Att få alla sina behov tillgodosedda utan att man själv behöver göra något kan vi nog alla dröma om ibland, och under en semester så kan det ju vara precis vad man behöver för att vila upp sig. Att ha det så under en längre tid tror jag att många av oss skulle tycka verka tråkigt, det skulle ju innebära en total avsaknad av variation i livet. Man kan ju lägga till att forskning visar att människor som inte får möjlighet att använda sin förmågor också tappar dem, inom det område jag jobbar professionellt med kallar vi det ibland för hospitalisering.

Med det för ögonen kan man ju fundera över vad som händer med oss när vänsterkartellen vill bygga bort allt vad egenansvar heter genom att samhället i varje given situation ska ta hand om oss. För mig är det självklart att samhället ska stå för en grundtrygghet men utan att vår egen initativförmåga kvävs. Därför är det intressant att ta del av IAF:s rapport om vad som händer med folk som blir utförsäkrade från A-kassan.

Muharrem bloggar också om rapporten, hans post hittar du här.

Tankar kring, ansvar, brott och psykiatri.

Under senare år har det av och till varit mycket skriverier om psykiatri och rättspsykiatri, ofta när något tragiskt har inträffat. Personligen tror jag det i grund och botten är positivt att mer ljus hamnar på psykiatrin som på många områden har varit eftersatt. Men eftersom jag själv jobbar inom området så känner jag ibland att debatten blir lite väl skev, allt förmånga pekar ut människor med psykiskafunktionshinder som en grupp som samhället behöver skydda sig ifrån. Det kan då vara intressant att vet att kriminalitet är betydligt ovanligare bland personer med schizofreni än om man jämför med en "normalpopulation". Även om mycket behöver förändras kring hur så väl psykiatrin som rättspsykiatrin arbeter så är det också intressant och viktigt att fundera över inom vilka ramar framförallt rättspsykiatrin har satts att verka inom. Maciej Zaremba har på DN:s kultursidor skrivit om detta i en artikelserie. Som jag tycker välskrivet och mycket tänkvärt, där han pekar på en rad problem som vi som arbetar professionellt inom området så väl som kanske främst ansvariga politiker bör fundera över. Läs gärna artiklarna här, här, här, här, här och här.

Vem ska ansvara för skolan?

Idag är så väl grundskola som gymnasium kommunalafrågor, och att det ska finnas en stor lokal förankring i våra skolor tror jag är ett måste för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. Förutsättningarna för undervisning ser olika ut på olika ställen i landet så att, som folkpartiet vill, förstatliga hela den svenska skolan det tror jag inte på. Däremot måste vi våga börja fundera på om det alltid är kommunerna som är rätt "nivå" för att ansavar för våra skolor. Som aktiv skolpolitiker i en kommun ser man ibland att det finns luckor i skolorganisationen som jag tror skulle kunna fyllas igen bättre om man t ex lät en region ta ansvar för skolan.

Jag har tidigare föreslagit att Centerpartiet borde utreda frågan. Nu är det ju så, som den med lite inblick i Centerpartiet vet, att föreslå att flytta ansvar från kommunen är lite som att svära i kyrkan inom Centerpartiet. Som federalist tycker jag dock att vi måste våga ifråga sätta gamla sanningar kring vem som ska ansvara för vad. Det kan innebära att ansvar kan och ska flyttas såväl till mer lokala nivåre som mer centrala nivåer. Det som måste vara avgörande för vilken "maktnivå" som ska vara ansvarig måste vara att uppgiften, i det här fallet grundläggande utbildning, kan lösas på bästa sätt.

Utifrån dessa tankar är det intressant att se att frågan även belysts under den intesiva politikerveckan i Almedalen. SACO:s Gunnar Wetterberg föreslår där ganska drastiska förändringar inom den svenska gymnasieskolan. Läs mer om hans förlsag här. Även om jag inte håller med om allt som Wetterberg föreslår så sätter han fingret på en rad viktiga frågor som måste lösas för att den svenska gymnasieskolan ska bli en skola med god kvalite. Något som jag tycker Centerpartiets partistyrelse kan titta lite på när de inför nästa stämma, eller för min del gärna tidigare, funderar på vem som ska vara huvudman för den svenska grund- och gymnasieskolan.

Intressant läsning i Aftonbladet.

Det är sällan jag läser aftonbladet, tycker oftast att det mesta handlar om så kallade nyheter som skapats av något produktionsbolag, typ bigbrother... Men när man jobbar natt så hinner man läsa ibland. Hittade följande intressanta debattartikel i aftonbladet som Kent Eriksson skrivit, den finns också på webben så det går bra att läsa här. Hans kritik kan sammanfattas som följer:

• Sveriger har ingen författningsdomstol, vilket får till följd att så väl riksdag som regering bl a kan vältra över kostander och uppgifter på t ex kommunerna.
• Utnämingsmakten används för att hitta lämpliga reträttposter för främst f d socialdemokratiska politiker.
• Nästan alla myndigheter (och de är många) ansvara mot regeringen, vilket gör dem ofria i sin roll mot regeringen.
• Statsministern och därmed regeringen behöver inte ha något aktivt stöd av riksdagen, bara ett "tyst godkännande".
• Sverige har en stor andel riksdagsledamöter per invånare.

Jag vill nog hålla med Eriksson på samtliga punkter, när det gäller frågan om antalet riksdagsledamöter så vill jag dock betona att för mig är en minskning av antalet riksdagsledamöter sammankopplat med strakare regioner och kommuner med mer att säga till om.