Skrämd och förbannad!

Jag tycker inte smuttskastning har med politik att göra och det här inlägget ska inte ses som smuttskastning men när man blir förbannad och tycker på ett annat sätt så måste man tala om det, alltså ett påhopp på den politik som Marita Ulvskog står för och inte på hennes person (eller för den del någon annan). På väg till jobbet i går så satt jag och lyssnade på P1 intervju med Marita Ulvskog. Man kan inte bli mer än beklämd över den totala förvirring som hon verkar representera, hon vill ena gången att EU och parlamentet ska reglera en mängd områden, samtidigt vill hon inte flytta makt till parlamentet. Ärligt talat är det så rörigt att jag inte riktigt hänger med. Känns skönt att vara med i ett parit som är tydliga med vad vi vill att EU ska syssla med och vad EU inte ska syssla med.

Sedan blir jag faktiskt förbannad över den nedvärdering och det osynliggörande av kvinnor och barn som utsätts för det hemska övergreppet som Traficing innebär som Ulvskog står för när hon klumpar ihop dessa människor, som under tvång och ofta med hot och våld tvingas till andra länder för att arbeta som slavar inom prostitution eller andra verksamheter, med människor i andra EU-länder som väljer att åka till ett annat EU-land för att arbeta där. Nej visa lite respekt för så väl de människor som är utsatta för det grovt krimminella brottet Traficing och de människor som väljer att åka till ett annat land för att arbeta. Ingen av dessa grupper mår bra eller blir hjälpta av att klumpas ihop. För mig är det enkelt EU ska motarbeta Traficing gärna med gemensam lagstiftning och samordnade polisinsatser för att förhindra nya offer och hjälpa de som redan drabbats. När det gäller de som väljer att åka till ett annat land för att arbeta så är den fria rörligheten något som vi ska värna. Att människor söker sig frivilligt till Sverige för att arbeta bidrar till vårt samhälle och i långa loppet till att vi kan behålla en god samhällsservice och välfärd.

Klutur- och fritidsnämnden är en rolig nämnd!

Tja, för att uppskatta humorn som ibland förekommer på nämndens sammaträden så måste man kanske, som jag ha en viss typ av "politikerskada". Men det är roligt att få leda en nämnd full av väl insatta politiker som är engagerade och vågar stå upp för, och framföra sina åsikter om stort och smått i nämnden. Det tycker jag leder till en konstruktivt arbetande nämnd. Visst är vi inte alltid övereens, tack och lov för det, annars hade det ju inte spelat någon roll att var vi alla la vår röst i förra valet.

På nämnden i går hade vi en lång och konstruktiv diskussion kring bl a ungdomsverksamheten i Linköping. En del av resultatet av detta referera flera media om (här, här och här). Som vanligt gillar rubriksättarna på tidningarna att signalera ordet nedläggning. Hoppas att det positiva med det är att folk läser och ser vad vi sattsar på också. För jag tycker att en av de viktigaste frågorna när det gäller lovaktiviteter är vad vi gör, inte vad vi inte gör, något som jag tyckte att nämnden förde en bra diskussion kring igår.

Något som tyvärr drunknat lite i media bruset är tanken om tävlingen "bästa ungdomsarrangemang 2009". Här är det egentligen mycket nytt. Tanken är att ungdomar ska kunna skissa på och förelså hur deras "bästa ungdomsarrangemang" ska se ut. Sedan utses två vinnare i kategoriena sport/idrott och kultur. Det är dessa vinnande arrangemang som ska genomföras för ungdomarna i vecka 33 för ungdomar mellan 13-16 år. Här behöver vi hjälp för det är knappast så att nämnden med sin, i dessa sammanhang tämligen höga medelålder kan bidra med ungdomsperspektiv. Så är du själv tillräckligt ung eller känner du några ung personer med idéer, tipsa om tävlingen. Jag gillar upplägget som jag tror dels kan visa att ungas tankar och idéer tas tillvara dels att det faktiskt spelar roll om man framför sina idéer.

Kulturpolitisk debatt på kommunal nivå

Handlar kommunal kulturpolitik bara om att fördela pengar efter gamla invanda mönster? Tja det är väl min omskrivning av Lasse Åboms (Corren) fråga när han "ställde mig mot väggen" i en artikel (tyvärr inte på nätet). Sin vana trogen var Åboms frågeställningar inte fullt så diplomatiskt formulerade, men jag tycker att det var bra frågeställningar och ett bra initiativ att försöka belysa ett område som är svårt att tycka i. För jag kan uppleva att de flesta man möter har åsikter om kultur och kulturpolitik men det är bara en liten grupp. Kultruetablisemanget om man så vill som tycks ha både förmågan att ta sig mandatet att uttala någon typ av riktning i kulturpolitiken. Med all respekt för ämneskunskapen som finns hos många kulturdebattörer så ser jag en fara i att en fråga blir så teknokratiserad, d v s att det är väldigt få som debatterar och beslutar i den och övriga samhällsmedborgare är till freds med den ordningen. Miss förstå mig rätt det är ingen kulturrevolution jag efterlyser. Men jag skulle tycka det var väldigt bra om fler vågade tycka till om kulturen i Linköping skulle se ut. Varför inte ta chansen nu den 25/3 på Passagen.

Biblioteket rör upp känslor

Correns Åsa Christoffersson reagera i sin krönika på förslaget om att inrymma ett medborgarkontor i huvudbibliotekets lokaler. Åsa är riktigt upprörd och kallar det ena förslaget om var medborgarkontoret skulle kunna placeras för ett "riktigt skitförslag". Just ordet skitförslag får stå för Åsa, men hon pekar på en viktigt fråga som jag vet berör många Linköpingsbor, nämligen utfromningen och tillgängligheten till våra bibliotek.

Personligen tycker jag att tanken att samlokalisera ett medborgarkontor med biblioteket inte är så dum. Jag tror att det finns möjlighet till det man skulle kunna kalla synnergieffekter. Jag tolkar också Åsas krönika som så att hon inte är negativ till själva idén utan mer vänder sig mot ett av förslagen till var i biblioteket ett sådant kontor ska ligga.

För egen del har jag inte tagit slutgiltig ställning men efter den information som jag och övriga i Kultur- och Fritidsnämnden fick på vårt möte i torsdags kan jag säga att jag har svårt att se att alternativet som innebär att öppna upp en entré till i biblioteket och flytta om i bokhallen är det bästa. Jag lutar åt att det är klokare att göra förändringar i den nuvarande entrén åt Östgötagatan. Jag vill dock välkomna debatten som starts av Corren. Åsa (så som jag tolkar hennes krönika) och jag kan ha fel. Så tankar för och emot de båda förslagen är välkomna från alla Linköpingsbor som berörs av bibliotekets utformning och som kan få en utökad service genom ett medborgarkontor.

Med kloka tankar från Linköpingsbor och en bra belsyning från kommunens tjänstemän är jag säker på att vi kan hitta en lösning som gör att vårt fina bibliotek kan fortsätta att vara ett välfungerande offentligtrum för kultur- och samhällsfrågor.

Dags att sluta spela hockey på is?

Eller hur kan kultur och fritid bli klimatsmart.

Har varit på konferans i Göteborg ett par dagar. Det har varit mycket givande och jag har fått mycket input på många områden. Ett av passen handlade om klimatfrågan. Visst är det lätt att stoppa huvudet i sanden men det är en fråga som inte löser sig själv och då får man fråga sig vad kan man göra som ordförande i KoF. Inte allt och inget som löser hela problemet, men något. Som att tänka i nya banor, t ex som att fråga sig hur klokt det är att använda energi till att frysa konstis.

Det är kanske dags att sluta spela hockey på is. Nu menar jag inte att vi ska sluta spela ishockey och lära oss alla komplicerade regler i landhockey. Det finns ju syntetis. Så varför inte skippa isagregaten i Cloetta Center. Nu inser jag att LHC kan behöva lite omställningstid. Men för den som tycker det låter helt absurt så ta en titt på hur utvecklingen av konstgräs har sett ut de senaste åren.

Utmaning av biblioteksverksamheten

I maj beslutade vi i fullmäktige att införa utmanar rätt i Linköpingskommun. Debattonen var hög och oppositionen fick det att låta som att domedagen var nära, och jag brer väl också på lite i debatten ibland, men jag tyckte nog att de sakliga argumenten var få från oppositionen då.

Nu har första utmaningen kommit i och den landade på mitt och Kulutur- och Fritidsnämndens bord. Oppositionen genom Mats Johansson (s) dröjer inte med att kritisera och deras negativa inställning är omedelbar. Synd tycker jag, för det är bra att vi tänker nytt kring utförande även på kultursidan. I dag är det få som ifrågasätter att NCC bygger vägar åt vägverket, eller för den delen att en del av våra idrottsanläggningar sköts av privata företag på uppdrag av kommunen. Men börjar man k0mma in på området kultur så blir det direkt liv i luckan. Nu har jag stor förståelse för att det krävs andra förhållanden för att driva en teater eller ett bibliotek än för att bygga en väg, men jag tror att det är viktigt att vi vågar tänka i nya banor för att vi ska få en så bra kultur verksamhet som möjligt, både för oss som nyttjar kultur så väl som för de som skapar den på ett professionellt plan.

För mig är det viktigaste att biblioteksverksamheten i Linköping är av god kvalitet, har hög tillgänglighet och utvecklas positivt. Det finns behov av att stärka samarbetet med t ex skolan och andra delar av samhället, vi måste fundera över hur vi bevarar och utvecklar biblioteken till en fri mötespunkt i samhället så att bibliotek i Linköping är mer än bara utlåning av böcker. Ett arbete som redan är påbörjat och på god väg men som inte får avstanna. Här har vi ett stort politiskt ansvar att driva denna process framåt. Vem som sedan skall utföra verksamheten är för mig underordnad så länge det sker på ett effektivt sätt där våra skattepengar utnyttjas på bästa sätt.

Om Svenska boklån AB eller någon håller måtten återstår att se. Jag har inte hunnit sätta mig in i deras förslag och kommunens tjänstemänn har inte heller haft möjlighet att titta på ärendet så jag vill idag inte säga mer än att det är positivt att flera aktörer engagerar sig och bidrar till debatten om hur vi utvecklar och driver biblioteken framåt. Synd bara att oppositionen inte vill vara med på det tåget utan ryggmärgsmässigt säger nej till allt som är nytt.

Rösta nej till FRA-lagen

Även om jag har små förhoppningar om att det ska göra någon skillnad så vill jag ändå vara tydlig med vad jag tycker i frågan om att ge FRA möjlighet att avlyssna data och teletrafik. Jag tycker det är ett mycket dåligt förslag och som enskild paritmedlem har jag ställt ett medlemsinitiativ till vår riksdagsgrupp med en rad frågor och en vädjan om att de ska ta mod till sig och sätta stopp för regeringens förslag. För den som vill veta vad jag frågat riskdagsledmöterna så finns initiativet bifogat nedan.

Medlemsinitiativ ställt till Centerpartiets
riksdagsgrupp

In för den kommande omröstningen om FRA:s möjlighet
till ökad avlyssning av data och teletrafik, proposition 2006/07:63, vill jah
här med väcka ett medlemsinitiativ till riksdagsgruppen.

Det är
med stor oro som vi ser hur Riksdagen är på väg att ge FRA möjlighet avlyssna
all data och teletrafik som går utanför Sveriges gränser. Motivet sägs vara för
att motverka terrorism och grov internationell brottslighet. Syften som är mer
än lov värda att kämpa för. Frågan är dock hur man skall gå till väga för att
bekämpa terrorism och grov brottslighet. Vilka medel skall vara tillåtna och
tänkbara och i vilka sammanhang dessa ska få användas och av vem?

Att staten har möjlighet att med tvångsmedel förhindra och spana
mot misstänkta personer är för mig något naturligt, så länge det sker inom ett
system som kan kontrolleras och där enskilda individer har möjlighet att få en
rättssäker prövning. Den nu föreslagna lagen om FRA:s möjlighet att avlyssna
data och teletrafik innebär att man frångår en rad som jag ser det, orubbliga
grundläggande rättigheter och den gör våld på den personliga integriteten av
sällan skådat slag och i sådan omfattning att det är svårt att för gemen man se
konsekvenserna, där av får man också förmoda den relativa tystnad från den breda
allmänheten kring förslaget. Så som jag uppfattat det innebär förslaget att all
data och teletrafik som passera Sveriges gränser skall få avlyssnas av FRA,
oavsett vem som sänder det eller när det sänds. Det innebär defakto att i
princip all e-post som skickas kan avlyssnas/läsas då e-post ofta går via
servrar i andra länder än i Sverige. För att ställa detta i proportion
till vardagen i övrigt kan nämnas att för att få granska ett brev i Sverige idag
krävs en stor process där den vars brev granskas har möjlighet att klaga och få
sin sak prövad i flera instanser och även kan ha rätt till skadestånd om någon
skulle brustit i sin tjänsteutövning. Då skall också hållas i minne att
granskning av ett brev bara kan komma ifråga om någon är misstänkt för ett brott
eller t ex avtjänar ett straff för ett brott. FRA-lagen innebär att vilket
e-post meddelande som helst kan granskas utan vare sig prövning eller misstanke.
Lagen väcker också en lång rad andra frågor, dels praktiska hur ska
överskottsinformation hanteras? Vem får del av informationen, vi har sett
skrämmande exempel på hur andra stater, t ex USA på mycket lösa grunder
frihetsberövar personer under långa tider utan möjlighet till prövning i normal
domstol eller deporterar människor till länder där de utsätts för tortyr. Man
måste också beakta fenomenet ”sista vagnen på tåget”, d v s när man börjar att
göra avkall på tidigare grundläggande rättigheter, t ex avlyssna icke
misstänkta, så kommer någon annan grundläggande samhällsprincip att vara den som
man är beredd att kompromissa om, d v s bli den sista vagnen på tåget.

Jag vill därför att riksdagsgruppen besvara följande
frågor:

Hur motiverar riskdagsgruppen en sådan inskränkning av den
personliga integriteten som FRA-lagen innebär?

Vilket är nästa
grundläggande samhällsprincip i förhållande till personlig integritet som
riksdagsgruppen är beredd att kompromissa bort?

Är riksdagsgruppen
beredd att medverka till fler händelser av den typ som de två Egyptier som
avvisades till tortyr i Egypten från Sverige med hjälp av CIA? Om inte hur
garanterar riksdagsgruppen att information från en ny FRA-lag inte kommer att
bidra till detta?
För mig är den personliga integriteten en grundbult
i vår demokrati som måste värnas även om priset ibland kan tyckas högt, för utan
den så rämnar vår demokrati. Jag ser det därför inte som förenligt vare sig med
grundläggande demokratiska värderingar eller Centerpartiets politik att rösta
för FRA-lagen och ber därför riskdagsgruppen visa mod och stå upp för demokratin
genom att rösta nej till FRA-lagen. Finns det behov ökat skydd av rikets
säkerhet är jag övertygade om att kloka politiker och kunniga tjänstemän kan ta
fram nya förslag som garanterar så väl den enskilda individens integritet som
samhällets behov av skydds och tvångsåtgärder mot misstänkta.

Det ska bli intressant att se svaren.