Den statliga matavgiftsutredningen eller varför det är dags att byta konstitution...

Nu har staten tänkt, igen... Den här gången ska, om utredarna får som de vill, kostnaden för mat till äldre regleras. Tidigare har staten tänkt om maxtaxor i både äldreomsorgen och barnomsorgen. Vist är det behjärtansvärda frågor som berörs. Jag tycker att alla i det här landet borde kunna få äta sig mätta utan att behöva ruinera sig, alla gamla och sjuka med behov ska få ett bra omhändertagande av hemtjänst eller på ett boende som kan möta deras behov och vi behöver en väl utbyggd och lätt tillgänglig barnomsorg och förskola. Men förutsättningarna för hur den här verksamheten ska bedrivas varierar över landet. Det säger sig självt att en hemtjänstorganisation som passar där det kanske är 300 meter mellan de som behöver hjälp inte ser lika dan ut som en där det är 2 mil mellan de som behöver hjälpen. Lika så kan annat än geografi spela in t ex kultur. Hur tar man bäst hänsyn till dessa lokala variationer? Jag är övertygad om att svaret är att frågor ska lösas och beslutas så nära/lokalt som det är möjligt.

Varför går inte sossarna fram med dessa vallöften i respektive kommunalval? Det är ju där frågan rimligen borde avgöras. Om jag får spekulera så är det för att (s) tror mer på system än människan och därför vill man inte överge systemet (i form av partiet) till förmån för människan (i form av lokalpolitikern). Nu ska i ärlighetens namn framhållas att det långt i från bara är (s) som gillar att göra rikspolitk av kommunalafrågor, även om jag tycker att de är svenska mästare i grenen.

Varför upprepar sig då möstret hela tiden med att staten lägger sig i typiskt lokala frågor? Min gissning är att rikspolitikerna är lite avundsjuka på kommunpolitikerna. För de frågor som borde avgöras på kommunal nivå är just sådan frågor som på ett mycket konkret vis berör alla väljare. Det är genom dessa konkreta frågor man når sina väljare. Att lova att en barnfamiljs bekymmer med barnomsorgsplats ska lösa sig är ett mycket lättare sätt att vinna en röst än att behöva diskutera systemet för hur progressionen i den statliga inkomstskatten är konstruerad.

Men det som händer när man avlövar det lokal och regionla styret makt är att man ökar avståndet mellan väljar och politiker och politikerföraktet ökar. Tyvärr är det nog ofta så att den som har vill ha mer och det gäller även makt. För att hindra maktkoncentration och centralisering behövs ett system som skyddar makten och inflytandet från (oftast välmenande) men allt för klåfingriga politiker. Mitt förslag är ett federalistisktsystem där man genom grundlagen slår fast vilka frågor som ska lösas på loka, regional respektive statlig och överstatlig nivå. Då kan statens utrednings resurser läggas där de verkligen gör nytta och folk känna att det faktiskt har betydelse om man röstar i kommunal och landstingsval eller inte.