Kummunpolitiskt byråkratkrångel...
Drog en ny lärdom under dagens möte med vår grupp av kommunpolitiska förtroendevalda. Vi kunde konstatera att det faktiskt gått ganska bra för Linköping ekonomiskt, till och med så bra att det blir ett litet överskott från förra året. Då känns det ju naturligt att dessa pengar går tillbaka till skattebetalarna i en eller annan form, men det är här kruxet kommer in.
För något år sedan så ändrade staten i kommunallagen så att kommunerna fick minder rörelseutrymme vad gäller hur ekonomin ska hanteras. Intentionen var kanske god, då syftet var att sätta press på kommuner att inte gå med underskott år efter år. Därför är det numera förbjudet för kommuner att göra något som "påverkar ekonomin bakåt i tiden". Jag antar att tanken från början var att man inte skulle kunna trolla bort ett ekonomiskt underskott i kommunerna. (Man kan ju tillägga att det brukar vara ungefär vad regeringen gör med pensionskostnaderan för att klara budgettaket.)
Nu visar det sig att detta även gäller positiva resultat för kommunen. Vi kan alltså inte använda det pengar som blev över från förra året, utan att krångla med massa kryphål. I stället ska pengarna läggas till kommunenskapital. Jag passade därför på att fråga Roland Larsson (som jag uppfattar som oerhört kunnig på detta område) när kommunen kan använda sitt egna kapital. Svaret var att ska man hålla sig strikt till lagen så kan vi aldrig det.
Linköpingsbornas pengar ska alltså ligga inlåsta för all evighet för att den kommunala verksamheten lyckades bättre med att hushålla med pengarna än vad vi kunde förutse när budgeten lades fast. Mycket märkligt tycker jag, en kommun som sköter sin ekonomi bord ju få uppmuntras inte bestaffas. Nästan så man har lust att slänga fram den hederligga politikerklychan: Här behövs en lagändring.
3 kommentarer:
Visst är det fånigt med stelbenta regler som rent av motverkar sitt eget syfte. Men vad är problemet. Ingen kommer att ställa Linköpings politiker till svars för att dom använder Linköpingsbornas skattemedel på ett förnuftigt sätt. Skulle ändå någon komma på iden att ställa till svars så blir förmodligen uppmärksamheten bättre och roligare än om vi lägger arbete på att förändra lagstiftningen. Själva diskussionen framstår ju som ökentorr.
Kan hålla med om att själva problemt i realiteten blir litet men jag irriterar mig nog mest på att vi i det här landet skapar så många regler och regleringar som får absurda effekter.
Nu tror jag att regler behövs för att samhället ska fungera men om vi har en massa regleringar som får absuda effekter. I det här fallet så till den grad att vi mer eller mindre bestämmer oss för att "ingen" kommer att ifrågasätta att man bryter mot dem så leder det till som jag ser det en "regelinfaltion". Vilken är då nästa lag som är så fånig att man kan bryta mot den och vem ska bestämma vilka lagar det är ok att strunta i. Jag tror på parlamentarisk demokrati som styrmedel för vårt samhälle men då måste vi också fundera på hur respekten för de lagar och regler som stiftas upprätthålls.
"Regelinfletion" var namnet. Du har helt rätt i att det är ett problem när vi har en massa regler som får absurda effekter. I bland är det lagar som framstår som absurda. Ibland är det programskrifter och i bland är det policydokument som innehåller så mycket detaljregleringar att livet skulle kännas lättare om detaljregleringarna inte fanns. Tyvärr ägnar vi politiker alldeles för mycket tid till att fundera över om vi inte kan formulera oss på annat sätt men lika mångordigt när vi egentligen borde se detta som obsolet handling.
Skicka en kommentar