Det vore väl en överdrift att påstå att jag är någon sportfantast men vinter OS har i vart fall inte gått mig helt obemärkt förbi. Själv tycker jag nog att den svenska hockeyn (tjejerna alltså) varit den största prestationen så här långt och än är ju inte deras medalj jakt över...

Dam krononrna har ju också med rätta fått uppmärksamhet och hyllningar sedan de slog USA i går. Så långt är ju allt gott och väl men när man börjar läsa lite nogrannare i hyllningstexterna så blir jag lite fundersam. Ilband tycker jag att ett gammalt och unket manschauvenistiskt perspektiv lyser igenom. Eller varför väljer man som i Corren (18/2) att beskriva Kim Martin som den "lilla mysiga målvakten", eller när Correns sportchef Jerrvång deklarera "Trodde väl aldrig att jag skulle få sån puls under en damhockeymatch".

Även om den bild som man får av Kim Martin i olika intervjuer är bilden av en trevlig tjej så vet jag inte om min bild av liten och mysig är den av en vältränad 19 åring på 167 cm. För mig känns det mer som att man vill lägga på en förutbestämd mall på "våra" hockeytjejer. Är det så att eftersom tjejerna är framgångsrika så måste de passas in i samhällets mall av framgångsrika, men inte för utmanande tjejer för att inte några andra tjejer ska få idéer om hur saker och ting skulle kunna vara. Idag är vi många som gäran talar om feminism och vikten av jämstäldhet men ibland undrar jag hur långt vi kommit när man läser sådant här. Nej jag tycker helt enkelt att vi bara ska erkänna att hockeytjejerna är förbaskat bra på det de gör och det är spännande att titta på. Och så får vi hoppas på att det räcker hela vägen i finalen.

Tipset till Corren blir: kanske dags att satsa på en feministisk granskning av sina sport sidor vid sidan om den traditionella korrekturläsningen.