Kultur och fritidsnämnden, nytt spännande uppdrag.

I går kväll spikade vår fullmäktigegrupp nomineringarna till nämnder och styrelser i kommunen under den kommande mandatperioden. Jag har fått förtroendet att ta ordförandeskapet i kultur- och fritidsnämnden. Det känns oerhört spännande, ett delvis nytt område, även om jag skulle vilja påstå att jag har ganska god erfarenhet av framförallt förenings -aktiviteter och -arbete i olika former, så har jag inte sett området från den "kommunala sidan" tidigare. När det gäller kultur så ska jag villigt erkänna att jag inte har samma erfarenhet som utövare, även om jag har en medioker karriär som tubaist under gymnasietiden bakom mig. Att ta del av eller konsumera kultur (antar att man får passa sig för hur man uttrycker sig) är ju också något som man gör med jämna mellan rum. Just tillgängligheten och vilka vilkor som gäller för tillängligheten, för olika kulturyttringar kopplat till eventuellt kommunaltstöd tror jag personligen kommer vara en viktig fråga att hantera under de kommande åren. Så det kommer jag säkert återkomma till när jag har lite mer kött på benen på det området.

Vad är konst?

Nej jag ska inte försöka definera konst. Tror ingen skulle orka sig på att läse en litania från min sid. Däremot hade jag tänkt att reflektera lite över vad det betyder för oss att kunna få uttrycka oss med olika former av uttrycksmedel. Själv anväder jag ofta text eller tal för att förmedla vad jag tycker/känner/vill. Andra föredrar andra medel. Det är därför jag tycker det är så roligt att följa den senaste allmänna kultur yttringen; Rondellhunden. För linköpingsbor är ju historian bakom dem välkänd, den som har missat bakgrunden kan läsa mer här och här .

Jag tycker det är farsinerande att se alla skapelser som människor tagit sig tid att skapa och fundera lite på vad de vill förmedla. Är det protester mot skadegörelse? Vill man kritisera kulturpolitken som använder pengar till låta vissa skapa sådant som andra också kan göra? Eller vill man bara få utlopp för sin egen kretivitet? Personligen tycker jag att svaren kan vara ja på samtliga frågor och det är det jag tycker är farsinerande. Det är också kul att se hur något så "gräsrotsbetonat" som rondellhundarna har haft styrka att stå emot myndigheter och "etablisemangets" inblandningar. Vägverket har fått backa och tanken att samla in och göra en musee utställning har mötts med motstånd. Personligen hoppas jag dock att något av våra muséer tar tillfället i akt och dokumenterar rondellhundsföreteelsen även om hundarna i sig ska få stå kvar. Jag skulle till och med vilja dra så höga växlar på rondellhunden som "gräsrotsfenomen" att jag ser den som ett positivt uttryck för människor önskan om frihet och möjlighet till inflytande. Kort sagt vi behöver fler "rondellhundar" även på andra områden är kulturens.