Att klippa band

Nu kan jag lägga bandklippning vid invigningar till min CV... (hoppas inte det innbär att man kommer allt för högt upp på listan över tänkbara landshövdingar :-). Jag hade nämligen nöjet att inviga Cirkulation II, konstverket som gav upphov till rondellhundsfenomenet. Jag hoppas att konstverket får fotsätta utmana sina åskådare men nu i komplett skick. Har du missat det så finns ett klipp på Östnytts hemsida här.

En fullspäckad lördag

Gårdagens program var fulltecknat. Dagen började med distriktstämma med Centerparitet i Östegötland. Även om jag personligen saknade lite idepolitisk diskussion så var det en bra stämma med mycket nyheter. Det är kul att se att slitet i valrörelsen börjar ge uttdelning, vi har ett starkt parti både i kommunen, landstinget och regeringen och det gör det lättare att föra Centerpolitik hela vägen. Förutom information och rapporter från olika duktiga Centrepartister i landsting, regering och europarlament så han vi med att välja en ny distriktstyrelse. Det blev många nya namn i styrelsen och jag det känns som det är ett gäng som kan fortsätta driva fram en positiv utveckling av partiet i Östergötland.

Eftermiddagen och kvällen gick åt att ta del av massor med härlig musik på Linköpings Jazz- och Bluesfestival som för övrigt firade 20 år i år. Mängder av bra musik och kul att se en så blandad publik, allt från barn och ungdomar till äldre herrar och damer med käpp som umgås och lyssnar på musik. Den personliga höjdpunkten för mig var nog Deborah Brown och Andreas Pettersson Quartet även om Piere Swärds trakterande av Hamondorgeln var mycket bra också.

När myndigheter tappar perspektivet...

Expressen rapporterar om Vägverkets aggerande för att få bort en skylt i med texten "Bed and Breakfast", med hänvisning till att bilisterna inte förstår den engelska texten. Det går att läsa mer om eländet här.

Nog för att jag i bland tycker att det anglosaxiska får ett stort inflytande i Sverige i bland men man borde väl kunna begära att Vägverket har någon sorts känsla för vem en skylt riktare sig till. Om nu inte Vägverket själva inser sitt misstag så får vi hoppas att vår regering kan förtydliga deras uppdarg i regleringsbrevet. Tycker själv att det känns betydligt angelägnare att Vägverket ägnar sig åt att se till så att våra vägar är säkra och framkomliga.

Om nu Vägverket skulle vilja fortsätta sin kampanj för det svenska språket så kan jag tipsa om att någon ganska frekvent satt upp röda åttkantiga skyltar i korsningar med texten "STOP". Jag har dock aldrig sett till något stop i närheten av dessa, inte för att man bör blanda samman innehållet i (öl)stop med bilkörning men ändå, rätt ska väl vara rätt. :-)

Roliga kulturnyheter

Sitter och jobbar framför datorn och lyssnar på P1. (det händer ibland även om någon av P2 webradiokanaler brukar vara bätter för att kunna konsentrera sig...) I vart fall kul att höra att Sveriges Radios romanpris i år gick till Jonas Hassen Khemiris, Montecore en unik tiger. Kul tycker jag. Kan verkligen rekomendera boken. Tycker själv att den är helt otrolig. Författarens sätt att hantera språket är underbart och för mig ger boken också assosiationer till min uppväxt tid, även om den miljö som Khemiri skildrar är väldigt annorlunda än den uppväxt jag själv haft så känner jag igen mig i tidsandan som skildras. Och det är kanske det som är just så farsinerande och tilltalande med boken. För mig ger den en bild som ökar förståelsen för varför samhället ser ut som det gör idag. Så har du inte läst boken ännu så gör det nu.

Mycket att göra.

Det har varit en del att stå i så bloggen har fått vänta lite, jag har bl a klarat av mitt första kommunfullmäktige. Måste säga att det faktiskt kändes lite högtidligt vid upproppet. Under budget debatten försvann dock den högtidliga stämningen och debatten blev stundtals lite långdragen. Ett par saker i oppositionens förlsag fick mig dock att fundera: För det första varför tycker man som vänsterpartist att det är ok att privata företag tjänar pengar på att lägga asfalt (betald med våra gemensamma skattepengar) men inte att privata företag tjänar pengar att bedriva högkvalitativ vård (betald med våra gemensamma skattepengar)? Jag skulle förstå logiken (även om jag inte skulle tycka det var klokt) om v ville att kommunen skulle införskaffa ett eget litet kommunalt asfaltsverk.

Det andra som slog mig var miljöpartiets ideologiska dikeskörning. I vart fall uppfattadet jag att det var det de var frågan om i nästan alla deras inlägg. Texten nedan författade jag under pågående möte men vald att inte gå upp med den för att jag tror att det bara hade förlängt en redan lång debatt utan att då tillföra något nytt i budgetfrågan. Tycker dock den kan lyftas fram här på bloggen som ett idépolitiskt debattinlägg.

"Miljöpartiets gruppledare i Linköping, Annika Lillemets och andra miljöpartister lyfte under budgetdebatten begreppet lycka som ett viktig, om inte det viktigaste syftet med kommunala beslut. Enkelt och lätt att hantera kan tyckas. Jag vet att en del moralfilosofer skulle protestera men jag tycker det luktar utiltarism i en radikal eller extrem tolkning. Men att ta en extrem utelitarismen som utgångspunkt för sin politiska ideologi, som mp tycks ha gjort, leder in på en besvärlig och farlig väg. Om man bortser från det inte helt triviala i att definiera lycka så kommer man alltid att hamna i det stora problemet som extrem utelitarism leder till. Vilka individers behov och rätt ska prioriteras bort till förmån för alla andras lycka. Det får stora konsekvenser och utmanar ofta grunderna för ett samhälle byggt på humanistiska grunder. Singers tankar om eutanasi för svårt funktionshindrade barn må vara extrema men utgår från utelitarismen. Personligen anser jag att utelitarismen i en så extrem form inte håller som etisk/ filosofisk grund i det samhälle jag vill vara med och skapa. För mig handlar det om att vi politiker måste bära och värna värderingar som t ex alla människors lika värde och möjlighet till utveckling. Det känns som mp i sin näst intill fundamentalistiska avståndstagandet från traditionella politiska idelogier har gjort en rejäl dikeskörning i sökandet efter en politisk idelogiskbas."

Kultur och fritidsnämnden, nytt spännande uppdrag.

I går kväll spikade vår fullmäktigegrupp nomineringarna till nämnder och styrelser i kommunen under den kommande mandatperioden. Jag har fått förtroendet att ta ordförandeskapet i kultur- och fritidsnämnden. Det känns oerhört spännande, ett delvis nytt område, även om jag skulle vilja påstå att jag har ganska god erfarenhet av framförallt förenings -aktiviteter och -arbete i olika former, så har jag inte sett området från den "kommunala sidan" tidigare. När det gäller kultur så ska jag villigt erkänna att jag inte har samma erfarenhet som utövare, även om jag har en medioker karriär som tubaist under gymnasietiden bakom mig. Att ta del av eller konsumera kultur (antar att man får passa sig för hur man uttrycker sig) är ju också något som man gör med jämna mellan rum. Just tillgängligheten och vilka vilkor som gäller för tillängligheten, för olika kulturyttringar kopplat till eventuellt kommunaltstöd tror jag personligen kommer vara en viktig fråga att hantera under de kommande åren. Så det kommer jag säkert återkomma till när jag har lite mer kött på benen på det området.

Vad är konst?

Nej jag ska inte försöka definera konst. Tror ingen skulle orka sig på att läse en litania från min sid. Däremot hade jag tänkt att reflektera lite över vad det betyder för oss att kunna få uttrycka oss med olika former av uttrycksmedel. Själv anväder jag ofta text eller tal för att förmedla vad jag tycker/känner/vill. Andra föredrar andra medel. Det är därför jag tycker det är så roligt att följa den senaste allmänna kultur yttringen; Rondellhunden. För linköpingsbor är ju historian bakom dem välkänd, den som har missat bakgrunden kan läsa mer här och här .

Jag tycker det är farsinerande att se alla skapelser som människor tagit sig tid att skapa och fundera lite på vad de vill förmedla. Är det protester mot skadegörelse? Vill man kritisera kulturpolitken som använder pengar till låta vissa skapa sådant som andra också kan göra? Eller vill man bara få utlopp för sin egen kretivitet? Personligen tycker jag att svaren kan vara ja på samtliga frågor och det är det jag tycker är farsinerande. Det är också kul att se hur något så "gräsrotsbetonat" som rondellhundarna har haft styrka att stå emot myndigheter och "etablisemangets" inblandningar. Vägverket har fått backa och tanken att samla in och göra en musee utställning har mötts med motstånd. Personligen hoppas jag dock att något av våra muséer tar tillfället i akt och dokumenterar rondellhundsföreteelsen även om hundarna i sig ska få stå kvar. Jag skulle till och med vilja dra så höga växlar på rondellhunden som "gräsrotsfenomen" att jag ser den som ett positivt uttryck för människor önskan om frihet och möjlighet till inflytande. Kort sagt vi behöver fler "rondellhundar" även på andra områden är kulturens.