Ekonomi är på mångas läppar, kanske framförallt kommunpolitikers. I morogn ska kultur- och fritidsnämnden fatta beslut om besparingar för 2010. Även om besparingar inte är kul känns det skönt att vi i Linköping bl a genom flera år av ansvartagande politik (med C som viktig del av styret) gällande den kommunala ekonomin faktiskt har ett ganska bra läge.
Senaste prognosen slog Corren upp i tidningen med plus 55 milj. Det är sådant man älskar att läsa som kommunpolitiker. Då vet man att det är dags att börja nyttja sin pedagogiska kompetens, för varför ska vi spara om vi går plus? Vi kan ju börja med det enkla 55 milj kr av 6 miljader är 0,9%. Så mycket pengar (55 milj) kan vara väldigt lite. Lättare blir det kanske om man funderar på en vardagsekonomi, säg att du får ut 16 000 efter skatt, det ger 192 000 kr/år, 0,9% av det ger 1728 kr per år (eller 144 kr per månad). Man skulle kunna kosta på sig ett extra biobesök eller någon fika på stan men det räcker med att diskmaskinen går sönder för att spräcka det överskottet med råge. Samma sak är det faktiskt med kommunens ekonomi, bara det att vi har lite fler "diskmaskiner" som kan gå sönder... Sedan skulle man behöva gå in på skatteprognoser för kommande år, det faktum att engångssummor från staten bara kan användas under ett år m m för att få en helt tydlig bild över varför vi inte bara ska ösa ut 55 milj på behjärtansvärda saker i kommunen.
Men kontentan av det hela blir att när vi i kultur- och fritidsnämnden i morgon fattar beslut om besparingar för 2010 så är det inte kul men jag är ändå stolt över att vi tar ansvar för kommunens ekonomi på lång sikt.
Ps. Måste få bli lite upprörd över byggnads agerande i vissa frågor. Jag tycker att kollektivavtal kan ha en viktig funktion att fylla men då är det viktigt att arbetsmarknadens parter också tar ansvar för hur de utformas och tillämpas. Att stämma en arbetsgivare för att de betalar ut för hög lön? Det känns som att byggnads har en betydligt svårare pedagogisk utmaning att lösa, än när man ska försöka förklara att 55 miljoner är lite pengar...
2 kommentarer:
Byggnads tycker givetvis inte att lönerna är för höga. Vårt absoluta mål är att de anställda på Wäst-Bygg ska få en högre lön än vad arbetsgivarna vill ge dem.
På grund av att Byggnads i Borås och arbetsgivarna tidigare inte lyckats enas om lönen för de anställda på Wäst-bygg har de anställda fått ut en så kallad Grundlön/stupstockslön.
Stupstockslönen manar till samförstånd om lönen. Genom stupstockslön stimuleras arbetsgivarna att betala ut en högre lön för att få nöjda medarbetare. Facket och arbetstagarna stimuleras till att möta arbetsgivarna för att de inte ska behöva gå på stupstockslön en längre tid. Utan stupstockslönen kan arbetsgivarna ensidigt sätta lönen när parterna inte är överens.
Stupstockslönen är ett väl fungerande instrument som finns i kollektivavtalet mellan fack och arbetsgivare. Tyvärr har arbetsgivarna brutit mot kollektivavtalet när de frångått stupstockslönen.
Stupstockslönen möjliggör att det i slutändan blir en bra löneutveckling för byggnadsarbetarna.
@Dan
Jag kan förstå att ett fackförbund vill jobba för och kunna garantera sina medlemmar en "minimilön" även om det inte finns något gällande avtal, t ex p g a att förhandlingarna strandat. Det kan man väl se som en bra service jämtemot fackets medlemmar. Jag ska inte ge mig in en tolkning kring om Bygg-Wäst defakto bryter mot ett kollektiv avtal eller inte, jag har inte tillräckliga kunskaper för det. Min poäng är snarare att jag tycker att byggnads agerande i detta läge är svårmotiverat och svårt att förklara. Är det verkligen i medlemmarnas intresse att sänka deras löner? Även om man som jag uppfattar Dan har tillsyfte att på lång sikt höja löneläget. Jag kan som sagt förstå att man vill garantera en miniminivå men att tacka nej till mer än den nivån är det verkligen något som gagnar den enskilde, vore det inte klokare att fortsätta förhandlingsarbetet och vässa sina argument? Och finns det inte frågor som är högre prioriterade för en fackförening att jobba med där medlemmarna faktiskt har dåliga vilkor eller där avtal inte efterlevs på ett sätt som defakto är till men för medlemmarna? Jag får känslan av att det i mycket är frågan om en maktfråga där medlemmarnas intresse tappas bort.
Skicka en kommentar