Kampidéelogiers baksida

Ibland blir det tydlig. Socialismen även i socialdemokratisk förpackning springer ur en kampideologi, Marxismen, där grupper ställs mot varandra och det handlar om en kamp mellan olika parter. Kampen kan givietvis bedrivas på olika sätt och allt som oftast ska sägas att moderna socialistiska partier gör detta på ett helt ok sätt, där med inte sagt att jag håller med dem, för det gör jag verkligen inte men jag kan ändå respektera deras kamp. Men ett kamp- perspektiv ställer stora krav på självkontroll i dessa organisationer. Att debattera, aggitera, föreslå och genomföra reformer inom demokratiska system är alla exempel på kamp som både måste kunna accepteras och respekteras i ett demokratiskt samhälle. Att använda våldsargument, glorifiera våldsanvändning och återinförande av dödsstraff och politiskt våld är defintivt inte det.

Därför blir jag både rädd och förbannad när socialdemkraterna i Linköping (se artikel i Corren) använder musik med som undrar om du "vill skära dem i bitar" eller propagerar för att sätta upp galgar på stora torg. Här har man gått för långt. Har man dessutom hört artisten i fråga, Mikale Wiehe, tala om sina låtar på den nya skivan är det heller inget snack om att han syftar på just dagens regering i sina låtar. Han säger också att han inte tycker att han varit tillräckligt grov (lyssna bl a på inslag i SR P1: Studio ett). Nu ska inte det här handla om att Mikael Wiehe, han liksom andra ska givetvis ha full rätt att skriva sina texter och tänka och uttrycka det han står för, även om det nästan vänder sig i magen på mig när jag inte kan tolka honom på annat sätt än att jag är en av dessa "tjuvar" som man bör göra processen (handgripligen?) väldigt kort med. Som politiker agerar jag utifrån min övertygelse om vad som är bäst för Sverige och Linköping, likväl som jag faktiskt utgår från att politiskt aktiva i andra partier gör samma sak. Vi är inte övereens om hur saker ska göras men en grundläggande för att politiker agerar i enlighet med det som de tror är bäst för samhället tycker jag man kan kräva. Allt annat är ett hån mot alla de människor som lägger flera timmar av sin fritid på att demokratiskt styra och utveckla Linköping och Sverige.

Det som är problemet är att det socialdemokratiska partiet använder denna typ av argument och uttryck i sin valkampanj. Tyvärr är det inte heller första gången, förra valet delade LO och SSU ut skräckserier som hävdade att alliansen skulle begå folkmord om vi tog hem valet. Nu vet jag att svenska folket är för inteligent för att köpa denna typ av propaganda men för allas vår skull bör S be om ursäkt och se till att det inte händer igen. Att vi inte är övereens om fördelarna med t ex jobbskatteavdrag och RUT är en något som vi kan tydliggöra och debattera inom vanliga demokratiska former. Det skulle vara en vinst för hela Sverige oavsett utfallet i valet i september.