Några funderinger efter några veckor i grannlandet i väster.

Jag har under några veckor nu vistats i Stavanger (som var europeisk kulturhuvudstad 2008). Nu har inte mitt primära syfte med vistelsen här varit att kolla in kultur- och fritidspolitik utan snarer att hålla mina kunskaper i praktiskt sjuksköterskearbete uppdaterat. Men för den skull har jag inte kunnat låta bli att kolla runt lite, syns det i på en stad att den varit kulturhuvudstad för ett par år sedan, eller var det bara något som varade under det året?

Tja, som gäst i staden under några veckor ska jag väl inte säga att det är helt uppenbart att det är en föredetta kulturhuvudstad man är i. I och för sig så syns kultur lite här och var som känns som den är av nyare datum, en del skulpturer, många musèer o s v. Men det som jag tycker är tydligast är att det är en stad där många kulturer finns samtidigt, kryssningsfartyg som ligger för en dag eller två med turister från hela världen, folk från hela europa som är här för att jobba. Ett par djupdyk har jag hunnit med. Dels stadsmusèet med en liten men fin utställning över stadens historia från stenålder till oljestad, något som gav mig som besökare en snabb historielektion i Stavangers utveckling och kanske något som Linköping skulle kunna inspireras av. Sedan kulturhuset, det känns faktiskt som en pärla. Liggandes mitt centrum finns här inrymt bibliotek, kaffè, konsthall, musikaffär och bio (och då är det inte kommunal bio som annars tydligen är ganska vanligt i Norge utan SF) Man kan ju tycka vad man vill om att SF med sitt filmmonopol i Sverige sprider sig till Norge men det intressant att se hur kommunala kulturverksamhet kan samexistera i samma hus. Där tror jag vi har en del att lära i Linköping. Till sist en liten extra stjärna till biblioteket med dess service inriktade personal som både svarade på nyfikna frågor om organistation, blev lite förvåndade över att bokbussen i Linköping är det filialbibliotek som har flest utlån (bokbussen i Stavanger gick tydligen i graven för några år sedan bl a p g a få utlån) och slutliggen snabbt hjälpte mig tillrätta och försåg mig med lånekort så att ja kan fräscha upp norskan.