Som man fråga får man svar...

Ägnat del av kvällen åt lite bloggläsande. Fredrik Federley är som vanligt läsvärd och det var även där jag hittade vägen till "Unga sossars" själv test för om man är röd eller blå. Riktigt underhållande men lite skrämmande också. Kan man rimligen tro människor är så naiva så man inte ser igenom ett sådant test. Var enda fråga är väl i stil med; vill du försöka vara en bra medmänniska är du röd, vill du vara dum och direkt elak så är du blå.

Testa gärna själv. Har en känsla av att blir man inte "röd" när man gör detta test så ska man ta sig en riktigt funderare över vad man vill göra i livet...

Men ser man det från den positiva sidan så måste jag som uppenbarligen är sååå röd lätt kunna utgöra ett trovärdigt alternativ för väljar som tidigare röstat s men fått nog av s-regeringens ihärdiga blundande för arbetslöshet, vårdköer, skolelever som misslyckas i skolan och utanförskap.

Måste fortsätta gnälla...

Här om dagen ondgjorde jag mig över regler och lagar som mest bara slår fel. Temat blir kanske lite tradigt men jag tycker att det är pricipellt viktigt att vi faktiskt tänker oss för innan vi skapar massa regler. Dagen efter min post så hade Corren en artikel om hur våra byggregler slår mot människor som letar efter små och billiga människor. Här kan du läsa hela artikeln.

Jag tycker i och för sig att vi ska ha lagara och regler som garanterar att de hus som byggs i Sverige är säkra och att man inte blir sjuk av att bo i dem. Men nog måste det vara rimligt att den som vill hyra en lägenhet själv avgör om man vill ha en lägenhet där det får plats fyra personer runt matbordet eller om man vill lägga pengar på något annat.

Arg men inte förvånad

Sossarna brukar säga "stolt men inte nöjd" och även om jag kanske inte alltid tycker att det sossarna är stolta över är så mycket yvas över så är det ju i vart fall hedrande att man med sin devis signalerar att det finns mer att göra. För det finns verkligen mer att göra för att man ska kunna vara både stolt och nöjd över dagen samhälle. Och det verkara inte vara sossarna som är sugna på att göra det. Det senaste exemplet på det tyckter jag blev tydligt vid en frågestund i riksdagen som svt24 sände idag på em. Sven Bergström diskuterade ungdomsarbetslöshet med Göran Persson. Perssons samlade svar på varför sossarna inte gör mer för de arbetslösa ungdomarna, än att ägna sig åt att såga konstruktiva förslag från andra partier, kan sammanfattas med. Det går bra för Sverige och det är inte så många ungdomar som är arbetslösa så det vi gjort räcker.

Personligen tycker jag att det är ganska hånfullt att uttrycka sig så mot de 140 000 ungdomar som idag står utanför arbetsmarknaden. Inte ens om man skulle tillåta sig att använda de siffror som sossarna vill använda över arbetslösa ungdomar, så räcker de åtgärder som regeringen föreslår särskillt långt. Per Nuder talar själv om 2300 öppet långtidsarbetslösa ungdomar (då har han helt räknat bort alla som på något vis finns i en åtgärd, pluggar bara för att kunna lyfta CSN et c). Regeringens eget förslag på lösning för dessa är att mindre än hälften (1000 st) ska få ett plus-jobb. Vad de andra ska göra det verkar inte regeringen bry sig om. Men det är en politik som Nuder kallar kraftfull och Persson är stolt över. "Regeringstrött och likgilltig" kanske skulle vara en bättre devis för s inför valet?

Kummunpolitiskt byråkratkrångel...

Drog en ny lärdom under dagens möte med vår grupp av kommunpolitiska förtroendevalda. Vi kunde konstatera att det faktiskt gått ganska bra för Linköping ekonomiskt, till och med så bra att det blir ett litet överskott från förra året. Då känns det ju naturligt att dessa pengar går tillbaka till skattebetalarna i en eller annan form, men det är här kruxet kommer in.

För något år sedan så ändrade staten i kommunallagen så att kommunerna fick minder rörelseutrymme vad gäller hur ekonomin ska hanteras. Intentionen var kanske god, då syftet var att sätta press på kommuner att inte gå med underskott år efter år. Därför är det numera förbjudet för kommuner att göra något som "påverkar ekonomin bakåt i tiden". Jag antar att tanken från början var att man inte skulle kunna trolla bort ett ekonomiskt underskott i kommunerna. (Man kan ju tillägga att det brukar vara ungefär vad regeringen gör med pensionskostnaderan för att klara budgettaket.)

Nu visar det sig att detta även gäller positiva resultat för kommunen. Vi kan alltså inte använda det pengar som blev över från förra året, utan att krångla med massa kryphål. I stället ska pengarna läggas till kommunenskapital. Jag passade därför på att fråga Roland Larsson (som jag uppfattar som oerhört kunnig på detta område) när kommunen kan använda sitt egna kapital. Svaret var att ska man hålla sig strikt till lagen så kan vi aldrig det.
Linköpingsbornas pengar ska alltså ligga inlåsta för all evighet för att den kommunala verksamheten lyckades bättre med att hushålla med pengarna än vad vi kunde förutse när budgeten lades fast. Mycket märkligt tycker jag, en kommun som sköter sin ekonomi bord ju få uppmuntras inte bestaffas. Nästan så man har lust att slänga fram den hederligga politikerklychan: Här behövs en lagändring.

Nyheter i skolvärlden

Skolan får ofta leva med epitet som att den är konservativ. Vist kan det stämma men nog händer det saker som gör att skolan blir bättre för våra elever. Tänkte skriva ett par rader om två av dessa förbättringar. Nr 1 från den 1 april har vi en ny lag som bättre skyddar elever som utsatts för kränkande behandling eller diskriminering. Nu är lagen skärpt så att skolan har skyldighet att utreda och åtgärda felbehandling av elever och gör de inte det så ska även elever kunna vända sig till respektive diskriminerings ombudsman eller till en särkild ombudsman som nås via skolverket. Principen tycker jag är bra det enda man kan invända emot är att jag tycker att man borde samla alla ombudsmänn i samma myndighete så att inte folk riskerar att hamna mellan stolarna.

Nr 2 bland positivta nyheter i skolvärlden är att Centerpartiet tillsammans med överig partier i alliansen och mp lagt ett förslag om flexibel skolstart i riksdagens utbildningsutskott. S och v surar och hävdara att det blir svårt att överblicka konsekvenserna för systemet. Jag hävdar att det är givet att det måste vara individens (i dessa fall eleven) intressen som måste prioriteras före systemet. Det krävs inte mycket erfarenhet av barn för att veta att det kan vara stora skillander mellan mognaden hos 6-7 åringar, då borde det också vara självklart att föräldrarna har möjlighet att välja när deras barn ska börja skolan så att det kan ske när barnet är moget och motiverat för det.

Skilda världar...

På väg till jobbet idag så lyssnade jag på riksdagsdebatten om vårbudgeten. Och ibland är det så det kryper efter ryggen på mig, om det är av upprördhet, ilska eller rent av förvåning vet jag inte. Men när Per Nuder idag målade upp en bild av Sverige så är det så jag vill skrika rakt ut: vakna och välkommen till verkligheten. För Nuders och min världsbild är inte den samma. I min värld är det ett enormt problem att ca 1 miljon svenska står utanför arbetsmarknaden trots att de flesta av dem skulle kunna och vill jobba. I Nuders värld kallas det att man leker med statestik från Alliansens sida. I min värld är det katastrof att 140 000 ungdomar står utanför samhällets trygghetssytem och förutom att de inte har arbete har svårt att få bostad, inte får sjukpening et c. I Nuders värld har 140 000 blivit 2300 genom att låta ams räkna lite och se till att hålla kvar en mängd studenter i studier trots att de är färdiga med sina examina. På det här området kalla Nuder det för en kraftig satsning att dirigera om 1000 gamla plus jobb från allmänna plusjobbspotten till en ny pott enbart för ungdomar, det kallas för nya plusjobb av Nuder.

För mig blir det tydligt Sverige behöver en ny regering. En regering som tar folks utanförskap på allvar som är beredd att se enskilda människor före system och som vågar göra något radikalt åt de systemfel som finns i dagens Sverige.

Bloggångest och påsk

Antar att det drabbar de flesta som skriver men just nu känns det som jag är den enda som har bloggångest. Det händer en massa som man tänker att det där ska jag skriva några rader om men sedan hinner man inte eller så känner man sig inte motiverad. Jag vill dock se det från den positiva sidan. Jag har en hel del annat som jag tycker är viktigt så jag sitter inte framför datorn hel tiden... Och en sak vet jag att nu under påsk så kommer det inte hända mer här på bloggen för nu ska jag snart ut på landet. Hoppas att det blir en trevlig helg och att jag slipper den roliga leken "leta söderfrusna vattenrör" i annat fall kanske nästa post här handlar om bristande konkurens i den svenska byggvaruhandeln.

Glad Påsk

Budgetprop

Ja, då var de överens om hur valfläsket ska fördelas, s, mp och v alltså. För det känns faktiskt lite så. Man kan fråga sig varför offentlig ekonomi alltid blir bätter vart 4:e år. Men jag måste säga att jag tycker att det hela var en ganska tam proposition, inte för att jag har läst den i detalj men får man tro några av våra större medier så... Lite ökade bidrag här och lite speciallösningar för vissa grupper där, allt i vanlig socialdemokratisk lappa och laga ordning.

Nuder uttryckte att han tyckte att "sattsningen" på studenter var bra och i rimlig proposition till andra reformer. Det är farsinerande när en höjning av den totala summan en student har att röra sig med höjs med 300 kr, 100 i bidrag och 200 i lån. Nej det hade varit bättre att öka bidragsdelen så att den närmara sig den summa man får låna, målet borde vara 50% bidrag och 50% lån. På så vis minskar man både skuldbördan för studenterna och höjer totalbeloppet, nu går vänsterkartellen åt helt andra hållet och ökar lånedelen i högre grad än bidraget. Och för den som undrar hur man skulle kunna finnasiera 50-50 systemet så kan ett förslag vara: lägg ned AMS och konkurent utsätt arbetsförmedlandet.

Till sist måste man fundera på hur vänsterkartellen kan tro att ytteliggare 1000 plusjobb ska lösa ungdomsarbetslöheten som idag berör ca 140 000 unga...

Förresten varför rasara inte facken mot anställningsförhållanden som innebär att LAS inte gäller, man har 14 dagars uppsägningstid och inte kvalifiserar sig för a-kassa medans man jobbar? Kan det bero på att förslagen om denna sysselsättningsform kom från den socialdemokratiska regeringen? När Centerpartiet föreslog en ungdomsavtal som innebar att arbetstagare och arbetsgivare kan komma överens om ett avtal som innebär 1-2 månaders uppsägnings tid (berodende på anställningstiden), att man jobbar in rätten till a-kassa som vid vilket annat vanligt jobb som helst, och att man gör undantag för LAS under de första två åren, så skrek ju facken högt. Kan någon förklara detta för mig?

Kollektivavtal eller lagstiftning?

LO kör just nu en tämligen hetsk kampanj, vill man vara lite sarkastisk kan man fråga sig om syftet är att förtydliga hur hemska alla företagare är eller om syftet är att tala om hur viktigt LO tycker kollektivavtal är. Även om jag tycker att kampanjen är sned så utgår jag från det senare och jag kan också förstå varför LO vill driva på kollektivavtalen, det är ju deras levebröd.

Själv tycker jag att kollektivavtalen innehåller både plus och minus. Ibland så tycker jag att fackförbund verkar skrika på kollektivavtal mer för sin egen skull än för de arbetstagare det gäller, det mest skrämande exemplet är väl Vaxholm och skolbygget där. Samtidigt har vi idag ingen lag som reglerar minimilöner och en hel del försäkringar på arbetsmarknaden, kollektivavtalen har därför bidragit med trygghet för många svenska anställda. För många så väl anställda som företag tror jag att kollektivavtal uppfattas som ett smidigt system att hantera anställningar på.

Det jag tycker är viktigt att komma ihåg är att det rör sig om just avtal som ingås mellan två parter, arbetsgivare och fack. Väljer man en sådan lösning så innebär det att vi som politiker inte ska lägga oss i om dessa avtal tecknas det är något som ska lösas av arbetsmarknadens parter. Man måste inse att kollektivavtal inte passar alla arbetstager eller företag. Att som t ex kommun begära kollektivavtal vid upphandling innebär då att vi sätter marknadens parter ur spel och hindrar vissa företag att lägga anbud, kommunen är vid en upphandling ingen arbetsgivare.

Problemen börjar när s-regeringen inte kan hålla i sär sitt parti från LO-facken och avtal från lag. Exemplena på detta problem har blivit fler med tiden. S kräver kollektivavtal vid offentliga upphandlingar, arbetslösa hotas med indragen a-kassa om de inte demosterar för kollektivavtal och nu senast: Arbetslivsminister Hans Karlsson vägra besöka företag som inte har kollektivavtal. Föga förvånande tycker jag men mycket problematiskt. Hans Karlsson är faktiskt ansvarig minister för det svenska arbetslivet. Ett område där det folk både arbetar och driver företag så väl med som utan kollektivavtal. Att då blunda och inte våga se delar av detta "arbetsliv" bara för att Hans Karlsson personligen tycker kollektivavtal är den bästa lösningen är oansvarig. Man måste fråga sig vad är han rädd för? Att se att en del verksamheter fungerar alldelse utmärkt även utan kollektivavtal?

Nej sätt ned foten och bestäm er i S, antingen gör man politik av det hela och lagstiftar, då kan också kraven och vilkoren i lagen påverkas genom demokratiska val, eller så låter man det hela skötas av arbetsmarknadens parter utan otillbörliga påtryckningar från politiskt håll. Själv tror jag på den enskildes förmåga att ta ställning till vad som är acceptabla vilkor för just honom/henne och som stöd på vägen till detta beslut kan samarbete inom ett fack vara en väg.