Några funderinger efter några veckor i grannlandet i väster.

Jag har under några veckor nu vistats i Stavanger (som var europeisk kulturhuvudstad 2008). Nu har inte mitt primära syfte med vistelsen här varit att kolla in kultur- och fritidspolitik utan snarer att hålla mina kunskaper i praktiskt sjuksköterskearbete uppdaterat. Men för den skull har jag inte kunnat låta bli att kolla runt lite, syns det i på en stad att den varit kulturhuvudstad för ett par år sedan, eller var det bara något som varade under det året?

Tja, som gäst i staden under några veckor ska jag väl inte säga att det är helt uppenbart att det är en föredetta kulturhuvudstad man är i. I och för sig så syns kultur lite här och var som känns som den är av nyare datum, en del skulpturer, många musèer o s v. Men det som jag tycker är tydligast är att det är en stad där många kulturer finns samtidigt, kryssningsfartyg som ligger för en dag eller två med turister från hela världen, folk från hela europa som är här för att jobba. Ett par djupdyk har jag hunnit med. Dels stadsmusèet med en liten men fin utställning över stadens historia från stenålder till oljestad, något som gav mig som besökare en snabb historielektion i Stavangers utveckling och kanske något som Linköping skulle kunna inspireras av. Sedan kulturhuset, det känns faktiskt som en pärla. Liggandes mitt centrum finns här inrymt bibliotek, kaffè, konsthall, musikaffär och bio (och då är det inte kommunal bio som annars tydligen är ganska vanligt i Norge utan SF) Man kan ju tycka vad man vill om att SF med sitt filmmonopol i Sverige sprider sig till Norge men det intressant att se hur kommunala kulturverksamhet kan samexistera i samma hus. Där tror jag vi har en del att lära i Linköping. Till sist en liten extra stjärna till biblioteket med dess service inriktade personal som både svarade på nyfikna frågor om organistation, blev lite förvåndade över att bokbussen i Linköping är det filialbibliotek som har flest utlån (bokbussen i Stavanger gick tydligen i graven för några år sedan bl a p g a få utlån) och slutliggen snabbt hjälpte mig tillrätta och försåg mig med lånekort så att ja kan fräscha upp norskan.

Ny simhall, knappast en valvinnare...

Jag kanske ska börja med att fritt citera en rutinerad och klok paritkamrat som sa "simhall det är ingen valvinnare, oavsett vad vi tycker kommer hälften av Linköpingsborna tycka att vi har fel..." Så är det nog men jag har aldrig lockats till politik av flaschiga one-liners eller häftiga provokativa utspel. Det som lockat mig med analys, idéologi och långsiktigthet. I och för sig saker som kan väcka känslor och jag står för de värderingar jag har.

En av de åsikter jag har är att Linköping behöver en simhall även i framtiden. Det har gjort Lärarförbundet irriterade, de menare att det skulle pengarna skulle kunna användas bättre i skolan. Jag förstår att tanken kan väckas, en ny simhall är en mycket stor investering. Jag har tidigare sagt att jag tror att en ny simhall (motsvarande ungefär de funktioner vi har idag men med ett tillägg av en 50 m bassäng vilket innebär att fler kan motions och träningsimma jämfört med idag) innebär en investering på ca 500 milj kr. En kvalificerad gissning och inte en summa som ska ses som skriven i sten. Jag kommenterar det på 24Corren idag.

Mycket pengar? Ja ingen tvekan men det ska också sättas i relation till en avskrivning på kanske 40 år eller att det motsvara ca 2 års driftbudget för kultur- och fritidsnämnden alternativt ungefär en 1/4 del av barn- och ungdomsnämndens årsbudget. Så skulle man kunna hålla på länge för att få summan att se stor eller liten ut, men faktum kvarstår det är dyrt att bygga simhallar och jag har från början av denna diskussion försökt vara öppen med det. Det har byggts för många simhallar runt om i landet där kommuninvånarna förespeglats att det skulle kosta betydligt mindre än vad slutnotan blev. Det är en politik som jag inte ställer upp. Jag menar att Linköping behöver en simhall även efter 2015 men vi måste alla vara medvetna om att det innebär en stor investering. Givet vis ska vi göra vad vi kan för att hitta alternativa finniseringar, kanske en OPS-lösning skulle kunna vara ett alternativ? Och givet vis ska vi se till att en simhall byggs kostnadseffektivt och smart. Det är frågor som måste utredas och gör vi det nu så har vi tid på oss att göra förarbetet bra, väntar vi så riskerar vi att hamna i samma situation som Malmö hade för ett tag sedan och stå med en stängd simhall i flera år.

Renovera då, är inte det billigare? Utifrån den infromationen jag har idag så är svaret förmodligen nej. De exempel som jag har sett visar att det är ungefär lika dyrt att bygga att renovera som att bygga nytt och ingen tycks kunna svara på hur länge en renovering håller. Men visst för mig är alternativet inte uteslutet om det visar sig kostandseffektiv och genomförbart, alltså ytterliggare ett skäl att utreda simhallsfrågan ordentligt.

Linköping behöver en ny ridanläggning

Ibland blir man lite förvåndad över hur nyheter blir till. Corren skriver idag om att kommunen prioriterar en ny ridanläggning för att ersätta Ånesta, bra att det blir känt men vi har jobbat med frågan sedan en lång tid tillbaka och nu har vi lagt i en högre växel för det börjar bli bråttom att komma fram med en lösning. Jag och ett antal övriga Centerpartister talade redan den 25/5 om var Centerpartiet i Linköping står i frågan. Nu hoppas jag bara att övriga partier hänger på och förstår vikten av att hitta en snabb och bra lösning på frågan.

Hur blir man inte JO-anmäld?

Israels agerande mot Ships to Gaza väcker anstöt och opinion. Jag vill vara tydlig: Jag anser att Isreal skött det hela fel. Det kan inte vara motiverat att skjuta civila på internationellt vatten. Mycket är ännu oklart om vad som hänt på fartygen. Om det rör sig om ett oerhört flagrant övergrepp och en massaker på oskyldiga civila eller om det i vissa situationer kan finnas acceptabla förklaringar till varför soldater tagit till dödligt våld måste utredas oberoende och objektivt men det är inte detta handlar mer om semantik, faktum kvarstår Isarael har bordat och dödat människor på internationellt vatten och det kan inte vara acceptabelt. Likaså vet vi att Hamas som styr på Gazaremsan står bakom terrorattacker på civila och oskyldiga israeler och mot det måste Israel ha rätt att försvara sig, dock utan att kollektivt bestraffa palistinerna på Gazaremsan. Likaså är det tydligt att aktionen Ships to Gaza mer handlar om att väcka oppinon och kanske även till del provokation mot Israel, hade man varit ute efter att få in så mycket humanitär hjälp som möjligt till Gaza hade man säkert valt en annan väg men att väcka opinion är något som måste vara tillåtet i en demokrati och demokratiska stater kan förväntas kunna hantera provokationer utan att gripa till våld mot civila.

Hur blev allt detta nu intressant ur ett Linköpingsperspektiv och till och med kopplat till kultur- och fritid. Jo någon har valt att uttrycka sin sympati för Ships to Gaza genom att "utsmycka" statyn av Tage Danielsson med en T-shirt som uttrycker sitt stöd för aktionen. Att vem som hellst har rätt att uttrycka sin åsikt i frågan får aldrig i frågasättas men hur ska vi förhålla oss till att man använder offentliga konstverk för att föra fram budskapet.

För något år sedan var det en stor diskussion kring en affisch som togsner på Skylten. Nämnden fick kritik av JO för att den togs ner, anledningen var att det inte fanns ett tydligt regelverk kring när man fick plocka ner affischer som sitter på felställe och innehåller åsikter. Att få kritik av JO tar jag på största allvar och jag har inte för avsikt att samma fel ska göras en gång till. Då är frågan hur vi gör nu. Är det ok att använda våra offentliga konstverk för att föra ut sitt budskap, eller ska budskapet tas bort? Om det ska bort, behöver kommunen då erbjuda en annan plats för att budskapet att anslås? Om det ska sitta kvar hur ställer man sig till upphovsmannens rätt, var det så konstnären tänkte sig sitt verk? Tunga frågor om demokrati och yttrandefrihet som snurra i huvudet på en deltidspolitiker i Linköping.

En bra lagändring

Vet inte om jag ska skriva under som seglare eller som kultur- och fritidspolitiker, men en sak är jag säker på. Jag tycker det är bra att riksdagen ändrat lagen om sjöfylleri. Sjön och båtliv är viktigt för många människor. Jag till hör en av dem som blir lite nojig om jag inte får komma ut och segla under sommaren. I Linköping har vi också, trots att vi ligger mitt på slätten en hel del fritidsbåtstrafik genom kommunen. Då tänker jag givet vis på Göta kanal men också på våra många sjöar och Kinda kanal. Dessa är en fantastisk tillgång för Linköping både ur ett turist och fritidsperspektiv. Tyvärr finns det också problem med sjötrafiken, ett av dessa har varit fylla. Det har varit alldeles för accepterat att man kan kombinera alkohol och framförande av båtar. Därför är det mycket bra att nu polis och kustbevakning ges möjlighet att kontrollera detta utan massa krångel och luddiga regler. Det gör det också lättare för oss som älskar att vara på sjön, vi vet vad som gäller. Är jag skeppare så ska jag vara nykter.

Att många ifrågasätter detta tycker jag är minst sagt konstigt, argumenten emot är lätt bissara, allt från att det borde spela roll var båten framförts. Eller att det ställer mindre krav på reaktionsförmåga att framföra båt än bil för att bilar går fortare. För de som hävdar att det spelar roll var båten framförs undrar jag om man har funderat på vad det kostar att dra ut samhällets resurer på ett räddningsuppdrag när man ställt båten på grund och tar in vatten. Visst risken för en olycka är kanske större om det är många båtar på samma ställe men det kan inte var ett argument för att man ska ta mindre ansvar om man seglar i "lugna vatten".

Hos de som hävdar att farten är lägre undrar jag om de glömt att en båtförare (i vart fall en som visar gott sjömanskap) ska både framföra båten, navigera, hålla uppsikt horrisonten runt och dessutom förhålla sig till annan sjötrafik. Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att köra bil faktiskt är lättare än att framföra en båt säkert. Bilar funkar likadant, gas, broms, koppling, ratt och reglerna är givna och tydligt skyltade och vägen syns tydligt. En båt har generellt sett en gas, broms i egentlig mening finns inte (dock kan backen användas för att kompensera i viss mån) vägen / farleden (om man färdas i den är inte tydlig så du behöver läsa sjökortet samtidigt. Till detta ska läggas att många båtar helt enkelt inte kan göra vissa typer av manövrar eller måste göra kursändringar som kan vara svåra att förutse för annan sjötrafik, är du inte van seglare kan mötet med en kryssande segelbåt vara en skräckupplevelse där båten beter sig tillsynes helt irrationellt. Väjningsreglerna är inte skyltade och varierar beronde på vilket fartyg du möter och var du möter det, du skulle kunna jämföra väjningsreglerna på sjön med om vi hade höger regel för personbilar men inte för lastbilar, förutsatt att du befinner dig på en väg där lastbilen inte kan lämnar företräde, för kan den det så ska den det... Låter enkelt och inget som ställer krav på snabb tanke och reaktionförmåga, eller hur?

Nej jag älskar båtliv, jag uppskattar också att grilla, äta gott på kvällen och njuta ett glas vin men det är helt rimligt att jag tänker mig för så att jag är pigg och nykter nästa dag när det är dags för segling igen, svårare än så är det inte.

Kampidéelogiers baksida

Ibland blir det tydlig. Socialismen även i socialdemokratisk förpackning springer ur en kampideologi, Marxismen, där grupper ställs mot varandra och det handlar om en kamp mellan olika parter. Kampen kan givietvis bedrivas på olika sätt och allt som oftast ska sägas att moderna socialistiska partier gör detta på ett helt ok sätt, där med inte sagt att jag håller med dem, för det gör jag verkligen inte men jag kan ändå respektera deras kamp. Men ett kamp- perspektiv ställer stora krav på självkontroll i dessa organisationer. Att debattera, aggitera, föreslå och genomföra reformer inom demokratiska system är alla exempel på kamp som både måste kunna accepteras och respekteras i ett demokratiskt samhälle. Att använda våldsargument, glorifiera våldsanvändning och återinförande av dödsstraff och politiskt våld är defintivt inte det.

Därför blir jag både rädd och förbannad när socialdemkraterna i Linköping (se artikel i Corren) använder musik med som undrar om du "vill skära dem i bitar" eller propagerar för att sätta upp galgar på stora torg. Här har man gått för långt. Har man dessutom hört artisten i fråga, Mikale Wiehe, tala om sina låtar på den nya skivan är det heller inget snack om att han syftar på just dagens regering i sina låtar. Han säger också att han inte tycker att han varit tillräckligt grov (lyssna bl a på inslag i SR P1: Studio ett). Nu ska inte det här handla om att Mikael Wiehe, han liksom andra ska givetvis ha full rätt att skriva sina texter och tänka och uttrycka det han står för, även om det nästan vänder sig i magen på mig när jag inte kan tolka honom på annat sätt än att jag är en av dessa "tjuvar" som man bör göra processen (handgripligen?) väldigt kort med. Som politiker agerar jag utifrån min övertygelse om vad som är bäst för Sverige och Linköping, likväl som jag faktiskt utgår från att politiskt aktiva i andra partier gör samma sak. Vi är inte övereens om hur saker ska göras men en grundläggande för att politiker agerar i enlighet med det som de tror är bäst för samhället tycker jag man kan kräva. Allt annat är ett hån mot alla de människor som lägger flera timmar av sin fritid på att demokratiskt styra och utveckla Linköping och Sverige.

Det som är problemet är att det socialdemokratiska partiet använder denna typ av argument och uttryck i sin valkampanj. Tyvärr är det inte heller första gången, förra valet delade LO och SSU ut skräckserier som hävdade att alliansen skulle begå folkmord om vi tog hem valet. Nu vet jag att svenska folket är för inteligent för att köpa denna typ av propaganda men för allas vår skull bör S be om ursäkt och se till att det inte händer igen. Att vi inte är övereens om fördelarna med t ex jobbskatteavdrag och RUT är en något som vi kan tydliggöra och debattera inom vanliga demokratiska former. Det skulle vara en vinst för hela Sverige oavsett utfallet i valet i september.

"Har er familj handlat för mycket på avbetalning som det svider att betala flera tusen på varje månad?"

Frågar en lätt uppfodrande röst på tv-reklamen. Undrar om vänsteroppositionen har sett den reklamen. Rapporteringen de sensate veckorna har varit full med vallöften från oppositionen och det känns som 1:a maj toppade med nya löften. Vi har matats med löfte efter löfte som kostar mycket pengar. Inte för att jag är förvånad, valtider innebär alltid en del löften som alla partier försöker förpacka så apptitiligt som möjligt för väljarna, det som brukar kallas valfläsk. I ärlighetetens namn ska jag inte sticka under stol med att mitt eget parti också i bland leverera löften som det luktar valfläsk om. Jag tycker dock vänsteroppositionen verkar satsa på nytt rekord i denna mindre smickrande gren.

För att försöka skapa en överblick så gick jag igenom deras egen gemensamma hemsida för att försöka räkna samman notan som du och jag får betala om oppositionen vinner valet i höst. Det blev en lång lista som jag försökt att rensa från "dubbel löften" d v s när man lovar samma pengar flera gånger eller har packeterat samma löften i flera olika utspel, jag har alltså försökt att räkna lågt och vara snäll i bedömningarna. Jag landade på 128 375 000 000 (128,4 miljarder) det mesta av detta avser 2011 och 2012 och flera av posterna har aviserats att de ska räknas upp under kommande mandatperiod. Till detta kommer höjd a-kassa, sänkt a-kasseavgift, sänkta skatter för flera grupper, fria inträden på musséer och lite annat som jag inte kan beräkna kostanderna för. Det ska sägas att en del av förslagen som t ex sänkta arbetsgivaravgifter är bra. Andra måste vara fruktansvärt underfinnansierade t ex rätten till heltid i kommunerna som man vill finnansiera med 500 miljoner (Linköpings kommuns totala personalkostnader uppgick till 2,2 miljader 2009). Ytterliggare andra rimmar illa med oppositions tidigare ståndpunkter, t ex vill man stoppa in totalt 4,6 miljader i ROT-avdraget under 2011 och 2012, ett avdrag som man sedan tidigare vill avskaffa när konjukturen vänder.

Finnansieringen säger man mycket lite om, vi har hört att inkomsskatten ska höjas och förmögenhetsskatten återinföras och att RUT-avdraget ska avskaffas (märkligt att partierar som använder brösttoner när det gäller jämställdhet vill avskaffa ett system som gett ungefär 11000 nya jobba, de flest till kvinnor samtidigt som man vill öka stödet till traditionellt mansdominerade sektorer genom att bygga ut ROT-avdraget). I övrigt är det ganska tyst om finansieringen. Hörde dock Mona Salin säga något i stil med "det förstår väl alla att man inte kan höja skatterna med 70 miljader i ett svep" i en intervju under 1:a maj. Då återstår frågan hur ska detta finnansieras? Lån? På måndag har vi blivit lovade besked, ska bli mycket intressant att se hur det ska betalas. En sak är dock säker, det är du och jag som kommer att få betala.