Kollektivavtal eller lagstiftning?

LO kör just nu en tämligen hetsk kampanj, vill man vara lite sarkastisk kan man fråga sig om syftet är att förtydliga hur hemska alla företagare är eller om syftet är att tala om hur viktigt LO tycker kollektivavtal är. Även om jag tycker att kampanjen är sned så utgår jag från det senare och jag kan också förstå varför LO vill driva på kollektivavtalen, det är ju deras levebröd.

Själv tycker jag att kollektivavtalen innehåller både plus och minus. Ibland så tycker jag att fackförbund verkar skrika på kollektivavtal mer för sin egen skull än för de arbetstagare det gäller, det mest skrämande exemplet är väl Vaxholm och skolbygget där. Samtidigt har vi idag ingen lag som reglerar minimilöner och en hel del försäkringar på arbetsmarknaden, kollektivavtalen har därför bidragit med trygghet för många svenska anställda. För många så väl anställda som företag tror jag att kollektivavtal uppfattas som ett smidigt system att hantera anställningar på.

Det jag tycker är viktigt att komma ihåg är att det rör sig om just avtal som ingås mellan två parter, arbetsgivare och fack. Väljer man en sådan lösning så innebär det att vi som politiker inte ska lägga oss i om dessa avtal tecknas det är något som ska lösas av arbetsmarknadens parter. Man måste inse att kollektivavtal inte passar alla arbetstager eller företag. Att som t ex kommun begära kollektivavtal vid upphandling innebär då att vi sätter marknadens parter ur spel och hindrar vissa företag att lägga anbud, kommunen är vid en upphandling ingen arbetsgivare.

Problemen börjar när s-regeringen inte kan hålla i sär sitt parti från LO-facken och avtal från lag. Exemplena på detta problem har blivit fler med tiden. S kräver kollektivavtal vid offentliga upphandlingar, arbetslösa hotas med indragen a-kassa om de inte demosterar för kollektivavtal och nu senast: Arbetslivsminister Hans Karlsson vägra besöka företag som inte har kollektivavtal. Föga förvånande tycker jag men mycket problematiskt. Hans Karlsson är faktiskt ansvarig minister för det svenska arbetslivet. Ett område där det folk både arbetar och driver företag så väl med som utan kollektivavtal. Att då blunda och inte våga se delar av detta "arbetsliv" bara för att Hans Karlsson personligen tycker kollektivavtal är den bästa lösningen är oansvarig. Man måste fråga sig vad är han rädd för? Att se att en del verksamheter fungerar alldelse utmärkt även utan kollektivavtal?

Nej sätt ned foten och bestäm er i S, antingen gör man politik av det hela och lagstiftar, då kan också kraven och vilkoren i lagen påverkas genom demokratiska val, eller så låter man det hela skötas av arbetsmarknadens parter utan otillbörliga påtryckningar från politiskt håll. Själv tror jag på den enskildes förmåga att ta ställning till vad som är acceptabla vilkor för just honom/henne och som stöd på vägen till detta beslut kan samarbete inom ett fack vara en väg.