Budgetprop
Ja, då var de överens om hur valfläsket ska fördelas, s, mp och v alltså. För det känns faktiskt lite så. Man kan fråga sig varför offentlig ekonomi alltid blir bätter vart 4:e år. Men jag måste säga att jag tycker att det hela var en ganska tam proposition, inte för att jag har läst den i detalj men får man tro några av våra större medier så... Lite ökade bidrag här och lite speciallösningar för vissa grupper där, allt i vanlig socialdemokratisk lappa och laga ordning.
Nuder uttryckte att han tyckte att "sattsningen" på studenter var bra och i rimlig proposition till andra reformer. Det är farsinerande när en höjning av den totala summan en student har att röra sig med höjs med 300 kr, 100 i bidrag och 200 i lån. Nej det hade varit bättre att öka bidragsdelen så att den närmara sig den summa man får låna, målet borde vara 50% bidrag och 50% lån. På så vis minskar man både skuldbördan för studenterna och höjer totalbeloppet, nu går vänsterkartellen åt helt andra hållet och ökar lånedelen i högre grad än bidraget. Och för den som undrar hur man skulle kunna finnasiera 50-50 systemet så kan ett förslag vara: lägg ned AMS och konkurent utsätt arbetsförmedlandet.
Till sist måste man fundera på hur vänsterkartellen kan tro att ytteliggare 1000 plusjobb ska lösa ungdomsarbetslöheten som idag berör ca 140 000 unga...
Förresten varför rasara inte facken mot anställningsförhållanden som innebär att LAS inte gäller, man har 14 dagars uppsägningstid och inte kvalifiserar sig för a-kassa medans man jobbar? Kan det bero på att förslagen om denna sysselsättningsform kom från den socialdemokratiska regeringen? När Centerpartiet föreslog en ungdomsavtal som innebar att arbetstagare och arbetsgivare kan komma överens om ett avtal som innebär 1-2 månaders uppsägnings tid (berodende på anställningstiden), att man jobbar in rätten till a-kassa som vid vilket annat vanligt jobb som helst, och att man gör undantag för LAS under de första två åren, så skrek ju facken högt. Kan någon förklara detta för mig?
onsdag, april 05, 2006
måndag, april 03, 2006
Kollektivavtal eller lagstiftning?
LO kör just nu en tämligen hetsk kampanj, vill man vara lite sarkastisk kan man fråga sig om syftet är att förtydliga hur hemska alla företagare är eller om syftet är att tala om hur viktigt LO tycker kollektivavtal är. Även om jag tycker att kampanjen är sned så utgår jag från det senare och jag kan också förstå varför LO vill driva på kollektivavtalen, det är ju deras levebröd.
Själv tycker jag att kollektivavtalen innehåller både plus och minus. Ibland så tycker jag att fackförbund verkar skrika på kollektivavtal mer för sin egen skull än för de arbetstagare det gäller, det mest skrämande exemplet är väl Vaxholm och skolbygget där. Samtidigt har vi idag ingen lag som reglerar minimilöner och en hel del försäkringar på arbetsmarknaden, kollektivavtalen har därför bidragit med trygghet för många svenska anställda. För många så väl anställda som företag tror jag att kollektivavtal uppfattas som ett smidigt system att hantera anställningar på.
Det jag tycker är viktigt att komma ihåg är att det rör sig om just avtal som ingås mellan två parter, arbetsgivare och fack. Väljer man en sådan lösning så innebär det att vi som politiker inte ska lägga oss i om dessa avtal tecknas det är något som ska lösas av arbetsmarknadens parter. Man måste inse att kollektivavtal inte passar alla arbetstager eller företag. Att som t ex kommun begära kollektivavtal vid upphandling innebär då att vi sätter marknadens parter ur spel och hindrar vissa företag att lägga anbud, kommunen är vid en upphandling ingen arbetsgivare.
Problemen börjar när s-regeringen inte kan hålla i sär sitt parti från LO-facken och avtal från lag. Exemplena på detta problem har blivit fler med tiden. S kräver kollektivavtal vid offentliga upphandlingar, arbetslösa hotas med indragen a-kassa om de inte demosterar för kollektivavtal och nu senast: Arbetslivsminister Hans Karlsson vägra besöka företag som inte har kollektivavtal. Föga förvånande tycker jag men mycket problematiskt. Hans Karlsson är faktiskt ansvarig minister för det svenska arbetslivet. Ett område där det folk både arbetar och driver företag så väl med som utan kollektivavtal. Att då blunda och inte våga se delar av detta "arbetsliv" bara för att Hans Karlsson personligen tycker kollektivavtal är den bästa lösningen är oansvarig. Man måste fråga sig vad är han rädd för? Att se att en del verksamheter fungerar alldelse utmärkt även utan kollektivavtal?
Nej sätt ned foten och bestäm er i S, antingen gör man politik av det hela och lagstiftar, då kan också kraven och vilkoren i lagen påverkas genom demokratiska val, eller så låter man det hela skötas av arbetsmarknadens parter utan otillbörliga påtryckningar från politiskt håll. Själv tror jag på den enskildes förmåga att ta ställning till vad som är acceptabla vilkor för just honom/henne och som stöd på vägen till detta beslut kan samarbete inom ett fack vara en väg.
LO kör just nu en tämligen hetsk kampanj, vill man vara lite sarkastisk kan man fråga sig om syftet är att förtydliga hur hemska alla företagare är eller om syftet är att tala om hur viktigt LO tycker kollektivavtal är. Även om jag tycker att kampanjen är sned så utgår jag från det senare och jag kan också förstå varför LO vill driva på kollektivavtalen, det är ju deras levebröd.
Själv tycker jag att kollektivavtalen innehåller både plus och minus. Ibland så tycker jag att fackförbund verkar skrika på kollektivavtal mer för sin egen skull än för de arbetstagare det gäller, det mest skrämande exemplet är väl Vaxholm och skolbygget där. Samtidigt har vi idag ingen lag som reglerar minimilöner och en hel del försäkringar på arbetsmarknaden, kollektivavtalen har därför bidragit med trygghet för många svenska anställda. För många så väl anställda som företag tror jag att kollektivavtal uppfattas som ett smidigt system att hantera anställningar på.
Det jag tycker är viktigt att komma ihåg är att det rör sig om just avtal som ingås mellan två parter, arbetsgivare och fack. Väljer man en sådan lösning så innebär det att vi som politiker inte ska lägga oss i om dessa avtal tecknas det är något som ska lösas av arbetsmarknadens parter. Man måste inse att kollektivavtal inte passar alla arbetstager eller företag. Att som t ex kommun begära kollektivavtal vid upphandling innebär då att vi sätter marknadens parter ur spel och hindrar vissa företag att lägga anbud, kommunen är vid en upphandling ingen arbetsgivare.
Problemen börjar när s-regeringen inte kan hålla i sär sitt parti från LO-facken och avtal från lag. Exemplena på detta problem har blivit fler med tiden. S kräver kollektivavtal vid offentliga upphandlingar, arbetslösa hotas med indragen a-kassa om de inte demosterar för kollektivavtal och nu senast: Arbetslivsminister Hans Karlsson vägra besöka företag som inte har kollektivavtal. Föga förvånande tycker jag men mycket problematiskt. Hans Karlsson är faktiskt ansvarig minister för det svenska arbetslivet. Ett område där det folk både arbetar och driver företag så väl med som utan kollektivavtal. Att då blunda och inte våga se delar av detta "arbetsliv" bara för att Hans Karlsson personligen tycker kollektivavtal är den bästa lösningen är oansvarig. Man måste fråga sig vad är han rädd för? Att se att en del verksamheter fungerar alldelse utmärkt även utan kollektivavtal?
Nej sätt ned foten och bestäm er i S, antingen gör man politik av det hela och lagstiftar, då kan också kraven och vilkoren i lagen påverkas genom demokratiska val, eller så låter man det hela skötas av arbetsmarknadens parter utan otillbörliga påtryckningar från politiskt håll. Själv tror jag på den enskildes förmåga att ta ställning till vad som är acceptabla vilkor för just honom/henne och som stöd på vägen till detta beslut kan samarbete inom ett fack vara en väg.
tisdag, mars 28, 2006
Grönt och socialliberalt med starkt centerinflytande.
Så vill jag att Linköping ska styras efter valet. Idag har jag och Johan Gransten en debattartikel inne i Corren där vi svara på m, fp och kd:s funderingar kring en allians i Linköping. Hela artikeln hittar du här.
Så vill jag att Linköping ska styras efter valet. Idag har jag och Johan Gransten en debattartikel inne i Corren där vi svara på m, fp och kd:s funderingar kring en allians i Linköping. Hela artikeln hittar du här.
söndag, mars 26, 2006
Posten och Nationa Demokraterna
National Demokraterna (ND) ett i mina ögon rassistiskt med i vart fall delvis nazistliknade retorik har bestämt sig för att göra ett grupp utskick i Stockholm och Uppsala. Jag är tacksam att jag slipper få deras propaganda i min brevlåda men det visa på ett problem som inte är så lätt att ta ställning till. Att medlemmarna i ND inom ramen för vår yttrande frihet har rätt att sprida sina åsikter är något som jag vill understryka. I en demokrati får man tåla att det sprids budskap som man rent utsagt avskyr, man får helt enkelt bemöta dem med sakliga argument. Men posten har ingen skyldighet att distrubuera oadersserade grupp utskick åt alla. Postens ledning gör alltså ett aktivt val när det väljer ND som kund. Nu kan man ju fråga sig vad vi som vanliga människor kan gör åt detta. När ett förtag som man anlitar inte uppfyller de krav man som kund ställer brukar man ju välja att gå till ett annat förtag. Tyvärr är Postens ställning i mångt och mycket en monopolställning varför det blir svårt för oss andra kunder att välja ett annat företag för distubiton av våra brev och utskick. Men jag tänker i vart fall försöka dra mitt strå till stacken och protestera mot Postens dåliga beslut genom att föreslå att Centerpartiet i möjligasta mån inte ska anlita Posten i frotsättningen, förhoppningsvis kan några andra och kanske större organisationer och företag fatta samma beslut så att det blir lite press på Posten.
National Demokraterna (ND) ett i mina ögon rassistiskt med i vart fall delvis nazistliknade retorik har bestämt sig för att göra ett grupp utskick i Stockholm och Uppsala. Jag är tacksam att jag slipper få deras propaganda i min brevlåda men det visa på ett problem som inte är så lätt att ta ställning till. Att medlemmarna i ND inom ramen för vår yttrande frihet har rätt att sprida sina åsikter är något som jag vill understryka. I en demokrati får man tåla att det sprids budskap som man rent utsagt avskyr, man får helt enkelt bemöta dem med sakliga argument. Men posten har ingen skyldighet att distrubuera oadersserade grupp utskick åt alla. Postens ledning gör alltså ett aktivt val när det väljer ND som kund. Nu kan man ju fråga sig vad vi som vanliga människor kan gör åt detta. När ett förtag som man anlitar inte uppfyller de krav man som kund ställer brukar man ju välja att gå till ett annat förtag. Tyvärr är Postens ställning i mångt och mycket en monopolställning varför det blir svårt för oss andra kunder att välja ett annat företag för distubiton av våra brev och utskick. Men jag tänker i vart fall försöka dra mitt strå till stacken och protestera mot Postens dåliga beslut genom att föreslå att Centerpartiet i möjligasta mån inte ska anlita Posten i frotsättningen, förhoppningsvis kan några andra och kanske större organisationer och företag fatta samma beslut så att det blir lite press på Posten.
Fler vill bosätta sig i Linköping
Linköping har under de sensate åren haft en stadig befolkningsökning. Kul tycker jag för Linköping är en trevligstad att bo i och om fler hittar hit tror jag att vi har ännu bätter chanser att utveckla kommunen till Sveriges bästa kommun att bo och jobba i. Vissa har uttryckt att ökningen av Linköpings strolek är ett mål i sig och föreslagit att man ska sätta upp mål för hur mycket kommunen ska växa på en viss tid. Det resonemanget har jag aldrig förstått vitsen med. Som kommunpolitiker tycker jag att min uppgift är att se till att alla som vill bo i Linköping har bra möjligheter att göra det, sedan spelar det ingen roll om det är 138 000 eller 200 000.
Befolkning ökningen betyder också ett ökat tryck efter nya områden att bygga på. I Linköping, sett till staden, är det inte helt lätt eftersom vi ligger inklämda mellan två flygfält. Dessutom utgörs vissa delar av området söder om staden av världsunikt Eklandskap. Nu är det i vart fall dags att ta ställning till hur och om man kan bygga bostäder på vissa delar av området söder om Ullstämma och Möjetorp samt norr om Sturefors. Det är inte en helt lätt fråga att ta ställning till eftersom vissa delar av detta område är eklandskap. Jag tror dock att om man gör det på ett försiktigt vis och med eftertanke så kan man bygga på vissa delar av området. Dessa tankar utvecklar jag tillsammans med några andar Centerpartister i Linköping på Correns debattsida igår.
Linköping har under de sensate åren haft en stadig befolkningsökning. Kul tycker jag för Linköping är en trevligstad att bo i och om fler hittar hit tror jag att vi har ännu bätter chanser att utveckla kommunen till Sveriges bästa kommun att bo och jobba i. Vissa har uttryckt att ökningen av Linköpings strolek är ett mål i sig och föreslagit att man ska sätta upp mål för hur mycket kommunen ska växa på en viss tid. Det resonemanget har jag aldrig förstått vitsen med. Som kommunpolitiker tycker jag att min uppgift är att se till att alla som vill bo i Linköping har bra möjligheter att göra det, sedan spelar det ingen roll om det är 138 000 eller 200 000.
Befolkning ökningen betyder också ett ökat tryck efter nya områden att bygga på. I Linköping, sett till staden, är det inte helt lätt eftersom vi ligger inklämda mellan två flygfält. Dessutom utgörs vissa delar av området söder om staden av världsunikt Eklandskap. Nu är det i vart fall dags att ta ställning till hur och om man kan bygga bostäder på vissa delar av området söder om Ullstämma och Möjetorp samt norr om Sturefors. Det är inte en helt lätt fråga att ta ställning till eftersom vissa delar av detta område är eklandskap. Jag tror dock att om man gör det på ett försiktigt vis och med eftertanke så kan man bygga på vissa delar av området. Dessa tankar utvecklar jag tillsammans med några andar Centerpartister i Linköping på Correns debattsida igår.
onsdag, mars 22, 2006
Borgligt styre i Linköping
M, fp och kd hade här om dagen en debattartikel publicerad i corren där de vill ha med oss i Centerpartiet i ett allianssammarbete inför kommunalvalet i Linköping. Allt under devisen att Linköping behöver ett borligt styre. Så som varande borlig politiker (i form av centerpartist) håller jag med. Linköping mår bra av ett borgligt präglat styre. Jag vill hävda att Linköping, just tack vare att vi i centerpartiet regerar Linköping tillsammans med s, också har borglig politisk prägel. Givet vis skulle den borliga prägeln vara större i fall det fanns en borlig majoritet men i dag finns ingen sådan. Faktum är i stället att vi genom vårt samarbet med s ser till att kommunister inom v inte får inflytande i Linköping, s, v och mp skulle faktiskt, om de ville bilda styre, ha egen majoritet och i det avseendet är jag faktisk tacksam för att sossarna i Linköping sätter linköpingsbornas intressen före hårdnackad blockpolitk.
Centerpartiet har ingått en allians med socialdemokraterna under den mandatperiod som vi nu är inne i. Jag ser ingen anledning till att bryta den i förtid. Det skulle bara innebära att Linköpings kommun och dess invånare skulle drabbas av ett paralementariskt kaos som förmodligen skulle kosta en hel del skattekronor och det är en politik som inte jag kan stå bakom (som centerpartist tar jag mig rätten att vara lite tråkig och ansvarstagande i bland).
Inför nästa mandatperiod kommer vi gå till val på vår politik. En politik med tydliga social- och marknadsliberala värderingar.Vilka partier som styr Linköping efter nästa val är upp till väljarna, men jag hoppas och jobbar för att Centerparitets socialliberala politik ska vara en viktig del i det styret. Vilka partier som kommer att ingå i den styrande sidan nästa mandatperiod vet vi inte men om det finns en borglig majoritet ser jag idag ingen anledning till att centerpartiet skulle spräcka en sådan.
M, fp och kd hade här om dagen en debattartikel publicerad i corren där de vill ha med oss i Centerpartiet i ett allianssammarbete inför kommunalvalet i Linköping. Allt under devisen att Linköping behöver ett borligt styre. Så som varande borlig politiker (i form av centerpartist) håller jag med. Linköping mår bra av ett borgligt präglat styre. Jag vill hävda att Linköping, just tack vare att vi i centerpartiet regerar Linköping tillsammans med s, också har borglig politisk prägel. Givet vis skulle den borliga prägeln vara större i fall det fanns en borlig majoritet men i dag finns ingen sådan. Faktum är i stället att vi genom vårt samarbet med s ser till att kommunister inom v inte får inflytande i Linköping, s, v och mp skulle faktiskt, om de ville bilda styre, ha egen majoritet och i det avseendet är jag faktisk tacksam för att sossarna i Linköping sätter linköpingsbornas intressen före hårdnackad blockpolitk.
Centerpartiet har ingått en allians med socialdemokraterna under den mandatperiod som vi nu är inne i. Jag ser ingen anledning till att bryta den i förtid. Det skulle bara innebära att Linköpings kommun och dess invånare skulle drabbas av ett paralementariskt kaos som förmodligen skulle kosta en hel del skattekronor och det är en politik som inte jag kan stå bakom (som centerpartist tar jag mig rätten att vara lite tråkig och ansvarstagande i bland).
Inför nästa mandatperiod kommer vi gå till val på vår politik. En politik med tydliga social- och marknadsliberala värderingar.Vilka partier som styr Linköping efter nästa val är upp till väljarna, men jag hoppas och jobbar för att Centerparitets socialliberala politik ska vara en viktig del i det styret. Vilka partier som kommer att ingå i den styrande sidan nästa mandatperiod vet vi inte men om det finns en borglig majoritet ser jag idag ingen anledning till att centerpartiet skulle spräcka en sådan.
Ansvar och politik
Tillslut insåg till och med Laila Freivalds att det var dags att gå, eller om det nu var så att Göran Persson sparkade henne. Vi lär väl aldrig få reda på hela sanningen när det gäller just det men det tycker jag spelar mindre roll. Det är viktigare att det faktiskt blir tydligt i svensk politik att det finns ett personligt ansvar för det man gör som politiker.
Vist har ju flera politiker valt eller tvingats avgå tidigare men ofta har det då handlat om att de gjort saker som ansetts oförsvarbart men inte i gentligen handlat om politik, t ex när bort har begåtts. Det som gör Freivalds avgång speciell är som jag ser det att den är kopplad till vad hon faktiskt gjort och inte gjort i egenskap av utrikesminister. Hon får helt enkelt ta ansvar för den politik hon fört, det är bra. Synd bara att miljöpartiet kom så billigt undan genom att de nu slipper visa vad det går för vid en misstroendeförklaring i riksdagen. Det hade varit mycket intressant att se om mp vågat utkräva ansvar när det slutligen var dags.
Tillslut insåg till och med Laila Freivalds att det var dags att gå, eller om det nu var så att Göran Persson sparkade henne. Vi lär väl aldrig få reda på hela sanningen när det gäller just det men det tycker jag spelar mindre roll. Det är viktigare att det faktiskt blir tydligt i svensk politik att det finns ett personligt ansvar för det man gör som politiker.
Vist har ju flera politiker valt eller tvingats avgå tidigare men ofta har det då handlat om att de gjort saker som ansetts oförsvarbart men inte i gentligen handlat om politik, t ex när bort har begåtts. Det som gör Freivalds avgång speciell är som jag ser det att den är kopplad till vad hon faktiskt gjort och inte gjort i egenskap av utrikesminister. Hon får helt enkelt ta ansvar för den politik hon fört, det är bra. Synd bara att miljöpartiet kom så billigt undan genom att de nu slipper visa vad det går för vid en misstroendeförklaring i riksdagen. Det hade varit mycket intressant att se om mp vågat utkräva ansvar när det slutligen var dags.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)