En nämndpolitiker funderar...

Jag blev i för ett litet tag sedan uppmärksammad på ett brev som ställts till bildningsnämnden i Linköping (den nämnd som hanterar gymnasieskola). Eftersom det inte var ställt till den nämnd som jag sitter i tänkte jag väl inte så mycket på det men sedan har både Corren och Linköpings Tidning haft artiklar om brevet och efter ett tag började jag fundera lite.

I korthet går brevet ut på att lärare på gymnasieskolan är oroliga/missnöjda med att det finns grundskoleelever på Berzelius skolan. Något som det har funnit under ett antal år och som vi i barn och ungdomsnämnden slogfast att vi skulle fortsätta med för ett tag sedan. Det är väl igentligen inte sakfrågan som fått mig att fundera så mycket. Att det finns olika åsikter om det är bra eller inte med att ha grund- och gymnasielever på samma skola kan jag förstå, även om de signaler jag har fått mig till del från grundskoleperspektivet är att det har fungerat bra. Berzan är en av de grundskolor med högstsöktryck som vi har i kommunen.

Nej snarer så är det det faktum att brevet skrivits anonymt som fått mig att fundera. Varför tar man sig tid att framföra sin oro och funderingar genom ett brev men utan att underteckna det. Är man orolig för att det ska följa surt efter om man framför kritik? Jag hoppas inte det men kanske är det så. Helt plötsligt känns den diskussion, om vad och hur mycket vi skulle behandal "Linköpingskommun som arbetsgivar" i vår valplatform, som några av oss centerpolitiker förde i kretsstyrelsen i förra veckan mycket angelägen. Vid diskussionen ska jag erkänna att jag inte såg det hela som en stor fråga, främst efter som jag inte upplevt det som ett problem. Men är det så att anställda i kommunen inte vågar framföra sina synpunkter till oss politikter så är det hög tid att prioritera upp frågan.

Givetvis är det så att det inte alltid är möjligt att tillgodo se allas synpunkter och önskemål, men har man inte fått del av dem så har man ju missat en potensiell förbättrings möjlighet. Som centerpartist sätter jag den enskilda människan framför systemet och vi måste ha ett system som tillåter och stimulerar människor att framföra sina åsikter. I det här fallet är systemet Linköpingskommun. Åter stå och se om detta är en engångsföretelse eller om fler har upplevet samma sak i systemet, i så fall behöver vi nog förändra systemet.