Centerpolitik för hela Linköpings kommun

Att Linköping består av både stad, landbyggd och mindre samhällen är knappast någon nyhet. Att Centerpartiet står för en politik som gör det möjligt att bo och leva i hela kommunen är inte heller någon nyhet. Partikamraterna Robert Petersson och Gösta Gustvasson har båda nyligen bloggat om en del av vår politik för hela Linköping. Nytt för det här valet är dock att Socialdemokraterna menar att Centerpartiet har svikit landsbyggden. För det första lite farsinerande att S bryr sig mer om andra partiers politik än sin egen så här i valtider. Jag tog mig därför friheten att läsa igenom sossarnas Linköpingsprogram, jag hittade ordet landsbygd en gång (i samband med kollektivtrafik). I Centerpartiets motsvarighet hittar jag det 10 gånger. Vem tycker du tar fajten för hela Linköping?

Otydliga besked från oppositionen?

Tills nu har S i Linköping hävdat med nit och emfas att de går till val som ett eget parti och att de därför inte behövt svara för någon uppgörelse med V och MP kring de mest grundläggande frågorna som om kommunalskatten ska höjas och i så fall med hur mycket, var och hur det ska byggas i Linköping m m. Jag blev därför lite förvånad när jag såg den här affischen på väg hem från Norrköping.

Har de rödgröna plötsligt ändrat sig, det är väl i så fall hög tid att ge väljarna besked om vad som väntar väljarna om vi får ett rödgrönt Linköping, eller är det bara ett utslag av falsk marknadföring?

Linköping växer

Linköping fortsätter att växa och har gjort det även under den svåraste internationella finanskrisen sedan 30 talet, det är imponerande och ett gott betyg till Centerparitet och övriga allianspartier som styrt Linköping under de senaste 4 åren. Jag hoppas verkligen många nya människor även i fortsättningen vill flytta till Linköping men då måste vi samtidigt tänka till om hur vi vill att Linköping ska se ut och fungera som en större stad. Ur mitt perspektiv som ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden yttrar jag och nämnden mig återkommande över nya planer på byggande ur ett byggnads antikvariskt perspektiv. Låter kanske inte så kul, men dessa ärenden är bland de mest intressanta handlingar som finns att läsa. Väl underbyggda och som inflyttad Linköpingsbo får man en fantastisk historielektion om miljöer i Linköping. Att kultur-och fritidsnämnden ska fortsätta granska och yttra sig över nya planer ur vårt kulturuhistoriska perspektiv ser jag som en självklarhet men vi måste också i kommunen ta ett större grepp på frågan; hur ska Linköping se ut i framtiden?

Centerparitet har många idéer på området, en del av dem hittar du på Muharrem:s blogg, fler hittar du i vårt valmanifest, men vi måste också ta ett större grepp på frågan där kommunen lägger fast hur vi vill bevara och utveckla Linköping och arkitekturen i Linköping så att vi både kan se och ta del av vår historia samtidigt som vi får en modern och miljösmart kommun att bo i. Kanske dags för ett arkitekturpolitiskt program så att alla som vill bygga i Linköping vet vilka krav som ställs både ur funktion och bevarande perspektiv.

Konst i fler Linköpingsbors vardag

Idag var det dags för första kultur- och fritidsnämnden efter en välbehövlig semester, kul att komma igång med nämnd arbetet igen och särskillt kul att vi idag tog ett beslut som innebär att fler Linköpingsbor får närmare till konst i sin vardag. Nämnden köper varje år in konst som först visas på Passagen och sedan, utifrån önskemål från kommunala verksamheter placeras ut på t ex skolor och äldreboenden. Fram till nu så har det bara varit kommunalt drivan enheter som kunnat få låna konst. Märkligt och inte så rättvist. Meningen är ju att konsten som vi köper in ska komma Linköpingsborna till del, och då ska det inte spela någon roll om äldreboendet man bor på drivs av en kommunal enhet eller en privat utförare eller om man går på en friskola eller en kommunal skola. Därför känns det bra att vi rättat till detta idag så att alla Linköpingsbor får samma möjlighet att ta del av konsten som köps in.

Regional integritetsombudsman

Rätten till ett privatliv är en självklarhet för oss alla. Eller borde i vart fall vara det, men idag blir det vanligare och vanligare att det vi gör som privatpersoner samlasin, lagras, registreras och spridsvidare. En del av denna utveckling hänger ihop med utvecklingen av nätet och annan elektronisk teknik. Det har helt enkelt blivit så mycket lättare att samla in och hålla ordning på information. I vissa situationer är det också mycket bra att information om oss är lätt åtkomlig, skulle jag t ex bli svårt sjuk är det en stor fördel för mig att sjukvårdspersonalen kan komma åt information som finns i min journal oavsett om jag tidigare har varit hos läkaren i Linköping eller i Kisa och just nu råkar behöva vård i Norrköping. Information i journaler inom sjukvården är också exempel på data som är väl kontrollerad vad gäller hur den används och vem som kan få tillgång till den och jag kan faktiskt själv bestämma om läkaren som jag är hos får ta del av information som andra skrivit i min journal. Tyvärr är det inte alltid så med den information som samlas in och det är det som är så fel. Alla har rätt till ett privatliv och vi ska inte behöva motivera varför vi inte vill att vissa uppgifter ska samlas in eller vidarebefodras. Ytterst handlar de här frågorna om riktigt tunga demokratiska frågor, grundläggande mänskliga rättigheter som yttrandefrihet, meddelarfirhet och åsiktsfrihet. Centerparitet i Östergötland har idag presenterat ett integritetsmanifest  som tydligt sätter fokus på dessa frågor och på som jag tycker ett bra sätt bryter ner det som många av oss upplever som komplesserade och tunga frågor till handfast politik visar på kopplingen till enkla vardagsfrågor.

Kan vi börja debattera politik nu?

Valkampanjandet är igång på riktigt, tyvärr har det redan hunnit komma smolk i debattbägaren. LO lanserade i går en utpräglat negativ kampanj där men affischerar med ett antal ministrars ansikten upp och ner och till skriver dem tillmälen som dumsnålt, dunderdumt och liknande. Att LO inte gillar en del av regeringens politik kan jag leva med (även om det förvånar mig att inte fler LO-medlemmar reagerar på att deras medlemsavgifter går till att stötta ett enskilt parit men det är ju deras sak att bestämma om), det jag inte förstår är varför LO känner sig tvingade till negativt kampanjande, tror de inte på sina egna idéer, de har ju tagit fram ett antala varianter med det de anser som rätt förslag med rätt vända ansikten? Idag dundrar Nima Gholam Ali Pour (S) loss om det hon i en första version kallar för "politisk pedofili" [sic]. Varför jo hon är upprörd över att unga CUF:are uttalar sig politiskt och anser att de utnyttjas av Centerpartiet. Personligen tycker jag att Nima Gholam Ali Pours text är ett skrämmande exempel på smutskastning. Jag har läst hela texten och kan inte hitta ett spår av sakpolitisk debatt och de två unga aktiva CUF:are som Nima menar blir exploaterade av Centerparitet väljer hon sedan att "hänga" ut med bild.

Nej sånt här gör mig både arg och ledsen, jag sysslar med politik för att jag vill förändra, utveckla och i grund och botten skapa ett bra samhälle. Jag har idéer om hur det ska göras, det är idéer som inte alla andra partier delar (tyvärr ;-). Det är de idéerna jag vill debattera, diskutera och söka mandat för att få genomföra under de kommande åren. Visst måste jag och andra politiker få tala att vi tyker våra meningsmotståndares idéer är fel. Jag lovar att du någon stans på min blogg hittar inlägg där det framgår med tydlighet att jag tycker att vissa meningsmotståndare (ibland namngivna) har fört fram förslag som jag tycker är bort i tok. Men jag hoppas att de inlägg där du hittar sådant också har ett tydligt fokus på politiken och vad i förslaget eller agernadet som jag tycker är fel. För för mig är det så politk ska bedrivas, med argument som bemöter eller understödjer olika förslag och idéer.

Så nu tycker jag det är dags att vi börjar snacka politik, jag är laddad inför att debatera med de rödgröna om arbetslinje, vikten av ökad företagsamhet i sverig och Linköping, hur Centerpartiets miljöpolitik leder till verklig miljönytta. Jag ser fram emot diskussioner om hur vi kan se till att idéela föreningar i Linköping kan fortsätta skapa bra ungdomsverksamhet, jag diskuterar gärna hur vi blir sveriges idrottskommun 2015 eller för den del hur vi får sveriges bästa bibliotek. Jag slänger mig gärna in i debatter kring kulturpolitik och kan säkert reta någon av mina meningsmotståndare med att föreslå nya driftsformer eller finnansierings sätt för kultur. Jag tror faktiskt att de flesta av oss som håller på med politik i en eller annan form vill att politik ska handla om just våra idéer. Skulle inte alla vi som ser på politik på det här sättet kunna lova att vi håller valkampanjandet rent från negativa kampanjer. Jag tycker i vart fall att Linköpings och Sveriges invånare är värda den respekten.

PS: Nima har idag 18/8 tagit bort sitt inlägg och publicerat en ursäkt och jag tycker att respekten bjuder att det tydliggörs även i detta inlägg, länk till ursäkten hittar du här.

Några funderinger efter några veckor i grannlandet i väster.

Jag har under några veckor nu vistats i Stavanger (som var europeisk kulturhuvudstad 2008). Nu har inte mitt primära syfte med vistelsen här varit att kolla in kultur- och fritidspolitik utan snarer att hålla mina kunskaper i praktiskt sjuksköterskearbete uppdaterat. Men för den skull har jag inte kunnat låta bli att kolla runt lite, syns det i på en stad att den varit kulturhuvudstad för ett par år sedan, eller var det bara något som varade under det året?

Tja, som gäst i staden under några veckor ska jag väl inte säga att det är helt uppenbart att det är en föredetta kulturhuvudstad man är i. I och för sig så syns kultur lite här och var som känns som den är av nyare datum, en del skulpturer, många musèer o s v. Men det som jag tycker är tydligast är att det är en stad där många kulturer finns samtidigt, kryssningsfartyg som ligger för en dag eller två med turister från hela världen, folk från hela europa som är här för att jobba. Ett par djupdyk har jag hunnit med. Dels stadsmusèet med en liten men fin utställning över stadens historia från stenålder till oljestad, något som gav mig som besökare en snabb historielektion i Stavangers utveckling och kanske något som Linköping skulle kunna inspireras av. Sedan kulturhuset, det känns faktiskt som en pärla. Liggandes mitt centrum finns här inrymt bibliotek, kaffè, konsthall, musikaffär och bio (och då är det inte kommunal bio som annars tydligen är ganska vanligt i Norge utan SF) Man kan ju tycka vad man vill om att SF med sitt filmmonopol i Sverige sprider sig till Norge men det intressant att se hur kommunala kulturverksamhet kan samexistera i samma hus. Där tror jag vi har en del att lära i Linköping. Till sist en liten extra stjärna till biblioteket med dess service inriktade personal som både svarade på nyfikna frågor om organistation, blev lite förvåndade över att bokbussen i Linköping är det filialbibliotek som har flest utlån (bokbussen i Stavanger gick tydligen i graven för några år sedan bl a p g a få utlån) och slutliggen snabbt hjälpte mig tillrätta och försåg mig med lånekort så att ja kan fräscha upp norskan.