Sverige behöver en ny arbetsmarknadspolitik.

Vänsterkartellen brukar retoriskt undra varför vi vill göra om den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det är ju tydligt att Persson och kompani tycker att det är bekvämt med ett AMS som räknar arbetslöshet lite som det passar regeringen i stället för att matcha arbetssökande mot jobb.

För den som tvekar om behovet att göra något åt arbetsmarknadspolitiken vill jag bara visa på två exempel från morgonens nyhetsrapportering. På ekot deklarerar Bylund (AMS chef) stolt att varje byggnadsarbetare ska kompetensutvecklas eller matchas mot ett nytt jobb, här accepteras ingen arbetslöshet inte. Gott så men när han får en fråga om andra yrken, t ex sådana som kräver en akademisk utbildning då konstaterar han helt kort att den kompetensen har inte AMS... Inte ett ord om att AMS kanske borde skaffa sig den kompetensen.

Exempel två, hämtar jag från Corren, som berättar om frisören som är anställd på halvtid och som vill fortsätta jobba, om möjligt mer om jag tolkar artikeln rätt. Samtidigt vill hennes arbetsgivare ha henne kvar men kan inte p g a sin ekonomi öka anställningen till helttid. Nu tvingas hon säga upp säg för att stämpla på helttid i tre månader samtidigit som hon ska söka jobb som inte finns. Efter tre månader kan hon sedan åter anställas av sin gamla arbetsgivare som vill ha henne kvar hela tiden. Kontentan blir en arbetsgivare som måste tacka nej till kunder, en frisör som tvingas gå hemma i stället för att jobba, ett samhälle som missar skatteintäkter och en a-kassa som får stå för hela i stället för halva månadsförsörjningen. Men alla ska med...