För mig spelar det inte någon roll vem som frågar.

De ekonomiska förutsättningarna för ideella är tuffa ibland, särskillt när föreningarna driver verksamheter som omfattar stora summor och t ex tar arbetgivar ansvar. Jag kan bara imponeras av all den kraft som finns i de ideella föringarna runt om i kommunen, de gör fantastiska insattser samhället, kanske framförallt för genom att skapa en bra och bred ungdomsverksamhet. För mig är det också naturligt att kommunen ska vara en aktiv aktör i att stötta denna verksamhet och då bör huvudfokus givetvis ligga på hur man utvecklar bra verksamhet till bättre och stimulans till föreningar som tar ansvar och sköter sin ekonomi. Tyvärr händer det av och till att ideella föringar hamnar i ekonomiska svårigheter, oftast utan att det går att koppla till att föreningen själv egentligen gjort något fel. Orsaken är oftare vikande medlemsantal eller ökade kostander för anläggningar och drift. Nu senast är Heda ridklubb ett exempel på detta, som bl a Corren och TV4 rapporterat om. Frågan är då hur kommunen ska förhålla sig i dessa lägen. Handlingsalternativen är väl enkelt uttryckt två. Antingen kommer kommunen springande med pengar och reder upp situationen eller så låter man föreningen försöka lösa problemet själv utan hjälp från kommunen och accepterar att föreningen kanske går under.

Inget av alternativen är särskillt tilltalande. Om kommunen aggerar ekonomisk brandkår så har det sina uppenbara nackdelar. Dels minskar incitamentet för föreningar att sköta sina ekonomiska åtaganden, dels måste kommunen använda skattepengar som egentligen är tänkta att användas till annat, t ex kan det få till följd att andra föreningar som har kontroll på sin ekonomi får mindre bidrag. Det är en utveckling som jag inte vill se och jag har svårt att tro att någon tycker det är rätt väg att gå. Att å andra sidan hålla sig helt passiv (eller aktivt driva in skulder) skulle också innebära att viktig ungdomsverksamhet blir lidande. Då är frågan om ett val mellan pest och kolera kan bli ett vaccin?

Det tror jag faktiskt om det går att hitta en medelväg i form av en avbetalningsplan kopplat till krav på att ordna upp situationen. För precis som ett vaccin innebär det en exponering för problemet, i dessa fall det faktum att ekonomin är i obalans, och att det måste åtgärdas av föreningen som berörs, samtidigt som exponeringen inte inte blir större än att den är hanterbar om än ansträngande. För om, t ex en avbetalningsplan till kommunen innebär krav på föreningen att göra förändringar och anpassa verksamheten till de ekonomiska förutsättningarna så kan det innebära tuffa beslut för en förening (t ex kan man behöva säga upp anställda, och se över sina avgifter och inte minnst innebär det ofta hårt ideelt arbete) men det innebär också att föreningen får en verksamhet som är långsiktigt ekonomiskt hållbar. Om föreningen är vill göra dessa förändringar vilar ytterst på föreningens medlemmar och dess styrelse.

Om man i stället skulle skriva av skulder rätt upp och ner så skulle man kunna likna det med antibiotikabehandling, snabbt smidigt och effektivt men med en uppenbar risk för resistensutveckling, som även på lång sikt drabbar andra.

För mig är valet ganska enkelt, i första hand ska fokus ligga på att jobba med utveckling och stimulans för att förebygga problem och ge stöd åt välfungerande föreningar, om någon förening får problem så bör kommunen vara en aktiv part men vaccin (avbetalningsplaner) är det som gäller. Det är den linjen som jag har drivit och kommer att driva. Jag delar alltså Kustviks analys i slutet av hans krönika i dagen Corre (tyvärr inte tillgänglig elektroniskt ännu?).

Att planeringsutskottet gjorde en annan bedömning gällande FKL bör nog planeringsutskottet svara för, inte kultur- och fritidsnämnden. Den som är något insatt i Linköpings kommunalpolitik och beslutsstrukturer förstår nog att det ska mycket till för en facknämnd att inte följa ett beslut från planeringsutskottet (se protokollet från Kultur- och Fritidsnämnden aug 2010 §167), det tydliggörs om inte annat av den protokollsanteckning som på mitt intiativ finns i protokollet och som en enig nämnd ställde sig bakom.

För mig spelar det alltså inte någon roll vem som frågar, svaret är det samma. Jag ser nu fram emot en konstruktiv diskussion med Heda ridklubb med målet att föreningen ska kunna få ordning på sin ekonomi och deras unga medlemmar ska kunna fortsätta utöva sin fritidssysselsättning.

Att ladda för partistämma!


Då är det snart dags igen, för första gången på ganska många år har jag nöjet att vara ombud på en partistämma. Det kan nog finnas ett inslag av politikernörd i att känna att en partistämma konkurerar om utmärkelsen ”årets höjdpunkt” i min almanacka men gillar man politisk diskussion, idépolitiska debatter och att få bända argument så. Det känns helt enkelt lite som förväntningarna inför jul när man var liten.

En sak har jag lärt mig av tidigare stämmor, tiden kommer att vara knapp och allt man ville säga kommer inte att hinnas med. När det gäller kulturpolitiken har jag nöjet att sitta i den kommitté som avhandlar den så där återkommer jag med lite synpunkter vad tiden lider. Jag hoppas också att kunna påverka en del kring skyddet av barn som får stöd från samhället, här tycker jag att partistyrelsen, trots goda intentioner, har glömt bort en svag grupp. Det är inte bara barn som får stöd enligt socialtjänstlagen och LVU som bör omfattas av ett stärkt skydd, det finns andra barn som också har det behovet när de får stöd från samhället, de som får stöd enligt LSS är en sådan. Jag hoppas att det bara är en oavsiktlig miss i processen.

Ett annat område som jag har en del åsikter om är förnyelseprogrammet om integration – ”Välkommen till nybyggarlandet” (den som vill läsa programmet i sin helhet hittar det på centerpartiets hemsida) Att partistyrelsen adresserar frågan om invandring från ett för svenskpolitik nytt håll utan att falla till föga för invandringskritiska och främlingsfientliga röster tycker jag är positivt. Jag tycker dock inte att man har nått riktigt ända fram. Punktsatserna som vi ska ta ställning till är som jag ser det inte kontroversiella. Programtexten är kanske inte heller så kontroversiell men tyvärr saknar jag en del analys i texten och jag tycker att de textens breda penseldrag inte riktigt synkar med de betydligt mer traditionella punktsatserna. Jag hade gärna sett att man utvecklade resonemangen lite mer i texten och på vissa ställen vågade lite mer i punktsatserna. Låt mig ta några exempel.

Det hela börjar bra med en kanske i vissas ögon något provocerande rubrik –”Slopa integrationspolitiken” här blir det tydligt att vi måste flytta blicken från den kollektiviserade ihop klumpningen av invandrare som föremål för integrationspolitiska åtgärder för att faktiskt sätta fingret på individernas behov. För mig är det ganska självklart att vi inte kan klumpa ihop alla med utländskbakgrund i ett kollektiv. Det är sunt att se att problem med att komma in i samhället för en individ beror på brister i bostadspolitik, för en annan på brister i skolsystemet och för ytterligare någon annan på en stelbent arbetsmarknad som fäster större vikt vid vad du heter i efternamn än vad du har för kompetens. Här saknar jag inte utveckling i texten utan snarare lite vassa åtgärder i punkterna. Så långt så bra allt väl i texten.

Men sedan börjar det bli lite rörigt enligt min mening. Tyvärr tycker jag att man blanda ihop begreppen flyktingar och invandrare på ett olyckligt sätt. Först skriver man att texten främst fokuserar på flyktingar och anhöriga till flyktingars ställning på arbetsmarknaden men sedan handlar mycket om nybyggare och arbetskraftsinvandring. Förstå mig rätt det är oerhört viktigt att flyktingar får goda möjligheter att etablera sig snabbt i samhället och arbetskrafts invandring är också viktigt för Sverige. Jag tycker att vi både ska ha en generös flyktingpolitik och goda möjligheter till arbetskraftsinvandring. Men flyktingar har en särställning, för mig är det inte acceptabelt att tala om numerärer när det gäller hur många flyktingar som kan komma till Sverige. Söker du asyl i Sverige och har skyddsbehov så ska du få stanna, punkt. Det hindrar inte att vi både bör och kan agera för att andra länder också ska ta sitt internationella ansvar och ta emot flyktingar, få saker gör mig så irriterad som argumentet att vi bör minska antalet flyktingar för att andra länder inte sköter sina åtaganden. Hur många skulle hävda att det faktum att vissa personer snattar gör det rätt för andra att också göra det? Det gör att man bör vara noga med begreppen, flyktingar har en särställning när det gäller arbetskraftsinvandring så kan vi rent principiellt ha en annan diskussion efter som vi inte är bundna av folkrätt och internationella konventioner. Att jag sedan med ett liberalt perspektiv ändå anser att vi också bör ha en generös arbetsmarknadsinvandring blir kanske mer av ett akademiskt problem. Tyvärr tycker jag att programmet går vilse här när man i mycket talar om att flytta till Sverige eller inte och stärka Sveriges varumärke som nybyggarland. Jag kan ställa upp på båda dessa statements men har svårt att se kopplingen till flyktingar. För mig finns lite av ett motsats förhållande mellan att fly pågrund av förföljelser och att medvetet flytta till ett land för att förvärkliga sina drömmar. Sverige ska välkomna båda typerna av invandring men vi måste se att det sker på olika villkor.

Partistyrelsen tar också ett djärvt grepp med frågan om segregation (som jag tolkar det på etnisk bas) alltid ett problem. Tyvärr tycker jag att man håller en lite naiv inställning här. Visst finns det positiva effekter av känna stödet från människor man delar sina kulturella och etniska bakgrund med och det är inte alltid det är kulturen eller etniciteten som gör att man får svårt att inkluderas i samhället. Men jag är av åsikten att segregation (oavsett på vilken grund segregationen sker) kan upprätthålla fenomen som inte är av godo för vare sig individen eller samhället. Jag har inget emot att problematisera detta men i en ärlig debatt kan vi inte bara lyfta fram det positiva utan vi måste väga för och nackdelar mot varandra och i den analysen är inte så säker på att Little Italys och Chinatowns är ett vinnande koncept.

Många av de delar som rör arbetskraftsinvandring tycker jag håller ihop bättre. För mig är det rimligt att ställa upp vissa krav för att få komma till Sverige som arbetskraft, t ex att man har ett jobb, men här skulle man kunna vara ännu tydligare i att arbetskraftsinvandring inte innebär att ”någon” tar jobb från någon annan. Finns det ett jobb som behöver göras är det bra att det utförs och kommer någon hit och gör jobbet så innebär det också tillväxt som leder till fler jobb och större skatteintäkter som kan finansiera vår välfärd.

Jag tycker alltså att förnyelseprogrammet kring integration är ett steg framåt men tyvärr förpackat på ett otydlig och luddigt sätt, min förhoppning är att debatten på stämman ska kunna räta ut en del och tydliggöra en liberal och varm generös invandringspolitik som både adresserar de positiva sidorna av invandring och de utmaningar som möter både den som kommer till Sverige och det svenska samhället.

Tack för förtroendet!

Nya fullmäktiges första möte för mandatperioden på går just nu och det känns bra och utmanande att jag fått Linköpingsbornas förtroende att företräda dem i 4 år till. Minst lika kul och utvecklande känns det att få leda kultur- och fritidsnämnden i 4 år till. Det ser ut att bli en nämnd med många nya ansikten (i princip halva nämnden består av personer som är helt nya i nämnden) det tycker jag borgar för en livfull och viktigt utveckling för nämnden.

Just nu rullar budgetdebatten. Alliansen har en samlad, stark och ansvars full både för ekonomi och miljö. Oppositionen är fullständigt splittrad. S talar om förstärkningar (vilket ska läsas som att ta i anspråk våra gemensamma reserver) och satsningar på flyg. Mp lägger inte förvånde hela trycket på miljö, vilket bör välkomnas men svaret är höjd skatt och få konkreta förslag. De förslag som lyfts fram handla om att kommunalisera och öka kommunens bestämmande på bekostnad av individer och företag, t ex anses tydligen en kommunalt driven biograf vara kärnverksamhet för kommunen, men man finnasierar den inte utan man vill bara utreda den, känns tandlöst. V chockar lite och föreslår inte någon skattehöjning utan vill ta av kommunens kapital. Till del kan jag förstå en del av detta resonemang, för en del handlar om att ta markeringar i anspråk och det är ju i ärlighetens namn pengar som fullmäktige sagt att de bör användas för vissa områden, även om försiktigthet och ansvar bör vara ledstjärnan, vi vet inte när nästa kris a la Grekland och Irland är här och hur det kommer att drabba Linköping. Däremot så vänder jag mig mot V:s vilja att ta makten från den enskilde. Samtidigt ska det enligt V inte vara ok att tjäna pengar på skattefinnasierad verksamhet, frågan är alltså när vi ska bygga ett kommunalt asfaltsverk i Linköping? SD har inget eget förslag men passar på att försöka förklara att det är fel att försöka komma tillrätta med problem i vissa områden, i stället är svaret inte förvånande att vi ska minska invandringen. Har svårt att se hur det innebär ansvarstagande för alla Linköpingsbor.

Näsan ovan för ytan igen...

Nu är det några veckor sedan valet, vi vet att vi har en fortsatt alliansregering och hur den ser ut. Tyvärr kan vi konstatera att alliansen små partier förlorat i röstetal samtidigt som svenska folkets budska på tydlig med ett betydligt större stöd för alliansen än för de rödgröna. Tyvärr kan vi också se att SD kommit in i riksdagen. Giviet vis måste vi respektera valresultetat och svenska folkets röst, men det hindrar mig inte från att vara irriterad över att ett främlingsfientligt parti riskerar att få inflytande i sveriges riksdag. Förhoppningsvis ger de fyra kommande åren en tydligare bild av att det är ett populistiskt och främlingsfientligt parti, vi måste helt enkelt ta debatten och visa att det SD kallar för lösnignar inte är annat än populistiskt floskel och skulle innebära en stagnation och tillbaka gång i det svenska samhället.

På kommunal nivå så ser bilden också bra ut. Vi har i Linköping en alliansmajoritet, och jag vill passa på att tacka alla de som genom kryss och röster på C givit mig ett förnyat förtroende i fullmäktige. Det ska bli kul att få driva C-politik i fyra år till på den arenan.

När nu dimmorna börjar lätta kring regeringsbildning och rikspolitik är det dags att sätta ljuset på de mer realpolitiska frågorna igen. Hörde idag på ekot att regeringen kommer att presentera ett förslag på hur datalagringsdirektivet ska införlivas i svensk lagstiftning nu under hösten. Det känns mindre bra, tyvärr har vi ett EU direktiv att följa men min vädjan till regeringen är obstruera. Jag kan inte se någon rim och reson i att all vår data och teletrafik ska lagras oavsett om vi är mistänkta för brott eller inte. Personlig integritet är något som vi tar alldelse för lätt på idag. Vist jag förstår att polis och rättsvårdande myndigheter ibland måste kunna spåra grova brottslingar även på nätet men för den skull har inte staten med att göra från vilken IP-adress det här blogginlägget är skrivet eller var, när och till vem jag ringde mitt senaste mobil samtal. Ännu mer skrämmande är det att en majoritet av socialister och konservativa i europaparlamentet dessutom tycker att mina googelsökningar ska lagras. Tyärr är väl chansen att vi inte får ett datalagrings direktiv små, jag antar att det är en fråga där S och M har lätt att komma övereens men min vädjan kvarstår var rädd om vår personliga integritet. Vad blir i annat fall nästa steg? Vi kanske ska ha ett bil och cykel lagringasdirektiv så att vi vid varje givet tillfälle kan se var ett fordon befunnit sig, även det måste ju vara oerhört praktiskt för t ex polisen att gå in och leta i...

Den viktigaste frågan i morgon... för vi väl ha en morgondag?

Om 50 år ska Sverige inte ha några nettoutsläpp till atmosfären och 2030 ska vi ha en fordonspark som är fosiloberoende, det är Centerparitets klimatmål. Till skillnad från MP och de rödgröna har Centerpartiet och regeringen redovisat konkreta åtgärder om hur vi ton för ton ska nå dit.


Centerparitet välkomnar MP:s engagemang i miljöfrågor, tyvärr presentera MP inte konkreta förslag för hur de löser klimatproblemen utan nöjer man sig med att säga att man har högre mål än Centerpartiet och alliansen.

De rödgröna föreslår bensinskattehöjning och kilometerskatt för att minska utsläppen från transportsektorn. Det är åtgärder som både slår hårt mot landsbygden och dessutom inte är särskilt effektiva för att minska utsläppen. För att nå de mål som MP sätter skulle skatten behöva höjas så att priset på bensin skulle ligga runt 23 kr/l. De rödgröna är överens om att höja med 49 öre, man har alltså långt kvar för att nå sina egna mål. När det gäller kilometerskatten så är de rödgröna, idag, fyra dagar före valet inte överens om hur den ska utformas.

Mot detta står Centerpartiet och regeringes politik som med fokus på morot i stället för piska för att driva fram en bra miljö och klimatpolitik. Vi vill bl a införa en supermiljöbilspremie till bilar med de allra minsta koldioxidutsläppen. Vi vet att stimulanspremier fungerar, 2006 fanns 23 000 miljöbilar i Sverige idag är de 330 000. Samtidigt fortsätter vi att befria miljöbilar från fordonskatt under 5 år och sattsar bl a 200 miljoner på fortsatt utveckling av biogasproduktion.

Höga mål och ambitioner är viktigt men klimatfrågan är också en ödesfråga för oss alla. Till syvende och sist är det resultatet av de åtgärder vi vidtar som våra barn och barnbarn kommer att få leva med. Då är det viktigare att prestera i stället för att måla visioner och drömmar.

MP:s klimat politik är rik på drömmar men presterar inte vid granskning. Centerparitets politik innehåller höga ambitioner som är konkretiserade och finansierade steg för steg, ton för ton.

Valet är ditt, vill du att Sverige och Linköping ska drömma eller prestera när det gäller miljö och klimat?

MP sprider felaktigheter om Centerparitets politik

På debatt sidan i gårdagens Corre hävdar två ledande miljöpartister i Linköping att Centerparitet skulle vara för urnabrytning i Sverige. Först till sakfrågan, uttalandet grundar sig på förmodligen på ett pressmeddelande från Naturskyddsföreningen (ingen källa anges i debattartikeln). Problemet är bara att Centerparitet är emot uranbrytning och att för att komma till slutsatsen att Centerparitet skulle vara för uranbrytning har naturskyddsföreningen begått våld på statistiken i sin egen enkät genom att klumpa ihop alla som svarat nej med de som svarat vet ej/tveksam/vill ej svara och dragit slutsatsen att alla dessa är för uranbrytning. Det behövs inte mycket kunskap i statistik för att förstå att tillförlitligheten blir lika med noll om man behandlar statistik på det sättet. Paritkollegan Albin Ring Broman reder ut siffrorna tydligt på sin blogg här.

Centerparitet är mot uranbrytning och vi har idag ett kommunalt veto mot uranbrytning som visat sig effektivt de få gånger det behövt användas. Skulle frågan komma upp i Linköping när jag sitter i fullmäktige är jag helt klar över min linje, jag kommer kräva att kommunen utnyttjar sitt veto och rösta nej till urnabrytning. Jag delar också miljöministerns åsikt att om det skulle visa sig att nuvarande lagstiftning inte räcker för att stoppa uranbrytning i Sverige så måste lagen skärpas.

Jag tycker det är minst sakt anmärkningsvärt att Flodin och Lillemets så okritiskt använder och sprider felaktigheter om andra partier, särskillt då min tidigare uppfattning har varit att både Flodin och Lillemets brukar vara noga med att bygga under sin argumentation med stöd i forskning, inte kan väl källkritiken ha fått vika för populistisk skrämselpropaganda?

Tänk en kungsled på vatten som börjar i Linköping


Vi har fantastiska vattenleder i vår kommun. Två fantastiska kanaler, Göta Kanal och Kinda Kanal och flera fina naturliga vatten drag som Svartån. Dessa utgör en natur- och kulturresurs som rätt använd kan erbjuda fantastiska naturupplevelser och bilda en stomme för en friluftsinriktad naturturism. Samtidigt är vi väldigt dåliga på att se potensialen i dessa fina tillgångar, kanske framförallt när det gäller Kinda kanal och Stångån.

När vi tänker på friluftsturism tänker vi ofta på höga berg och stora skärgårdar, kanske inte ett kännetecken för Linköping men vi har en unik miljö i med vattendrag som på ett naturligt sätt binder samman vårt landskap för den som vill utforska Linköping och Östergötland.

Vi måste våga utnyttja dessa på ett bättre sätt det vinner hela Linköping på.
Kungsleden är för många svenskar som gillar friluftsturism ett begrepp. Leden är lätt att komma till, det finns en lagom utbyggd service längs leden, så att var och en kan anpassa sin tur efter eget tycke och smak. Det går lätt att gå mellan stugor och sova inomhus och i många stugor kan man proviantera, den som vill ha mer vildmark kan lätt välja att sova i tält och göra längre eller kortare avstickare från huvudleden.

Samma pontensial tror jag att vi har, i och omkring Linköping, om vi vågar nyttja våra vatten i form av bl a av Kinda Kanal och Svartån.
Med enkla medel kan vi lyfta standarden så att Kinda kanal och Svartån blir lätta paddla i. Kinda Kanal med tillhörande sjösystem sträcker sig från Linköping ner mot Kisa och för den som vill fortsätta en längre stäcka går det med enkla medel att ta sig mellan Kinda Kanalsystemet och Svartån för att på den vägen ta sig tillbaka till Linköping.

Linköpings kommun bör tillsammans med övriga kommuner, som vattendragen går igenom, göra en satsning på ”infrastrukturen” i form av bryggor, lyft och tillfartspunkter. Här tror jag det är viktigt att kommunerna går före för att locka en eller flera duktiga entreprenörer eller företag som kan tänka sig att satsa på turistservice som uthyrning av kanoter, lyft och transport service, proviantering och kanske övernattningar.

Argumenten för varför en sådan satsning är viktig är många. Dels tillgängligör vi unika och fantastiska naturområden för fler men vi stimulerar och möjliggör också en expantion i besöksnärningen som ju är  exempel på miljösmart tillväxt, d v s en bransch som kan växa och skapa jobb och välfärd utan att öka belastningen på klimatet. Utifrån miljö och klimat perspektivet känns också Linköping som en bra utgångspunkt för en "kungsled på vatten". Till Linköping tar du dig enkelt från stora delar av Sverige och övriga Europa med t ex tåg och möjligheten finns att bildligt talat bara ta ett par steg från tåget till vattnet.

Jag kommer jobba för att kommunen gör en satsning i infrastrukturen kring Kinda Kanal och efterlyser företag och entreprenörer som vill vara med och bygga ut servicen.