tentera 10 p kulspruteskytte. Jag kommer inte ihåg vad jag fick för svar men i verkligheten kan man i vart fall få akademiska poäng i kunskapen att "attraherar inhemska insekter, fåglar och andra djur tillsammans med växterna i trädgårdar och parker" Kursen heter "Vilda vänner i naturen" och det ingår även praktiska moment som anläggning av dammar och holkbygge.

Det var min "förbundstyrelsekollega" Karin Andersson som tipsade mig, vet inte om jag ska tolka det som att hon tycker jag borde läsa någon av dem...

Kursen ges vid Högskolan i Gävle och där kan man även hitta kursen "Fiskar och fiske". Missförstå mig rätt, innehållet i kurserna kan säkert vara mycket matnyttiga och viktigt men frågan är om det är akademiska ämnen? Det känns som att i dagens Sverige måste all kunskpa ge poäng och allra helst akademiska sådana. Det tycker jag är en mycket ororande utveckling, dels urholkas begreppet akademisk kunskap och forskning vilket riskerar att leda till en devalvering av tilltron till all forskning. Dels tycker jag att det är ett hån mot den ofta gamla kunskapstradition som finns inom vissa områden då man underkänner allt vetande och kunnande som inte har en poäng bakom sig. Nej det är dags att våga erkänna att det finns olika typer av kunskap och att vi behöver alla sorter oavsett om de lämpar sig att mätas i akademiska poäng eller inte.

Tillväxt, nyckel till välfärd

Att vår gemensamma välfärd kostar pengar vet vi väl alla (möjligen med undantag från en och annan vänsterpartist) . Trygghet och social välfärd känns som en fråga som är oerhört angelägen för många av oss. Därför är det ett gigianstiskt problem att ca 1 miljon människor står utanför den svenska arbetsmarknaden och därmed inte kan bidra till sin egen och andras välfärd trots att de skulle kunna. För att vi i framtiden ska ha råd med den välfärd vi vill ha är jag fullständigt övertygad om att fler måste arbeta och för att det ska vara möjligt att skapa fler jobb behöver vi tillväxt.

Centerpartiet har i sin jobbkampanj, du behövs, uttryckt det med orden: tillväxt, välfärd, företag, jobb, tillväxt som ett kugghjuls maskineri. Jag fick i går tillsammans med Muharrem en debattartikel publicerad i Linköpings Tidning på just detta tema. Hela artikeln kan du läsa här.

Valrörelse på gång...

Nu känns det att valrörelsen är igång. Debattsidorna i tidningarna är fulla av artiklar på valtema, vi har hunnit med de första tråkigheterna i form av smuttskastning et c. Det låter kanske inte så inspirerande men kampanjandet börjar också att gå i gång så smått och det är desto trevliggare.

Tisdagen bestod för min del av att träffa studenter vid Linköpings Universitet under CHF och CUF:s gemensamma kampanj med fokus på arbetsmarknaden. Det kändes riktigt kul att få komma ut och prata politik och det märks att arbetsmarknaden är en fråga som berör. Inte minst genom att debatten drog ordentligt med folk trots ganska kort varsel och (Murre och Christoffer får ursäkta) kanske inte de mest kända namnen. Själva debatten tyckte jag var bra även om mönstret känns bekant. Konktreat förslag från Centerpartiets sida och en mot argumentation från (s) om att vi vill skapa ökad otrygghet och sämre vilkor och att det inte är nödvändigt med förändringar, genom någon typ av trollslag ska jobben komma ändå. För på något annat vis kan jag inte tolka den totala avsaknaden av konkreta förslag från (s). Därför känns det extra bra att Centerpartiet faktiskt har ordentligt med konkreta förslag för att komma till rätta med arbetslösheten.

Christoffer Karlsson (ssu) sa under debatten att "utan trygghet tror jag inte folk vågar möta förändringar". Varför har (s) under 12 år inte lyckats skapa trygghet åt den miljon människor som idag står utanför arbetsmarknaden och vad är det för fel i att försöka hjälpa dessa människor in i den trygghet som ett arbete ger?